Ingelstam, Norling och kapitalismen

Lars Ingelstam har i en Understreckare i SvD den 14 november med rubriken "Marknaden har tagit över våra liv" diskuterat marknadsekonomins och finanskrisens konsekvenser.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2039995.svd
Artikeln har kommenterats av nationalekonomen Danne Norling på dennes blogg
http://danne-nordling.blogspot.com/2008/11/hur-mycket-mer-socialism-ger.html#comments

Bägge artiklarna väcker en del funderingar.
Ingelstam drar sina slutsatser utifrån två perspektiv som inte förenliga med min syn på samhället. Kanske är detta orsaken till att varken Danne Norling eller jag begriper Ingelstams slutsatser.

1. Ingelstam är idealist och utgår ifrån att samhället (läs världssamhället, den rådande ekonomiska världsordningen) och människans historia förändras i första hand genom människans idéer och förnuft. Det är, enligt idealisten, idéerna som är grunden för samhällsutvecklingen, inte samhällsutvecklingen som skapar idéerna.

(Naturligtvis inser Ingelstam, som jag, att det sker en växelverkan mellan den grundläggande ekonomiska verkligheten och människors idéer och att förändringarna sker som ett resultat av denna växelverkan. Men den viktiga skillnaden är vad man anser vara motorn i denna växelverkan.)
Om man, som jag, utgår från en historiematerialistisk ståndpunkt tror man att idéerna om världen skapas utifrån de samhällsförhållanden som människor lever i. Med en sådan tolkning kommer man fram till en helt annan förklaring till vad som skapar den ekonomiska utvecklingen.
Den ekonomiska verkligheten – marknadsekonomin och kapitalismen ¬– är inte resultat av liberala eller ”ekonomistiska” idéer. Tvärt om, marknadsekonomin och kapitalismen har givit upphov till de liberala (och socialistiska) idéerna.
Det är denna idealism som gör att Ingelstam inte förstår Marx.

2. Ingelstam tycks mena att kapitalism och marknadsekonomi är samma sak. Han är inte ensam om denna uppfattning, den är utbredd både till vänster och till höger. Idéhistorikern Johan Norberg har t.ex. skrivit en bok ”Till kapitalismens försvar” som är ett uruselt försvar för kapitalismen men ett utmärkt försvar för marknadsekonomin.

Det är naturligtvis en definitionsfråga huruvida marknadsekonomi och kapitalism är detsamma. Men alla historiskt bevandrade torde åtminstone kunna vara överens om att marknadsekonomin fanns långt före kapitalismen.

Marknadsekonomin uppstod med penningekonomin och det därmed uppkomna utbytet av varor och tjänster. Marknadsekonomin kännetecknas av handeln och prisbildningen på marknaden eller marknaderna.
Marknadsekonomin är idag en del av kapitalismen, har påverkat kapitalismens utveckling och påverkas av den.

Kapitalismen innebar att marknaden utvecklades till den globala massproduktionen och masskonsumtionen. Kapitalismen kännetecknas alltså bland annat av det sätt som produktionens överskott bildas, koncentreras och ackumuleras i dagens världssamhälle och hur mänskliga relationer och hierarkier formas i denna ackumulations- och koncentrationsprocess.

Eftersom arbetet, produktionen, produktionsmedlen, produktionsresultatet och produktionsöverskottet avgör det mänskliga livets fortbestånd och påverkar allt mänskligt liv och utveckling har kapitalismens maktförhållanden en avgörande betydelse för alla samhällen. I dag omfattar de kapitalistiska maktförhållandena hela världen, vilket kallas ”globalisering”.

En utvecklad marknadsekonomi fanns således långt innan kapitalismen uppträdde i utvecklad form.
Sammanblandningen av ”kapitalism” och ”marknadsekonomi” gör den ekonomiska debatten omöjlig och är orsaken till att Norling (och många andra) inte förstår Marx.

Marknaden och marknadsekonomin är nödvändiga för mänsklighetens utveckling. Jag tror också att marknaden för varor och tjänster ska vara så fri som möjligt. Men här är ofta kapitalismen ett hinder.
Varje ekonomiskt system måste ha verktyg och medel för kapitalkoncentration och kapitalbildning.
I vår tids kapitalism har finansmarknaden utvecklats till ett kontraproduktivt system eftersom den inte förmår ackumulera verkliga reella värden.

Därmed måste vi också – i diskussionen – hyfsa värdebegreppet. Värde och pris förväxlas ideligen i den ekonomiska debatten.

Det gör att det blir svårt att på ett meningsfullt sätt diskutera ekonomi.