Regeringen skapar utanförskap

I en utredning som blev klar i våras, "Bredband till hela landet SOU 2008:40", presenterade Åke Hedén, centerpartistiskt kommunalråd i Enköping, ett förslag till ett ny statlig storsatsning på utbyggnad av fiberbredband. Utredningen som var beställd av infrastrukturminister Åsa Torstensson, föreslog investeringar för omkring sju miljarder kronor, varav drygt tre miljarder från staten, mellan åren 2009 och 2013.
Under sommaren ställde sig näringsdepartementet ¬– som leds av centerpartisterna Maud Olofsson och Åsa Torstensson ¬– bakom utredningens förslag och ville få in de tre miljarderna redan i årets budgetproposition.
Men när nu alliansens budgetproposition kommer, visade det sig att det inte ens bidde en vanttumme.
”Arbetet för att åstadkomma tillgängliga elektroniska kommunikationsnät, både trådlösa och trådbundna, ska i första hand ske i marknadens regi och det är därför viktigt att statens insatser inte hämmar marknadens investeringsvilja. Detta är inriktningen i regeringens fortsatta beredning av de båda utredningarna”, står det i budgetpropositionen.
Därmed lämnas en stor del av befolkningen på den svenska landsbygden i IT-utanförskap.

”Marknaden” har ju hittills visat sig ointresserad till bredbandsutbyggnad på landsorten.
Det är just därför det behövs statliga stöd. Det har helt enkelt inte varit lönsamt för kommersiella företag att dra rör och kabel långa sträckor genom oländig terräng.
Här i Sörmland fick ”marknaden”, i form av företaget SB Broadband, till uppgift att klara av utbyggnaden för oss på landsbygden. Trots att staten och kommunerna satsade 50 procent av kostnaderna lyckades inte företaget fixa trådlöst ”bredband” till en enda sörmlänning. Företaget gick i konkurs efter att ha bränt 26 miljoner kronor i skattepengar.
Frågan är om förutsättningarna för rena marknadslösningar nu blivit bättre utan statligt stöd.
Bara i de fall där befolkningen själva stått för en stor del av arbetet och där de själva satsat pengar tillsammans med kommunen har företagen ställt upp. Exempel finns bl.a. i Eskilstuna kommun där kommunen har bidragit med pengar till lokala initiativ.
Det är liknande lokala samverkanprojekt som behöver stöden.

Utredaren skrev också:
”Stödet ska gå till bygga anslutningspunkter i eftersatta områden som byar och socknar kan ansluta sig till. Kravet på överföringshastigheter i det nya näten är låga 2 Mbit i båda riktningarna, men det ska finnas uppgraderingsmöjligheter.”
Det är viktigt. 2 Mbit/s är i lägsta laget.
Men om den gränsen hade funnits då Regionförbundet i Sörmland och Sörmlands kommuner handlade upp bredbandsutbyggnaden på ”marknaden” skulle SB Broadband inte ha fått uppdraget att sätta sprätt på statens och kommunernas pengar.
Nu menar regeringen alltså att landsorten ska få trådlösa ”bredband”. Det betyder i praktiken att ingen som ansluter sig till nätet får någon garanterad uppkopplingshastighet och ytterst få kan nå upp till 2 Mbit/s.
Företag som säljer mobilt ”bredband” lovar i sin marknadsföring att kunden ska kunna: ”surfa i hastigheter upp till 7,2 Mbit/s” .
Någon nedre gräns anges inte. Och inte heller någon garanterad gräns.
Men den genomsnittliga surfhastigheten för mobila bredbandsabonnemang med den teoretiska maxhastigheten 7,2 Mbit/s är endast 1,6 Mbit/s. Det framgår av statistik som Stiftelsen för Internetinfrastruktur offentliggjorde i augusti i år.
Läs mer på
http://www.iis.se/about/press?id=153

Om du har bredband kan du hitta
utredningen "Bredband till hela landet SOU 2008:40" här http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/10/33/76/9da654ad.pdf
Budgetpropositionen från Näringslivsdepartementet här
http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/81/69/5a379e1c.pdf