Krisen och realekonomin

I Dagens Industri den 19 september 2008 säger SEB-chefen Annika Falkengren,
angående den globala krisen bl.a., ”Nu ser vi att det handlar om en global kris som sprider sig till den reala ekonomin.”
Hon pekar därvid på ett problematiskt förhållande i den kapitalistiska globala ekonomin. Med den reala ekonomin menar hon näringslivet, produktionen och arbetet där reella värden och kapital skapas och utvecklas. Finansmarknaden tillhör inte den reala ekonomin. Finansmarknaden handlar nämligen inte med reella värden utan bara med förväntade upp- och nedgångar i priset på abstrakta värdebevis vilka förlorat kontakten med de verkliga kapital- och realvärdena. Det mesta är luft.

När nu riksbanker och stater pytsar in pengar i detta uppblåsta finanssystem är det i bästa fall pengar som motsvaras av ett verkligt produktionsvärde med förankring i den reala ekonomin. Eller så handlar det om pangar utan koppling till det verkliga produktionsvärdet.
Vi vet inte vilket, men om det är det sistnämnda kommer krisen förvärras eftersom inflationsrisken därmed ökar och att finansmarknaden fylls med än mer luft.
Detta gäller med största sannolikhet USA med dess enorma budgetunderskott, sitt minus i handelsbalans och med en låg dollarkurs. Under dessa förhållanden kommer åtgärden att ”trycka upp dollarsedlar”, för att lindra likviditeten i finanssystemet, bara att skjuta upp krisen och leda till kapital inte investeras och de reella värdena och tillgångarna minskar. Om bilden inte var så trivial skulle man kunna säga att USA:s regering och riksbank kissar i sängen för att behålla värmen. I själva verket är det en enorm jättelögn som ekonomer världen över borde genomskåda.
Men då tvingas de också avslöja att verkliga värden inte kan skapas utan och utanför arbetet och produktionen.