Knarkhandel tycks vara en lönande affär.
Värd att mörda för, värd att riskera frihet, liv och lem.
Man kan läsa om driftiga tonåringar som bedrivit knarkhandel från sina pojkrum.
Utan att föräldrarna anat något.
2019 skrev Aftonbladet om en kille som tjänade
6000 kronor om dagen på att sälja knark.
Expressen berättade förra året om den nu 26-åriga Cody
Ronald Ward i Australien som sålde droger för hundratals miljoner. Från sitt
pojkrum.
I morse läste jag åter igen om en femtonåring som langade knark från sitt
pojkrum där han också förvarade vapen och ammunition.
Det är som sagt en lönande marknad.
Produktion och export av narkotika är faktiskt en av världens
största industrier. Handeln beräknas omsätta ca 2 250 000 000 000 kronor (2250
miljarder kronor). Smugglingen av narkotika sköts av kriminella grupper med
kontakter i flera länder.
Stockholmare lägger ner 31 miljoner kronor på droger i
veckan. Det visar en ny granskning från Veckans brott, rapporterar SVT.
En marknad består ju av producenter, säljare och köpare. Så
länge det finns en efterfrågan finns det också en marknad.
Så, vilka köper narkotika?
De socialt utslagna pundarna kan väl inte ha råd att köpa så mycket? Även om de
stjäl för att få ihop stålar.
De grovt kriminella som har gjort knarket till sin livsstil kan inte vara de
största konsumenterna.
Kan den stora köpgruppen vara helt vanliga människor? Dina grannar, släktingar,
vänner? Murare, journalister, rocksångare, revisorer, textilarbetare, sopåkare,
partiledare, direktörer, lärare, cykelreparatörer, forskare, laboranter, truckförare,
kontorsknoddar och andra hårt arbetande människor?
Finns det forskning på det?
Expressen
15-åringar åtalas för droghärva i pojkrummet, AB
En skrift om narkotikaindustrins påverkan på samhällen. Socialstyrelsen
Undersökning visar: Stockholmare köper droger för 30 miljoneri veckan, SVT
Polis skjuten till döds i Biskopsgården, GP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar