”Det var inte svårt att hitta en bostad. En stark arbetsmarknad sysselsatte nästan alla. Jag växte upp i världens bästa land.”
Nooshi Dadgostar, född 1985, drömmer sig tillbaka till sin barndom under sitt
tal i Almedalsveckan 4 juli 2021.
Den tid hon minns bör ha infallit 1990 när arbetslösheten kraftigt ökade och
kriserna avlöste varandra.
Men det är klart, barndomsminnen är ofta förskönande eftersom barn är omedvetna
om mycket som komplicerar tillvaron.
Dessvärre, för Dadgostar, är att barndomsförenklingarna kvarstår.
Allt var bättre förr anser hon. I alla fall politiken och i synnerhet
socialdemokraterna.
Hon beskriver nästan lyriskt Sveriges väg från fattigdom till välfärdsland. Hon
berättar att ”Den svenska modellen var stark”. Hon talar om ”En tid som
kännetecknas av politisk handlingskraft och inte undfallenhet.”. ”Folkskolan
lärde barnen att läsa och skriva. Utbildningen byggdes ut och Sverige blev en
kunskapsnation att räkna med.”
Hon talar om tiden 1936-1990.
Att utvecklingen skett under socialdemokratiska regeringar nämner hon naturligtvis
inte. Och inte heller att hennes parti hela tiden kritiserade dessa regeringarna.
Däremot citerar hon Per Albin Hanson (1885-1946), socialdemokratisk
statsminister under krigsåren, ”Övermodet är inte demokratiskt, demokrati är
ansvar. Gärningen är den bästa agitatorn. Ju större ansvar dess färre överord.”
Sen kommer Dadgostar in på
nutiden och hon gör ohämmat flera populistiska övertramp.
”I 30 år har olika regeringskonstellationer haft samma problem. De vill bli
valda men saknat beslutsamheten och viljan att göra vad som krävs för att
samhället ska bli starkare. Handlingskraft har ersatts av passivitet.”
Så kan man naturligtvis säga om man bortser från att problemet är att sverigedemokraterna har en
vågmästarroll i riksdagen, att moderaterna samarbetar med SD och att ingen
partikonstellation har majoritet i den lagstiftande församlingen.
Vad värre är
att vänsterpartiets ledare inte ens antyder att den nationella
politiska makten i dag begränsats och domineras av globala marknadsaktörer och institutioner. Kapitalismen
finns inte längre på Vänsterpartiets karta. Att världens ekonomiska
kriser har påverkat människors tilltro till de demokratiska institutionerna tycks
inte vara något problem för V.
Allt handlar om den svenska inrikespolitiken och dess politiker.
Därefter ger hon ganska ohämmat röst åt rena politikerföraktet.
”Posering och snabba utspel har ersatt verklig förändring. Ingenting är på
riktigt. Nu heter det yrkespolitiker, inte förtroendevald. En del är sina egna,
inget väljarnas röst. Där bakom tystas svenska folket. Politiker är inte alltid
längre ett språkrör för folkviljan.”
Folkviljan. Populismens eviga snuttefilt.
”Dom människor som riksdagen ska representera, de förtjänar bättre. Att bli
lyssnade på.”.
”Det blir ett politiskt spel istället för ett politiskt hantverk. Och jag
förstår den som inte längre litar på politiker.”
Jimmy Åkesson eller Donald Trump kunde inte ha sagt det bättre.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar