måndag 8 december 2014

Är Vänsterpartiet ett kommunistiskt parti?

Verkligen inte, men partiet har sitt ursprung i Sveriges Kommunistiska Parti bildat 1921.
Partiet ingick i Tredje Internationalen eller Kommunistiska Internationalen som styrdes från Moskva.
Ännu i början av 1960-talet var revolution en möjlig väg till makten för partiet.
I proletariatets namn kunde partiet ha stött Sovjetunionen vid en sovjetisk invasion.
Socialdemokraterna betraktades av kommunisterna som klassförrädare och för många partimedlemmar var socialdemokratin huvudfienden.
I dag finns knappast något av detta kvar i Vänsterpartiet. Partiet utgör i dag inget hot mot demokratin.
Ingen inom partiet säger sig vilja upprätta ett kommunistiskt samhälle. Få talar om socialismen som ett realistiskt alternativ till kapitalismen.

Är Sverigedemokraterna ett fascistiskt parti?
Det finns ett samband mellan dagens parti och gårdagens nazistgrupper. SD bildades av nazisympatisörer och främlingsfientliga grupper men dess nuvarande ledning har gjort vad de kunnat för att rensa ut detta samband. Renset har istället gått till Svenskarnas parti som är nazistiskt.
I dag är SD i alla händelser ett nationalistiskt, värdekonservativt populistparti på högerkanten.
Vilket är illa nog. Men fascistsikt? Knappast.

Fascismen var, och är, en uttalat antidemokratisk, nationalistisk, auktoritär, antiliberal och korporatavistisk rörelse. Främlingsfientligt behöver fascismen inte vara även om den tyska varianten var extremt rasistisk. Men den italienska fascismen var det t.ex. inte.
Korporativismen innebar att klassmotsättningarna mellan kapital och arbete skulle lösas inom ramen för korporationer i samförstånd mellan löntagare och arbetsgivare med staten som överdomare. Fackföreningsrörelsen var därför förbjuden.  Typiskt nog är fria fackföreningar förbjudna i både fascistiska och andra diktaturer.
Vilken inställning har SD till den svenska modellen med fria fackföreningar?

Fascismen och kommunismen hade sin expansiva tid under 20- och 30-talens central- och sydeuropa.
Ska man göra jämförelser mellan 20- och 30-talens politiska situation och dagens är det mest slående att de demokratiska parlamenten blev maktlösa eftersom inget liberalt eller socialdemokratiskt parti fick majoritet i sina parlament.
Både den italienska fascismen och den tyska nazismen kunde få framgång eftersom parlamenten blev maktlösa genom ständiga regeringskriser och minoritetsregeringar utan möjlighet att styra.
På gatorna slogs kommunister med fascister, kommunister och anarkister ockuperade fabriker och parlamenten var maktlösa. Politiskt och ekonomiskt kaos rådde.
Diktaturen den röda, svarta eller den bruna kändes för väljarna som en väg till lag och ordning.

Inga kommentarer: