Nycanders frustration

I två artiklar i DN, 18 och 19 juli, har Svante Nycander kritiserat, i första hand, det svenska ”kulturetablissemanget” och universitetens utbildning i idéhistoria.
Han menar att liberalismens betydelse som idé har kommit i skuggan av ”marxistiska” idéer och att vänstern dominerar även borgerliga kulturredaktioner.
Nycander slår bl.a. fast att den politiska tendensen inom DN:s kulturredaktion, sedan 1968, har varit vänsterbetonad och antiliberal.

Nu är det svårt att föra en sådan debatt eftersom begreppen inom idéhistorien – liberalism, socialism och marxism – långtifrån är entydiga.
Om liberalism innebär uppfattningen att politikens och samhällskritikens mål är den enskilde individens största möjliga frihet, är jag liberal. Och om man menar att politiken i DDR, Kuba, Sovjetunionen och Kina är eller har varit marxistisk är jag dessutom antimarxist. Det är skillnad mellan politiska idéer och praktik. Etiketterna ljuger.
Jag hävdar dock att jag bygger min samhällssyn på grundval av flera av de idéer som Marx levererat. Men eftersom jag samtidigt, i stora drag, även instämmer i den kritik av Marx som bl.a. Carl Popper utvecklade i ”Det öppna samhället och dess fiender” skiljer sig min ”marxism” från många andra ”marxisters”. Inom parentes sagt uppfattar jag Sven-Erik Liedman som en ”katedermarxist”.
Även begreppet ”kapitalism” är minst sagt luddigt. Ibland får det bli synonymt med ”marknadsekonomi” och inte sällan ställs ”kapitalism” i motsats till ”socialism” även om ”socialism” är en ideologi medan kapitalismen är ett tämligen vedertaget begrepp för den rådande ekonomiska världsordning som vuxit fram historiskt under mer än femhundra år. Liberalism och socialism är ideologier som försöker finna lösningar på hur kapitalismen ska tacklas och hanteras för människornas bästa.
Det var kapitalismen som gav upphov till både liberalismen och socialismen inte tvärt om.
Alltså, om man ska föra en debatt, som inte bara handlar om hur ofta begreppen förekommer i media eller om vilka läroböcker som används flitigast på universiteten, blir det svårt.
Och frågan är i vilken utsträckning kulturdebatten om de politiska ideologierna påverkar synen på samhällsutvecklingen.
Man kan ju jämföra med att det inom samhällsekonomins område är de liberala teorierna som dominerat både i media, i universitetsutbildning och i samhällsdebatt allt ifrån Adam Smith, Herbert Spencer, Milton Friedman till J.M. Keynes.

Emellertid innehåller Nycanders kritik, indirekt, också en kritik av vänstern och nyliberalismen.
Den kritiken delar jag.
Den vänsterdebatt och ”antiliberalism” som Nycander anser ha hegemoni inom kulturetablissemanget är både flummig, okunnig och omarxistisk. Den är sprungen ur 68-talets studentvänster där okritiska studier av leninism fick ersätta kritiska marxstudier och där revolutionsromantik trängde undan sakligheten. Att detta först ledde vänstern till ursinnig kamp mot socialdemokratins socialliberalism och så småningom kom att leda till postmodernistisk civilisationskritik är inte konstigt. Minst en generations vänster gick förlorad. Vänsterns kritik av liberalismen blev vulgär och uddlös. Analysen av kapitalismen ersattes av konspirationsteorier och ”antikapitalism”.
När vänstern proklamerar ”antikapitalism” biter den sig i svansen eftersom det innebär att man förnekade historien. Man kan inte vara mot historien.

I detta vakuum utvecklades den dogmatiska ”nyliberalismen” i Svenskt Näringslivs och SvD: ledarredaktions tappning. Om det, som Nycander säger, stämmer att kultursidorna domineras av denna vänster, kom ekonomisidorna att betydligt större utsträckning att domineras av de nyliberalerna dogmerna.

Jag förstår Nycanders frustration över utvecklingen. Flumvänstern och de dogmatiska nyliberalerna har tillsammans tagit död på den humanistiska liberalismen och analysen av kapitalismen.
Eftersom jag har uppfattningen att någon socialism inte kan existera utan individens frihet delar jag hans frustration.
Och tillsammans får vi båda hålla tillgodo med den socialliberala praktik som erbjuds i samhällspolitiken.

Expressen
AB