lördag 24 juli 2010

Ideal som går åt helvete

I dagen SvD håller Thomas Gür en betraktelse över sentensen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”
Anledningen är att Mona Sahlin i Almedalstalen i år använt satsen två gånger och kristdemokraternas Göran Hägglund yttrat principen att ”välfärden ska finansieras av oss gemensamt” och ”mest av den som tjänar mest”. Också vänsterledaren Lars Ohly har använt sig av satsen men det finner inte Gûr så anmärkningsvärt.
Gür menar att satsen möjligen kan tillämpas i de små gemenskaperna – familjen, släkten, klanen eller stammen – där alla känner varandra väl och har starka band till varandra.
Gür pekar på att den historiska erfarenheten visar att då ett samhälle sökt tillämpa denna princip, har förtrycket bara ökat.

Han har rätt. Historien har visat att det i en kapitalistisk värld inte går att tillämpa principen.
Varje revolution mot den kapitalistiska världsordningen har resulterat i att de vackra idealen förvandlats till sina motsatser.

Det var f.ö. inte Karl Marx som hittade på principen men han använde den för att beskriva just detta, att det först efter kapitalismen skulle bli möjligt att förverkliga denna utopiska princip.

”I en högre fas av det kommunistiska samhället - när individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov.”
Karl Marx ”Kritik av Gothaprogrammet. Randanmärkningar till Tyska Arbetarpartiets program” 1875.

Vi har långt dit, men på samma sätt som begreppen ”frihet”, ”jämlikhet”, ”systerskap” kan även denna princip fungera som riktlinje.
Det är först när makthavare, i vår kapitalistiska värld, försöker kommendera fram en tillämpning av principerna som det går åt helvete.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag fattar inte.

Du börjar med att stava namnet rätt, Gür dvs. Därefter är det hela tiden Gûr. Är detta ngn slags gubbig härskarteknik? Eller är det fråga om att ha "tummen mitt i handen" som andra skulle uttrycka det?

V