Kampen för individens rätt

Centrum för rättvisa har sett till så att den märkliga s.k. positiva särbehandlingen till högskolor har upphört, vilket är bra. Den slog snett och var orättvist i det fallet.
Det var nog inte svårt för Centrum för rättvisas VD, Gunnar Strömmer, att få gehör för förslaget till lagändring hos gamle kompisen Fredrik Reinfeldt i regeringen. De har varit polare sedan tiden i Moderata studentförbundet.

Centrum för rättvisa bildades 2002 med uppdrag att ”värna enskildas fri- och rättigheter”. Den är formellt oberoende men har starka personkopplingar in i moderata partiet och i Svenskt Näringsliv. Centrum för rättvisa är ”helt beroende av gåvor och anslag från enskilda”.
Det låter tjusigt men naturligtvis är det från ett penningstarkt skikt som de avgörande gåvorna kommer.
Inte bara personkopplingarna utan även vissa ekonomiska intressen får därmed ett informellt inflytande på organisationens inriktning.

En del av de fall som Centrum för rättvisa driver gäller enskilda personers talan mot fackföreningar. Byggnads, Kommunal och Restaurangfacket har varit motparter.
Konflikten kring den berömda salladsbaren i Göteborg är ett exempel.
Resten av fallen handlar om enskilda personers talan mot staten, kommuner och myndigheter.

Någon enskild persons rätt mot makthavare som t.ex. arbetsgivare, företag och banker har inte förekommit i de fall som Centrum för rättvisa drivit.
Inte heller finns fall där Centrum för rättvisa dragit ut till försvar för enskilda som blivit misshandlade av polis eller blivit orättvist behandlade av befäl i det militära.

Det är bra att det finns organisationer som tillvaratar den enskildes rätt gentemot makten, det behövs.
Men Centrum för rättvisa väljer naturligtvis sina fall för individens rätt. Liksom facket väljer sina.
Vem påstår att ideologierna är döda?

DN