De borgerliga politikerna, både i opposition och regering, försöker alltid att anpassa sin politik efter kapitalismens krav och villkor. Det är det som gör dem till borgerliga politiker.
Sådana anpassningar kan vara mer eller mindre pragmatiska och verka mer eller mindre vettiga för olika grupper inom samhällshierarkin.
Vänsterpolitiker (inkl. socialdemokraterna) kan därför inte bara kritisera de borgerliga för att de anpassar sin politik efter kapitalismens krav och villkor, utan måste samtidigt kunna presentera en alternativ politik.
Men eftersom kapitalismen är den enda rådande ekonomiska ordningen är det svårt att presentera ett alternativ till kapitalismen. Ingen har i varje fall hittills lyckats med detta.
Och den som säger att man bör föra en ”antikapitalistisk” politik visar bara sin okunnighet om vad kapitalism är.
För vänstern gäller alltså att presentera en alternativ politik till den borgerliga – inom kapitalismens ram.
Vänsterns politiska uppgift är därför mycket svårare än de borgerligas.
Den alternativa politiken kan t.ex. behöva gå på tvärs mot vad kapitalismen kräver. Därför löper en sådan politik större risk att misslyckas.
Det som gör vänstern till vänster är, så långt jag förstått, att den med sin politik vill gynna de väljargrupper som står längst ner i samhällshierarkin: Löntagare (inkl. arbetslösa och ”utslagna”), småföretagare och andra som varken äger eller utövar makt över produktivt kapital.
Borgerligheten kan däremot unna sig lyxen att föra en politik för hela folket, inklusive dem i toppen av hierarkin.
Eftersom kapitalismens villkor inte alltid gynnar vänsterns väljargrupper tvingas vänstern alltså, ibland, gå på tvärs mot kapitalismen.
Vänstern i opposition måste således vara klar över
– vad kapitalismen kräver (och naturligtvis vad kapitalismen innebär)
– vilka konsekvenser dessa krav har för vänsterns väljargrupper.
– vad som bör göras för att gynna vänsterns väljargrupper inom ramen för kapitalismens krav.
Men redan här är vänstern i dag kraftlös.
Impotensen beror, för det första, på att det råder en total begreppsförvirring i den politiska debatten.
I många av socialdemokratins och vänsterns s.k. tankesmedjor sätts t.ex. likhetstecken mellan kapitalism och marknadsekonomi eller t.o.m. liberalism.
Det är allvarligt eftersom det leder till tankeoreda om vad som är orsak och verkan samt att det därmed blir svårt med orienteringen i politiken.
En annan orsak till kraftlösheten är att vänstern, liksom andra, tvingas föra en nationell politik i en värld där kapitalismen är global. Det blir ”vi svenskar” i stället för t.ex. ”vi löntagare”.
Idag tycks vänstern ha tappat sin orientering om kapitalismen och förlorat sin inriktning på att föra en antihierarkisk politik. Slagordet ”En annan värld är möjlig” har ersatts av ”En annan regering är möjlig”.
Vänsterns oppositionspolitik har följaktligen hemfallit åt att bara anklaga de borgerliga för att de för en borgerlig politik.
Om det leder vänstern till regeringsställning är inte lätt att veta, men om så vore, kan den nya vänsterregeringen bara komma att föra en (i bästa fall bättre) borgerlig politik.
Men var det vänsterns uppgift?
Kommentar till bl.a.
Kommentar till Aftonbladet ledarsida
Dagens Arena
Aktuellt i politiken
onsdag 11 mars 2009
Vänsteroppositionens dilemma
Etiketter:
borgerlig,
kapitalism,
liberalism,
marknadsekonomi,
politik,
regering,
väljare,
vänster
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Just det Mario, förändringens politik måste söka sig utanför de upplöjda fårorna. Vi måste frigöra oss inte bara från begreppsförvirringen, vi måste erkänna att vi tvingas finna andra vägar fram i marknadsekonomin, vi måste frigöra oss från illusionen att statskapitalismen skulle vara någon sorts mer folkligt legitimerad kapitalism, ja.... jag skriver om detta på http://my.opera.com/ekehog/blog/2009/03/11/vem-tjanar-pa-att-staten-forstatligar-inkomsterna
I det ekonomiska systemet kapitalism ligger det alltid inbyggt ett vinstintresse hos de privata företagen som verkar på desssa kommersiella utbud-efterfrågemarknader (för annars konkursa de och konkursa gör de. Ett vinstintresse som många gånger går över i girighetens tecken (bonusar bl.a), med de konsekvenser vi ser nu globalt runt om i världen!
Ok det passsar kanske bra inom process-tillverkningsindustrin för att sälja och köpa prylar som bilar och elektronikprodukter.
Men detta vinstdrivna utbuds-efterfrågesystem hör absolut inte hemma inom våra allmängiltiga välfärdsverksamheter inom skola, sjukvård och äldreomsorg.
Människorna i Sverige skall inte vara beroende av vinstintresset hos giriga, insyns- och ansvarsbefriade privata förtag(are)utan kunna lita på att få den utbildning, vård och omsorg som offentliga förvaltningar med politisk styrning, kontroll och ansvar skall driva inom stat, kommun och landsting, lika för alla efter behov!
Bengt Nilsson, sosse
Problemet är väl att kapitalismen genomsyrar samhället mer än någonsin genom att aktieägandet spridits ut till folket sedan början av 90-talet.
Även Svensson med sitt lilla kapital har lockats till att spekulera på börsen. Då är också Svensson medskyldig till denna gigantiska felspekulation genom att Svensson valt den aktiefond som gett bäst avkastning. Ju mer avkastning desto större risk.
Gillar det där med att slagordet ”En annan värld är möjlig” har ersatts av ”En annan regering är möjlig”.
En annan begreppsglidning som jag blir förbannad på är den där när "staten" blir "samhället". Eller när "Arbete åt alla" blir "Full sysselsättning" eller som det var ett tag, "Halverad öppen arbetslöshet".
Eller "arbetsgivare" och "arbetstagare" ersätter "lönearbetare" och "arbetsköpare".
Hej Stig-Björn!
Det värsta är att en hel del av begreppsglidningarna också får tanken att glida och därmed politiken.
Visserligen sa redan Herakleitos från Efesos (540–480 f.Kr.) att allt är i ständig rörelse men jag tror inte han var inne på den här typen av begrppsglidningar.
F.ö. påminner jag mig att du och jag har gnabbats på nätet för hundra år sedan på Runöskolans FirstclassClient, RunoNet. Det var kul.
Skicka en kommentar