Den nuvarande ekonomiska krisen började inte med bolånekrisen i USA.
Bolånekrisen utlöste bara den sedan länge pågående finanskrisen.
Finanskrisen börjar nämligen redan under uppgångsskedet, när finansbubblan var på väg att blåsas upp, medan festen pågick och allt var frid och fröjd.
Det märkliga är att ekonomer och politiker börjar bekymra sig för samhällsekonomin först då finansbubblan brister. Det vore smartare att reagera redan då bubblan pumpats upp till orimliga proportioner. Det är ju då krisen närmar sig.
Det borde finnas ett mått på skillnaden mellan den reella ekonomins värden och de uppblåsta förväntnings”värdena”. En skarp signal borde ljuda då klyftan mellan verklighet och förväntningar uppnått detta mått.
Utgångspunkten för all ekonomi borde vara att det är arbetet och produktionen som skapar de verkliga värdena.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Hej Mario,
läser alltid med stort intresse din blogg. Till frågan om den nuvarfande krisens karkatär så har jag en lekmans undran. Ligger det inte i botten en långvararig strukturell kris i västerlandets ekonomier, som har sinn grund i övergången från en kolonial ekonomi till en global kapitalism, där inte bara produktion utan också kunskap och information globaliseras av länder och regioner som tidigare baara levererade. Jag hade 1995 en diskussion med Dan Andersson, LO-ekonomen, där han hävdade att den dåvarande kriesen var en finansiell kris som ropade efter en en återhållsam offentlig konsumtion, medan jag hävdade att det var en strukturell kris som krävde att staten tvärtom måste vara öppen för kraftiga strukturella åtgärder. Jag tycker mig se detta också idag med behov av en mycket mer offensiv Europapolitik, utbildningspolitik, välfärdspolitik etc.
Bara en undran från en sann lekman.
Hej Anders!
Jag tror du har rätt. Man behöver inte vara professor i ekonomi för att se att krisen numera inte bara är global utan också tämligen konstant och att den är sammansatt av finansiella och strukturella element. Naturligtvis påverkas krisen av den stora snedfördelningen mellan nord och syd, fattiga och rika regioner.
Då Columbus ”upptäckt” Amerika inledde européerna rövandet av rikedomar och värden från samtliga kontinenter. Ursprungsbefolkningarna utrotades och européerna befolkade världen. Världskartan blev en europeisk karta. Mellan 1500-1900 skapade dessa väldiga rikedomar och denna expansion den ekonomiska, juridiska, sociala och etniska grunden för industrikapitalismen.
Nu måste politiker och kapitalister slåss om det krympande kapitalet för att kunna investera i produktion och välfärd.
Men det som skapar kapital är arbetet och produktionen.
Även jag är lekman och ser det som en fördel att inte vara belastad med allehanda dogmer, teorier och modelltänkande.
Har det inte alltid varit lekmän som utmanat de skriftlärde?
Hörde idag på radion, P1, att 40% av svensk tillverkningsindustri kommer att "flyttas ut" innan 2015. http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2366727 Då handlar det inte längre om en lågkonjungtur utan om en faktisk strukturell kris. När man ser tillbaka 30 år verkar det som om finansbubblen med tillhörande kris bara är en sorts överbyggnad på den strukurella krisen, som ingen ekonom verkar vilja se eller politiker handla mot.
Skicka en kommentar