tisdag 12 september 2017

Den politiska kartan måste ritas om

Liksom allt annat här världen förändras det politiska landskapet.
Sedan statssocialismen, både som realpolitik och som idé, likt Atlantis förvann under havsytan finns egentligen bara tre politiska ideologier kvar.
Fundamentalistliberaler, socialliberaler och konservativa.

De flytande gränserna mellan de tre ideologierna går rakt igenom de europeiska partiernas väljarkadrer som har svårt att orientera sig eftersom de politiska kartorna inte har ritats om.

Vi kan se hur det ser ut i Sverige.
De konservativa idéerna finns hos Sverigedemokraterna, men de konservativa idéerna finns också inom Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Fundamentalistliberaler, eller som de kallas nyliberaler eller marknadsliberala, finns mest inom Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna.
Inom alliansens fyra partier finns socialliberala idéer och väljare men mest hos Liberalerna.
De socialliberala värderingarna finns främst inom Socialdemokratin och Miljöpartiet.
En stor del av Vänsterpartiets väljare drömmer om det forna Atlantis men de flesta av deras väljare är socialliberala.

Fundamentalliberalerna, som vill avskaffa staten och politiken till förmån för den fria företagsamheten, kunde surfa på de tsunamivågor som statssocialismens undergång orsakade.
Men vågen börjar lägga sig och kanske slå tillbaka.

I den politiska förvirringen som uppstår då kartan inte stämmer med terrängen dyker karismatiska vägvisare upp som ritat egna falska kartor.

Egentligen behöver Sverige endast tre partier: Fundamentalistliberaler, socialliberaler och konservativa.
Socialliberalerna skulle dra till sig väljare från alla partier utom SD, fundamentliberalerna skulle få väljare från hela alliansen och det konservativa skulle komma från alliansen och samlas hos SD.

Men de gamla partigränserna finns kvar på den politiska kartan vilket skapar förvirring.




5 kommentarer:

Jonny sa...

Tyvärr finns socialismen kvar både inom V och S. En rätt stor fraktion inom S även om du försöker förneka det hela tiden.

Hur ser det ut i väljarkåren ? Ja stödet för denna totalitära ideologi hamnar tyvärr totalt sett någonstans i intervallet 5-10% om man tar grupperna från V+S.

SD är även de socialliberala så där har du fel, alla partier har för övrigt socialliberala inslag i sig men minst då Mp och V.

Sverige behöver sina olika partier eller snarare sagt demokratin behöver det. Jag vill inte se enpartiregeringar fler gånger. Däremot skulle t.ex M kunna gå ihop med Kd, skillnaderna dem emellan är inte stora.

Det går fortfarande en skarp gräns mellan socialistiska partier (S+V) och icke socialistiska (Sd+M+Kd+C+L) samt specialfallet Mp som rör sig i gränsområdet mellan blocken och har agerat stöd åt båda blocken.

Det man kan säga är att det finns en överväldigande ickesocialistisk majoritet i riksdagen, speciellt om man betänker att huvuddelen av S väljare och partiets ledamöter inte är socialister.

Jonny sa...

Glömde bort - Nej, den politiska kartan är vad den är, inget har ändrats, socialistiska och ickesocialistiska partier samt ett miljöparti som försöker få inflytande oavsett regering.

Den dagen S blir ett renodlat socialliberalt parti och slänger ut socialistfraktionen och rensar upp i sin ideologi så blir allt tydligare.

K R sa...

Din blöta dröm kanske.
Sossar vill ordna så att S alltid är nära makten.
Ni syltar in er i grupper från pensionärer till
invandrarorganisationer. Ni är inte demokrater alls!

fjellis sa...

Mario Matteonis politiska analys har lite med verkligheten att göra. Det här beskriver få: "Fundamentalliberalerna, som vill avskaffa staten och politiken till förmån för den fria företagsamheten, kunde surfa på de tsunamivågor som statssocialismens undergång orsakade."

Så varför de skulle förtjäna att vara ett av tre partier är obegripligt.

Varför inte Socialdemokratin förtjänar att ha ett eget parti och en egen ideolog skild från socialliberalism kan jag inte heller förstå.

Jag håller med om att Sveriges partistruktur är föråldrad. Inte så märkligt med tanke på hur gamla en del partier är och på S långa maktinnehav. S är i sig en stor koalition. Många med sin egentliga politiska hemvist i socialismen har sökt sig till S för att göra karriär. Samma har många med diffus politisk hemvist gjort. Det som håller ihop denna stora koalition är önskan om att vara nära maktens köttgrytor inte någon ideologi (om inte egenintresse är en ideologi).

Flera partier är internt splittrade mellan idealister och realister. Idealisterna tror antingen att man kan blunda bort problem (SD kan blundas bort, bara vi blundar för de problem den stora migrationen de senaste åren medfört så försvinner de) eller så sätter de ideologisk renlärighet före folkets väl (Nyliberaler som önskar öppna gränser fullt medvetna om att detta skulle krossa välfärdsstaten).

Realisterna inser att det finns problem, att det finns målkonflikter och att dessa försvinner inte bara för att man blundar för dem.

Jag tror att politik för idealisterna har en annan uppgift än den politik har för realisterna. Idealisterna vill egentligen inte ha makt för de anar att deras politik
inte skulle vara populär hos de många om den blev till praktiskt politik.
För idealisterna handlar istället politik om att de ska få känna sig klokare och/eller moraliskt överlägsna realisterna.

Realisterna måste finnas för att hålla idealisterna i schack och för att söka kompromisser bland alla målkonflikter.

Idealisterna borde inte behövas som parti. De borde istället starta en eller flera sekulära kyrkor.

Kanske är hela modellen med partier som ska ha svar på alla frågor förlegad. Där har vi nog en orsak till att S minskar. Väljarna vill helt enkelt inte bli omhändertagna av S från vaggan till graven. Väljarna är mer välutbildade än förr, arbetslivet ser annorlunda ut, arbetare och tjänstemän är mer av individer med eget ansvar och mindre av ett ansiktslöst kollektiv. Trots detta lever framförallt S kvar i tanken på att de kan tala om för andra vad som är bäst för dem.

Kanske är det Angela Merkel som står för framtiden. Angela Merkels verkar se som sin uppgift att försöka få till en politik som de allra flesta kan leva med. De olika partierna profilerar sig i vissa frågor, för eller emot invandring till exempel och Angela Merkel försöker lirka och jämka.

Jag tror att Mario Matteoni försöker klä den socialdemokratiska vargen i fårakläder (socialliberal kostym) för att kunna sluka de idealistiska fåren i L och C.

Jonny sa...

fjellis skriver ovan mitt i prick "Jag tror att Mario Matteoni försöker klä den socialdemokratiska vargen i fårakläder (socialliberal kostym) för att kunna sluka de idealistiska fåren i L och C. "

Man vill givetvis försöka direkt lura över väljare men framförallt nu när S för en tynande tillvaro är man plötsligt intresserad av att försöka klä upp sig och bjuda upp till dans med några av allianspartierna för att därigenom säkerställa sin position vid maktgrytan.

Det är min förhopning att dessa påtvingade flirtförsök utmynnar i ett blankt nej. Man bör komma ihåg vad som döljer sig under (s)minket och den snabbt hopkrafsade klänningen. Ingen vacker syn alls.