Kapitalismen är ett sammanfattande namn på de nu rådande globala
ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden som vuxit fram under
årtusendena.
Kapitalismen är ingen idé eller ideologi utan är den ekonomiska, sociala och kulturella
världsordningen.
Kapitalismen är inte uttänkt eller planerad av människor och inte heller resultat av en eller flera idéer utan är den värld som blivit resultat av hela mänsklighetens utveckling.
Tusentals år av människors arbete, produktion, teknik, upptäckter, handel och konsumtion har skapat kapitalismen.
Därför styr kapitalismen människans och samhällenas ekonomiska, sociala och kulturella villkor och är den verklighet inom vilken de politiska ideologierna har att manövrera.
De politiska ideologierna är i själva verket rekommendationer för hur samhällena ska ordnas för att på bästa sätt fungera.
De politiska ideologierna är alltså en produkt av kapitalismen, inte tvärt om, även om kapitalismen och politiken växelverkar.
Medan socialisterna ville avskaffa kapitalismen strävade nyliberalerna efter att anpassa samhället till de krav som kapitalismen ställer.
De kommunistiska ”socialisterna” misslyckades med den omöjliga uppgiften att med politiska medel ersätta kapitalismen med idén om socialismen. Planekonomin blev bara till byråkratisk statskapitalism. Den politiska utvecklingen under 1980-talet gjorde slut på den socialistiska drömmen.
Det kinesiska kommunistpartiet har dock tagit lärdom av misslyckandena och utnyttjar kapitalismens villkor för sitt ekonomiska samhällsbygge.
De nordiska socialdemokraterna hade redan från början förstått att det var omöjligt att ”krossa kapitalismen”. De försökte istället att göra kapitalismen mer mänsklig genom att med demokratiska medel reglera och förstatliga delar av samhället. Kort sagt, de strävade efter att föra en socialliberal välfärdspolitik. Men den socialistiska drömmen fanns hos många socialdemokrater och i den politiska retoriken kallades också socialdemokratierna för socialistiska.
Då drömmarna definitivt krossades genom de realsocialistiska staternas fall, förlorade därför också socialdemokratierna en dimension. Naket stod de som socialliberalt. Många av deras väljare kände inte längre igen sitt parti.
Nyliberalernas ekonomiska doktriner lyckades samtidigt med att driva sin anpassningspolitik med privatiseringar och avregleringar.
Problemet med anpassningen är dock att de kapitalistiska villkoren inte enbart är av godo utan också fört med sig stora nackdelar.
Kapitalismen är inte uttänkt eller planerad av människor och inte heller resultat av en eller flera idéer utan är den värld som blivit resultat av hela mänsklighetens utveckling.
Tusentals år av människors arbete, produktion, teknik, upptäckter, handel och konsumtion har skapat kapitalismen.
Därför styr kapitalismen människans och samhällenas ekonomiska, sociala och kulturella villkor och är den verklighet inom vilken de politiska ideologierna har att manövrera.
De politiska ideologierna är i själva verket rekommendationer för hur samhällena ska ordnas för att på bästa sätt fungera.
De politiska ideologierna är alltså en produkt av kapitalismen, inte tvärt om, även om kapitalismen och politiken växelverkar.
Medan socialisterna ville avskaffa kapitalismen strävade nyliberalerna efter att anpassa samhället till de krav som kapitalismen ställer.
De kommunistiska ”socialisterna” misslyckades med den omöjliga uppgiften att med politiska medel ersätta kapitalismen med idén om socialismen. Planekonomin blev bara till byråkratisk statskapitalism. Den politiska utvecklingen under 1980-talet gjorde slut på den socialistiska drömmen.
Det kinesiska kommunistpartiet har dock tagit lärdom av misslyckandena och utnyttjar kapitalismens villkor för sitt ekonomiska samhällsbygge.
De nordiska socialdemokraterna hade redan från början förstått att det var omöjligt att ”krossa kapitalismen”. De försökte istället att göra kapitalismen mer mänsklig genom att med demokratiska medel reglera och förstatliga delar av samhället. Kort sagt, de strävade efter att föra en socialliberal välfärdspolitik. Men den socialistiska drömmen fanns hos många socialdemokrater och i den politiska retoriken kallades också socialdemokratierna för socialistiska.
Då drömmarna definitivt krossades genom de realsocialistiska staternas fall, förlorade därför också socialdemokratierna en dimension. Naket stod de som socialliberalt. Många av deras väljare kände inte längre igen sitt parti.
Nyliberalernas ekonomiska doktriner lyckades samtidigt med att driva sin anpassningspolitik med privatiseringar och avregleringar.
Problemet med anpassningen är dock att de kapitalistiska villkoren inte enbart är av godo utan också fört med sig stora nackdelar.
Ökad tillväxt innebär till exempel samtidigt överutnyttjande
och förstörelse av människor och natur. Konkurrensen är inte bara ädel tävlan
utan också utslagning och krig. Det enskilda ägandet av produktionsmedel och
kapital, som är nödvändig i mindre skala, ger i kapitalistisk storskalighet
upphov till monopol och ekonomiskt slöseri. Återkommande kriser följer på att
kapitalmarknaderna förvandlats till casinon i stället för att fungera som kapitalbildning
för investeringar för arbete och produktion.
Kapitalismen förändras och skapar nya ekonomiska, sociala och kulturella problem som politikerna har att tackla.
Men medan politikerna är bundna inom nationella gränser är kapitalismen global, den reella makten ligger i de globala ekonomiska rörelserna, politikernas makt minskar till förmån för globalkapitalet.
Följderna av kapitalismen förändring, miljöförstörelse, krig, sociala klyftor, massflykt, urbanisering, centralisering skapar folkligt missnöje med politikerna, politiken och demokratin då dessa inte klarar att göra något åt problemen.
Kapitalismen förändras och skapar nya ekonomiska, sociala och kulturella problem som politikerna har att tackla.
Men medan politikerna är bundna inom nationella gränser är kapitalismen global, den reella makten ligger i de globala ekonomiska rörelserna, politikernas makt minskar till förmån för globalkapitalet.
Följderna av kapitalismen förändring, miljöförstörelse, krig, sociala klyftor, massflykt, urbanisering, centralisering skapar folkligt missnöje med politikerna, politiken och demokratin då dessa inte klarar att göra något åt problemen.
I spåren av denna utveckling vänder sig folk till populistiska
frälsare, totalitära ideologier och demagoger.
Kapitalismen hotar demokratin.
Kapitalismen hotar demokratin.
Inlägg
3 kommentarer:
Det finns inget bättre än kapitalismen vad gäller mänsklig världsordning, den har som sagt vunnit i en evolutionär tävling gentemot annat.
Kapitalismen har visat sig överlägsen allt annat just för att dem är baserad på enkla evolutionära mekanismer och inte på någon profet som satt ihop en egen påhittad struktur.
Alla som vill avskaffa kapitalismen kommer oundvikligen att skapa samhällsmodeller som är sämre.
Kapitalismen måste övervakas och kontrolleras, precis som alla andra krafter i samhället.
Tyvärr finns det än idag 2017 en rätt stor fraktion inom ditt S-parti som är socialister (plus givetvis huvuddelen av de som ingår i V). Människor som vill skapa en världsordning som gång efter gång visat hur ineffektiv den är och hur illa den hanterar individen.
De socialistiska samhällena har lett till betydligt större problem med miljöförstöring, krig, centralisering och mycket värre, det har historien visat.
Kapitalismen är en av grundförutsättningarna för ett demokratiskt samhälle !
Det är mycket vi inte kan ändra på genom politiska beslut, naturlagarna och vädret till exempel. Demokratins fiender är bland annat de som inte vill erkänna politikens begränsningar.
Kapitalism går hand-i-hand med demokrati, Socialism, Kommunism och en del religioner gör det inte.
Det är dagens politiker på riksnivån som hotar demokratin. De har blivit fångar i en struktur som de inte kan ta sig ur. De är i många fall fångar i sin ideologi. Man ska inte heller underskatta politikens roll som försörjningsinrättning. Det är
många som skulle förlora status, kulturellt kapital och kanske t.o.m sin försörjning om de skulle erkänna att de har haft fel, länge och ofta.
"Många av deras väljare kände inte längre igen sitt parti." så går det när man inte förklarat för sina väljare att mycket av det de tyckte var bra berodde på omvärlden och inte på den egna politiken.
Kanske är det så illa att alla mänskliga samhällen går under så småningom. Det måste kanske helt enkelt till en rejäl krasch för att det ska vara möjligt att rensa bort gamla odugliga strukturer och idéer och börja om på nytt.
Vi i Sverige tillhör den privilegierade 1/10 av mänskligheten. Det gör att "Delad välfärd är halv välfärd". Förstår man att vi måste försvara vårt välstånd, om vi vill behålla det, mot alla de som gärna vill vara med och dela på det, blir man kallad populist, rasist och jag vet inte vad.
Ändå är det de politiker som i regeringsställning inte förstår att de måste försvara vårt välstånd som är de farliga. Det är de som bereder vägen för populister.
Helt korrekt fjellis.
Det migrantindustriella komplexet är nu ett av de största områdena vad gäller omsättning i Sverige och allt tack vare en regering 2015 som var helt lamslagen.
163 000 nya individer som ska dela på välfärdskakan, som skapar kaos på alla samhällsnivåer. Till dessa uppskattas att ytterligare 300 000 anhöriginvandrare ska ansluta sig och sätta sig vid välvärdsbordet. Människor som efter ca 10 år har en arbetsgrad som är i realiteten långt under 50%. En grupp som kommer att generera ett stort minus under hela sin livbstid. samma sak med 2:a generation från denna generation visar forskning.
Lövfen lovar att 80 000 ska avvisas, i realiteten blir det oerhört få och den stora majoriteten av dessa kommer att gå under jorden och leva på kriminalitet och svartjobb. Kriminalieten i Sverige kommer alltså att öka dramatiskt i nära framtid.
Detta är det nya Sverige som Lövfen lämnar efter sig till framtiden, hans regering som så snabbt satte spiken i kistan på det svenska välfärdssamhället. Nu går det bara snabbt utför i fortsättningen tyvärr.
Skicka en kommentar