lördag 10 september 2016

Moderat föreslår lustmord på löntagares rättigheter



skriver Rasmus Törnblom, ordförande för Moderata ungdomsförbundet, i SvD Näringsliv debatt i dag.
Nu visar det sig att det inte är den svenska modellen han vill åt utan de arbetslivslagar som stiftades av socialdemokratiska regeringar under 1970-talet.
I sina luddiga formuleringar nämner han inte vilka lagar han avser så jag gör det här:
Kvittningslagen (Lag om arbetsgivare kvittningsrätt) 1970:215, Främjandelagen (Lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder) 1974:13, Förtroendemannalagen (Lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen) 1974:358, Studieledighetslagen (Lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning) 1974:981, Medbestämmandelagen (MBL) (Lag om medbestämmande i arbetslivet) 1976:580, Semesterlagen (Semesterlag) 1977:480, Arbetsmiljölagen (Arbetsmiljölag) 1977:1160, LAS (Lag om anställningsskydd) 1982:80.

Syftet med att döda dessa lagar är enligt Rasmus Törnblom att göra arbetsmarknaden mer ”flexibel” till båtnad för alla arbetslösa. Med ”flexibel” tycks han avse den gamla högerbetydelsen att flexibilitet är lika med ökad makt för arbetsgivarna.
Om man överför Törnbloms resonemang från arbetslivsområdet till, låt oss säga trafikområdet, skulle en stor del av slopandet av trafiklagstiftningen öka ”flexibiliteten” i trafiken och göra den mer effektiv.

Naturligtvis kommer Törnblom inte med några bevis för, inga hänvisningar till och inga erfarenheter av hur ett slopande av dessa lagar skulle skapa fler arbetstillfällen för de arbetslösa.
Det är bara ett tomt idisslande av gamla högerhypoteser.
Törnblom spiller i stället mycket krut på att måla upp en motsättning mellan fackföreningsrörelsens medlemmar och dem som är arbetslösa. Han påpekar också att arbetslivslagarna från 70-talet inte är en del av den svenska modellen.
I det sistnämnda har han delvis rätt. Staten gick in och stiftade lagar på områden som enligt svensk modell traditionellt hör till parternas förhandlingsområde.
Men under mer än tre decennier har dessa lagar slipats av och modifierats av praxis och förhandlingstillägg så att dess tillämpning i dag är lika mycket förhandlingsresultat som lag. Dessutom har borgerliga regeringar redan monterat ner en del lagliga rättigheter för löntagarna

Törnblom borde redovisa på vilket sätt ett lustmord på ett antal arbetsmarknadslagar kan öka sysselsättningen.
Han borde samtidigt redovisa vilka konsekvenser ett sådant mord skulle ha för löntagarnas trygghet på arbetsmarknaden.




1 kommentar:

Per sa...

Vi är alla oss själva närmast.
Löntagarnas trygghet förutsätter andras otrygghet. Löntagarnas trygghet kräver sådant som sist-in-först-ut. Löntagarnas trygghet gör att företagare inte vågar anställa utan hellre anlitar bemanningsföretag. Det är inte billigare men det innebär lägre risk och lägre risk kostar.

Jag tror på en modell där många är anställda i företag som liknar bemanningsföretag, gärna löntagarägda.

Kan vi inte dela på tryggheten och det kan vi inte så måste vi dela på otryggheten så att den drabbar någorlunda jämlikt.

En arbetsmarknad där man vet i förväg hur mycket man kommer att tjäna varje månad kommer antagligen att framstå som en verklighetsfrämmande utopi om några år. Det vi kan hitta tillbaka till är den ursprungliga solidariteten där vi ställer upp för dem som har det svårt (=för tillfället utan uppdrag) därför att vi vet att nästa månad kan det vara vår tur att vara utan uppdrag.

En sådan arbetsmarknad går inte att kombinera med att man ska skuldsätta sig för livet för att kunna få en bostad men det problemet måste vi lösa hur som helst. Vi måste bli av med politiker som försöker få oss att låna mer och mer och mer.