måndag 1 februari 2016

Inte konstigt att sossarna backar

Sossarna backar i opinionsundersökningarna. Inte så konstigt.

Orsakerna om vi ser det på längre sikt:

Partiets framgång med sin politik. Paradoxalt nog har socialdemokraternas framgång bäddat för dess tillbakagång. S. har. under efterkrigstiden, haft framgång med att implementera sin övergripande ideologi i politiken.  De övriga partierna har tvingats acceptera stora delar av socialdemokratins traditionella ideologi. Välfärden, arbetslinjen, arbetsrätten, jämlikhet m.m. ingår numera i alla partiers program. Reinfeldtmoderaternas ”Nya arbetarparti” är ett tydligt exempel. Samtidigt har S övergivit sin ”socialistiska” retorik.
Partierna har samlats i en ganska gemensam socialliberal kontext. Allt mindre av den politiska debatten utgörs av djupa ideologiska tvisteämnen. Det är därför ”affärerna” blir allt viktigare i debatten.
Den socialdemokratiska framgången med folkhemmet och välfärden skapade också, fram till 1970, en stor medelklass som inte anser sig behöva vara trogna partiet.

Samhällsstrukturen. Se min tidigare blogg. Samhällsförändringen har skapat ett nytt landskap där ”arbetare” blir färre och ”tjänstemän” blir fler. Allt fler anser sig tillhöra andra än ”arbetarepartiet”.

Rörligheten bland väljarna i Sverige är större än någonsin. Andelen partibytare mellan 2010 och 2014 års riksdagsval var, enligt SCB, 36 procent.  Kampen om de osäkra mittenväljarna är större än någonsin. Alla söker minsta gemensamma nämnare.

Orsaker till socialdemokratins nuvarande tillbakagång på kortare sikt:

S. är regeringsparti. Partier i regering brukar nästa alltid förlora i opinionsmätningar.
Dels blir de skyldiga till alla väljares tillkortakommanden, dels har de tvingats ta ansvar för politiken vilket inte oppositionen behöver göra.

Minoritetsregering med begränsad makt. Regeringen kan inte driva egna frågor utan att riskera att förlora i riksdagen. Första året i regeringsställning tvingades regeringen att regera med alliansens budget.

Delar makten med Miljöpartiet. Jag anser att samarbetet med miljöpartiet är ideologiskt riktigt men strategiskt olyckligt eftersom det leder till otydlig politik. Redan regeringspolitiken innebär kompromisser.

Margot Wallströms kritik av Saudi Arabien och Israel. Regeringen anklagas för osmidighet.
Borgerliga medier skapar en bild av regeringens i negativa termer. Starka intressen utmanas och får stort utrymme i media.

”Affärerna”.  Oegentligheter inom Kommunals ledning skvätter på socialdemokratin. Margot Wallströms ”lägenhetsaffär” skapar misstro. Det kommer fler drev eftersom de numera är en del av det politiska spelet.

Flyktingpolitiken. Tvingades till plötslig tvärsväng i flyktingpolitiken. Sverigedemokraterna ”fick rätt”. Väljarna hänger inte med. De som vill ha stopp på flyktingmottagandet byter till SD och M. Övriga är missnöjda med restriktionerna.

Kampanj mot statsministern. Borgerligheten försöker förmedla bilden av att statsministern är klantig och en dålig ledare. Medierna förmedlar bilden utan att ifrågasätta den.
Löfven har manövrerat skickligt i den tuffaste av tider och svåraste av ledaruppgifter som någon partiledare hamnat i.











4 kommentarer:

Leif sa...

Jag vill påstå att du har fel. De flesta svenska partierna för en nyliberal och inte socialliberal politik. Var hittar du de socialliberala inslagen i ROT/RUT samt EU:s lägsta beskattning av privata bostadsägare`som S och allianspartierna står bakom?

Jonny sa...

Leif, jag tar gärna den fastighetsbeskattning man har i Estland, Lettland, litauen, Polen, Rumänien, Tjeckien eller t.ex Irland eller England.
Ge oss bara isåfall samma beskattning på löner etc som dessa länder har ... dvs samma totala skattetryck, är vi överens Leif ?

Leif sa...

Du kan inte jämföra Sverige med världens mest förmånliga ränteavdrag med länderna du nämner där den typen av bidrag inte tillämpas. I vissa av länderna har man istället låg beskattning både på arbete och kapitalinkomster vilket är och föredra framför ränteavdrag samt ROT/RUT. Så alla de nämnda länderna har mer välfungerande skattesystem än Sverige.

Lars sa...

Samarbetet med Miljöpartiet är den värsta politiska katastrofen i Sveriges historia sedan Poltava 1709. Nederlaget blev slutet både för stormakten Sverige och för det absoluta kungliga enväldet.

Nu gör ett av regeringspartierna, nämligen Mp allt i dess makt för att krossa väldärdsstaten Sverige. Det kan bli som efter Poltava, när landet hölls igång med de nästan värdelösa nödmynten. Hur kan du påstå att samarbetet med Mp, som är ett förklätt högerparti, är ideologiskt riktigt? Mp är ju ett både arbetar- och utvecklingsfientligt parti, som stödjer alla förslag från de övriga partierna om sänkta inkomster för de som redan har de lägsta inkomsterna. Mp:s ideologi är anarkismen, och det år så långt ifrån demokratisk socialsism, som man kan tänka sig.

Mp vill inte lägga ner kärnkraften för att de är rädda för den. För i så fall skulle de hålla sig på behörigt avstånd. Nej, de vill avveckla kärnkraften för att den är oförenlig med anarki. Kärnkraften kräver styrning och kontroll. Men det gör faktiskt energisystemet som helhet, med det förstår inte miljöpartisterna. El kan inte lagras i en vedbod, utan måste produceras när den konsumeras.

Mp vill inte ha fri invandring för att de tycker synd om invandrarna, för i så fall skulle de tycka mer synd om de som inte ens kan ta sig till Turkiet och andra närbelägna länder, där de som lyckats ta sig dit kan få skydd. Mp vill ha öppna gränser och en oreglerad arbetsmarknad, där arbetarna bjuder under varandra.

Väljarstödet för S har i det närmaste halverats sedan september 2008, som var den sista mätningen innan samarbetet med Mp inleddes. Under samma tidsperiod har de danska socialdemokraterna legat stilla. Lägg då märke till att det danska partiet har legat markant under den svenska partiet under mycket lång tid. Skillnaden har vanligen varit runt 10 procentenheter och som mest hela 15 procentenheter. I de senaste mätningarna har emellertid det svenska partiet halkat under den danska. Som alltså har hållit ställningarna år efter år.

Hur kan man som Sahlin gjorde redan 2008, och som Löfvén gjorde under våren 2014 lova bort ministerposter till ett borgerligt parti? Det var lika illa - eller rentav ännu värre - som om man hade lovat bort sex ministerposter till Moderaterna FÖRE ett val.

Ett samarbete mellan S och M under tiden fram till nästa val, är sannolikt den enda sättet att rädda Sverige från ett nytt Poltava. Ett samarbete med M måste givetvis bygga på ett givande och ett tagande. Även M måste ge något i utbyte för att få vad de helst vill ha. Och det som M helst av allt vill ha är inte att försämra ersättningarna i socialförsäkringssystem. Mest av allt vill de slå vakt om den privata ägenderätten, de privata företagen inom vården och valfrihetsreformerna. Det kan vi väl bjuda på?

Men sosse-ledningens hösta prioritering är att rädda kvar Mp i regeringen. För att nå det målet är den f.d. Metall-ordföranden Stefan Löfvén beredd att låta hela den svenska arbetarrörelsen gå i graven. Han är beredd att driva M i armarna på SD, så att vi får en i praktiken SD-ledd regering. På samma sätt som vi idag har en i praktiekn Mp-ledd regering.

S-ledningen agerar på precis samma sätt som den tyske presidenten Hindenburg gjorde 1933, då ham släppte fram Hitler som rikskansler. Han kunde inte tänka sig en socialdemokratisk eller borgerlig rikskansler med stöd av Kommunisterna.

Vad har Mp gjort i regeringsställning? Detta i grunden anarkistiska parti har förlamat regeringsarbetet och förhalat nödvändiga beslut, samt undanhållet information. Höstens flyktingkaos kunde förutses redan under senvåren 2015, men när regeingen äntligen handlade var det i vild panik.

Sosse-ledningen har egenligen aldrig kunnat ta in att SD är så stora som de är. Det är för "jobbigt" att tänka på, och då flyr man till tider då M verkligen var socialdemokratins huvudmotståndare. Partiledningen lider av Hindenburg-syndromet.