Lena Sommerstad skrev i Aftonbladet 2012-03-02 och krävde förbud mot vinster i välfärden.
I min blogg bad jag henne precisera vad hon menar med ”vinst”
Någon definition har inte presenteras.
Däremot har ett antal personer, inkl. Lena Sommerstad, pådyvlat mig åsikter som jag inte har.
En professorskollega till Sommerstad skriver till mig:
”- Ska det vara så svårt att förstå skillnaden mellan ett överskott som stannar kvar i verksamheten och en vinst som betalas ut till ägarna?”
Ja tydligen är det svårt att förstå. Men bägge är ”vinst”.
Professorskollegan gör sin egen personliga tolkning av vad som menas med vinst. Och det är just därför att ”vinst” kan tolkas olika som jag ber om en definition av Lena Sommerstad.
Som professorer bör de kunna vara mer måna om definitionerna.
Om en verksamhet skapar ett överskott, så är det utan tvekan en vinst.
Enligt NE är ”vinst” ”det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna.”
Vill alltså Lena Sommerstad förbjuda att intäkterna blir större än kostnaderna?
Om överskottet/vinsten betalas ut till ägarna är det en vinstutdelning.
Är det alltså utdelningarna Sommerstad vill förbjuda?
Varför inte skriva det?
Man måste väl i hela friden veta vad det är man vill förbjuda?
Smarta företagare tar ut överskott under löpande verksamhetsår i form av t.ex. bonusar, pensionsinbetalningar och andra förmåner. Vinster/överskott kan kvittas mot förluster i dotterföretag. Överskott kan investeras i nya verksamheter så att vinsten inte syns i den bokförda i årsredovisningen.
Är det överskott under löpande verksamhetsperiod som ska förbjudas eller är det den bokförda vinsten vid årets slut?
Även offentlig verksamhet kan få ett ekonomiskt överskott. Ett sådant överskott kan ibland skjutas över till nästa år. Ska det förbjudas?
Vad är det Sommerstad vill förbjuda?
Är det privat verksamhet inom välfärden som ska förbjudas?
Varför inte säga det?
Nå, varför håller jag på att tjafsa om detta?
Jo, ska man lägga radikala förslag bör de vara väl genomtänkta och vässade för att inte genast mosas sönder av kontakten med verkligheten. Krossade illusioner skapar förvirring och uppgivenhet i de egna leden. Har inte vänstern tillräckligt fått uppleva hur beslutsamhetens friska hy gått över i sjuklig blekhet?
Vad som förvånar mig är det hysteriska argumenterande (se t.ex. den s.k. vänstersossen Bengt Silfverstrands kommentar sedan jag ställde min fråga om vad Lena Sommerstad menar med att förbjuda vinster.
Att en fråga bemöts på detta hätska sätt tyder inte på ett intellektuellt debattklimat inom det som kallar sig ”vänster”. Det verkar mer som ett antal dogmatiska trossatser ska försvaras.
Det är sorgligt.
För övrigt anser jag att man inte bör kräva omdelbar ekonomisk lönsamhet i välfärden, varken av privata eller offentliga verksamheter. Behoven inom vård, utbildning och omsorg bör alltid gå före lönsamhet.
Vård, skola och omsorg är inte profitabel.
Behoven ska definieras (se exempel)och sedan måste det få kosta. När det gäller skola är sådana kostnader en ren investering. När det gäller äldre- och demensvården är det en återbetalning till den gamle f.d. skattebetalaren.
Ett problem är att aldrig så många förbud mot vinster inte stoppar jakten på att bedriva välfärd så billigt som möjligt.
Med ökade krav och minskad skatteförmåga kommer kostnadsjakten att fortsätta. Även i offentlig regi.
Frågan är, vad gör vi åt det?
DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Mario, du skriver: "Smarta företagare tar ut överskott under löpande verksamhetsår."
Där träffar du huvudet på spiken!
Exakt så fungerar nyliberalismen! Det går inte att förhindra att vinster tas ut om du släpper in privata aktörer inom välfärdssektorn. "Smarta företagare" kommer alltid att kringgå kontroller och regelverk. De kommer alltid att ligga steget före lagstiftning som försöker täppa till uppkomna luckor.
Jag vill att socialdemokratin ska stå för ett ALTERNATIV. När något gått riktigt snett, vilket avregleringen av Sverige har gjort, måste man börja i en helt ny ände, om man vill förändring.
Måste man verkligen ha svaren på exakt ALLA problem som kan uppstå vid ett systemskifte för att ha rätt att framföra en radikal ståndpunkt? Alternativet blir då att man putsar och fejar på en moderat fasad. Är det verkligen vad (S) ska syssla med?
Man kan inte förbjuda vinster i välfärden. Men man kan göra dem osynliga. Det är vad Silfverstrand och Sommestad försöker göra. Så har vi ingen koll på hur stora vinster som tas ut.
Ett annat sätt att osynliggöra vinsterna i välfärden står sign anita för. Hon kör med illusionsnumret att man kan förbjuda privata aktörer inom välfärdssektorn i kapitalistiska samhällen. Den offentliga sektorn kan driva vissa (kärn-) verksamheter i egen regi. Men utan privata aktörer som tagit ut vinster hade det fortfarande varit på stenåldersnivån.
Vill professor Sommestad omvandla de statliga svenska universiteten till stiftelser ("non profit")? I så fall är hon på samma linje som regeringen. Professorerna kan sitta och bevilja sig själva hur höga löner som helst. Men det är förstås inte "vinst"?!
Det är dags att sticka hål på "non profit"-bluffen.
Lena Sommestad: "Andra exempel är USA:s mest framstående, privata universitet." (Kommentar på Marios blogg 3 april 12.32.)
Man måste ju bedöma en text efter sin kontext. Nu handlar det om en kort artikel i Aftonbladet, inte om något akademiskt arbete.
Om jag förstår dig rätt så gillar du inte Lena Sommestad, och lever upp när du nu får en chans att pika henne för att vara ovetenskaplig i Aftonbladet.
Det har du ju all rätt att göra. Jag själv, som är tämligen anti-socialistiskt lagd, roas givetvis av sådant retande av djur i bur.
Men vad tycker du själv?
Jag läser din ursprungliga bloggpost och försöker klura ut det, men det är inte så lätt.
När argumenten framfördes för alternativ till kommunalt bedriven välfärd så var det kvalitetsaspekter som fördes fram, inte någon dogmatisk tro på att det skulle vara ideologiskt riktigt att släppa in privata investerare som skulle kunna få tillbaka det de investerat och lite till.
Att dessa släppts in var kanske vissas avsikt, men det var knappast väljarnas mening. Det talades om personalkooperativ och om hur driftiga sjuksköterskor och rektorer skulle kunna få friare händer när de inte längre ingick i en tungrodd kommunal byråkrati.
Nå, nu visar det sig att deras driftighet främst består i att sälja avknoppade verksamheter med mycket god vinst.
Själv har de sedan kunnat dra sig tillbaka till en bekymmersfri tillvaro, medan vi, deras tidigare arbetskamrater och underlydande, fått försämrade villkor.
Du resonerar som om det finns ett val mellan att "uteslutande" bekosta välfärden med skatter som kan ställas mot alternativet att låta privata investerare "deltaga" i finansieringen.
Jag måste säga att jag blir besviken på den intellektuella nivån här.
Det du verkar förespråka, det är alltså att anhöriga som inte själva kan avstå tiden eller det känslomässiga engagemanget som vård av äldre eller missbrukare eller psykiskt sjuka eller undervisning av skolbarn kräver, de ska betala till privata investerare istället för att betala skatt.
Ja, det är en helt respektabel ståndpunkt. Men du lyckas verkligen inte göra den klar och tydlig.
Mario, hur tänker du om hur välfärden skall organiseras?
Johan
Det handlar om en framträdande politiker, med akademisk examen och med plats på Aftonbladets sidor, som formulerar ett politiskt förslag med stora konsekvenser.
Eftersom jag är sosse och hon är min politiska företrädare vill jag att de förslag hon, och andra i partiledningen lägger, är begripliga och att de kan besvara mina frågor.
Finner inte detta så orimligt.
När du fantiserar om att jag har något emot Lena Sommerstad personligen är du helt ute och cyklar och ger uttryck för ett märkligt synsätt.
Man kan alltså inte kritisera sina vänner eller partikamrater.
Jag har inget emot Lena Sommerstad, känner henne inte ens. För mig är hon en politiker med makt att uttrycka en socialdemokratisk mening så att den blir hörd.
Jag kräver att den också blir begriplig för mig och andra dumskallar.
Inte heller är jag antisocialistisk. Jag har sedan början av 60-talet ansett mig tillhöra vänstern och gör det ännu.
Som alla gamla vänsteranhängare har jag fått uppleva besvikelser, inte minst för att jag under åren gått på eldande fraser, tom retorik och utopiska löften.
Den socialdemokratiska ”vänster” som enbart definierar sig genom att ständigt ropa på staten, vilja införa "socialism" genom förbud och lagstiftning är jag däremot ytterst misstänksam mot.
Den ”vänster” som skyller all djävelskap på ”kapitalismen” och som inte kan skilja på kapitalism och marknadsekonomi anser jag okunnig.
Jag är emot vänsterpopulism som bara blossar upp för att snabbt falna.
Ändå kallar jag mig vänster.
Vill man skapa verkliga förändringar i vår kapitalistiska värld bör man ha väl på fötterna och huvudet kallt och en idé om vad kapitalism är.
Du skriver:
”Det du verkar förespråka, det är alltså att anhöriga som inte själva kan avstå tiden eller det känslomässiga engagemanget som vård av äldre eller missbrukare eller psykiskt sjuka eller undervisning av skolbarn kräver, de ska betala till privata investerare istället för att betala skatt.
Ja, det är en helt respektabel ståndpunkt. Men du lyckas verkligen inte göra den klar och tydlig.”
Nä tacka fan för det, för det är inte min ståndpunkt!
Kjell Johansson undrar hur jag tänker att välfärden skall organiseras.
Det vet jag faktiskt inte ännu. Men jag vill gärna veta vad ledande socialdemokrater tänker om det.
Det är därför jag frågade Lena Sommerstad om vad hon menar med att förbjuda vinster inom välfärden.
I några av de fall som sign Johan nämner kan man misstänka vänskapskorruption mellan politikerna och den som kommunen har sålt till (Lärare eller rektor som varit anställda i samma kommun och frotterat sig bland poliltikerna?)
Det kan ju inte vara meningen att köparen ska sälja verksamheten vidare. Ingen verkar ifrågasätta rimligheten i att detta över huvud taget är tillåtet. DET är en sak som kunde förbjudas.
Ett alternativ är ju att det gamla bolaget träder i likvidation, när ägaren inte längre vill arbeta i verksamheten, t.ex. vid uppnådd pensionsålder. Den som vill efterträda får starta ett eget företag, sedan han /hon har accepterats som entreprenör av den betalande kommunen.
I några av de fall som sign Johan nämner kan man misstänka vänskapskorruption mellan politikerna och den som kommunen har sålt till (Lärare eller rektor som varit anställda i samma kommun och frotterat sig bland poliltikerna?)
Det kan ju inte vara meningen att köparen ska sälja verksamheten vidare. Ingen verkar ifrågasätta rimligheten i att detta över huvud taget är tillåtet. DET är en sak som kunde förbjudas.
Ett alternativ är ju att det gamla bolaget träder i likvidation, när ägaren inte längre vill arbeta i verksamheten, t.ex. vid uppnådd pensionsålder. Den som vill efterträda får starta ett eget företag, sedan han /hon har accepterats som entreprenör av den betalande kommunen.
Irriterande med dessa dubbelpostningar, som beror på en dålig internetuppkoppling.
Svar till Kjell Johansson: Det är väl inte Mario (eller jag) som är skyldiga svaret på frågan hur välfärden ska organiseras. Ingen av oss (Mario?)har väl förkastat att skola, vård och omsorg även i framtiden huvudsakligen ska drivas av offentliga förvaltningar.
Privata inslag är ingenting nytt och kbör enligt min mening uppmuntras eftersom de kan bidra till valfrihet, mångfald och entreprenörsskap. Men det är borgerlig politik att den offentliga drivna skolan, vården och omsorgen ska ersättas av stora privata skol- och vårdbolag, som ägs av anonyma riskkapitalister långt borta från den verksamhet som de ytterst har ansvaret för. Det är ingenting som jag stödjer. Mario får här svara för sig själv.
De, som verkligen borde svara är Sommestad, som tydligen kan tänka sig t.o.m stiftelseägda universitet. Non profit-formen hindras inte att ett fåtal stora stiftelseägda bolag styckar upp skol- vård- och omsorgsmarknaderna mellan sig. Så kan de som kontrollerar stiftelserna berika sig, med vinster som letar sig ut på osynliga vägar.
Distinktionen mellan profit och non-profit kan väl ändå göras tämligen tydlig. Låt alla aktörer ägas av icke-vinstdrivande stiftelser. Detta är lösningen amerikanska universitet har, Handelshögskolan i Stockholm och liknande.
Självklart går det att höja löner och dylikt för att försöka få ut pengarna, men vinstmotivet blir aldrig lika tydligt eftersom det inte är så att man kan få transparent laglig rätt till överskottet (som man får när man äger aktier). Det faller på dig (och Lars Flemström) att visa på det fall där icke-vinstdrivande stiftelser riktigt skinnat skattebetalarna på det sätt som gjorts i de korrupta överlåtelser som gjorts i bland annat Stockholm.
De flesta andra länder har företrädelsevis non-profit inom välfärden, så jag tror inte man kan blåsa upp till det här till en bisarrt svår avgränsningsexercis.
Det krångliga ligger möjligen i upphandling av tjänster såsom byggen och datasystem, samt hur man ska hantera en övergångsperiod då dessa företag redan finns.
Att föreslå ett system som redan finns i många andra länder kan dock knappast beskyllas för att vara orimligt och utopiskt. Att det bevisligen fungerat tidigare lättar enligt mig även plikten att visa detaljerna.
Skicka en kommentar