söndag 11 december 2011

Den nya adeln

1700-talets adel, i vita pudrade peruker, struttade omkring i slott och i parker, i ett lättingliv utan att själva bidra med något till samhället.
De levde på inkomster från allmogen som tvingades betala pålagor, skatter och avgifter.

I makt av sitt ägande till jorden, och i skydd av lagar, ideologier och traditioner som de själva funnit på, skyddade de sina privilegier och sin plats i samhällshierarkin.

En gång för länge sedan hade deras förfäder kunnat motivera sin existens genom att stå upp som försvarare av land och rike, men det var som sagt, mycket länge sedan.

Till sist ledsnade allmogen på att försörja denna tärande drönarklass.
Gamla regler, lagar och privilegier raserades och ersattes av nya som inte gynnade den gamla adeln utan i stället gjorde det lättare för handelsmän, bönder, hantverkare, industriidkare, uppfinnare, upptäckare, entreprenörer att verka för sin egen och för samhällets utveckling.

Ur dessa nya sociala grupper växte en ny aristokrati fram – kapitalisterna och deras förvaltare.
I makt av sitt ägande till kapitalet och i skydd av lagar, ideologier och traditioner som de själva funnit på skyddade de sina privilegier och sin plats i samhällshierarkin.

En gång för länge sedan hade de kunnat motivera sin plats i toppen och sina privilegier med hänvisning till den nytta de gjorde för landet, men det var ett tag sedan.

SvD: SCA laddar med ny jaktstuga
SvD: Dags att sätta affärerna i fokus

SvD: ”Det är inte bortkastade pengar”

31 kommentarer:

Jonny sa...

Glöm inte de som skimmar grädden av det gemensamma välfärdssamhället. De som tar med stora skopor av våra insamlade skattemedel. Dvs politikerna som lever under sina alldelers egna regler och lagar och med förmåner som är utan slut.

Sedan har du de som lever som grevar och baroner på de fackligt anslutnas avgifter. De som i toppen av den fackliga hierarkin mjölkar ut så hårt de kan.

Visst lever aristokratin vidare.
Det kanske finns inbyggt i människans sätt att organisera sig att skapa denna sorts hierarkier.

Det som isåfall är viktigt är att inte fortsätta att låta en generation efter en annan komma undan. Varje generation av dessa "herrar" bör tas ner från sina piedestaler de byggt upp under sig och ramla ner hårt på backen.

De bör på ålderns höst få leva på undantag i vårt samhälle, som sämsta gradens tjänstehjon och inte som nu på en livsnivå som andra bara kan drömma om.

David Linden sa...

Jag respekterar kapitalister mer än politikerfrälset: Sosseadeln!

Anonym sa...

Den svenska 1700-talsadeln
var statliga tjänstemän. Många
var dessutom företagare. Efter
Karl XI:s reduktion var frälsejordens
andel tillbaka på den nivå
den hade under Gustav Vasa. Den
ägdes inte enbart av adelsfamiljer.
Resten av adelns ekonomiska privi-
legier försvann i stort sett
i Gustav III:s förenings- och
säkerhetspakt.

Mario Matteoni sa...

Visst finns det en risk för att politiker och fackliga företrädare etablerar sig som en elit. Sånt förekommer tyvärr. Men de har sin makt via medlemmarna och väljarna till skillnad från kapitalet företrädare.
I motsättningen mellan kapital och arbete står dessutom många politiker och fackliga företrädare på arbetets sida.
Politiker och fackliga företrädare kan avskedas av väljare och medlemmar. Vilken möjlighet har du att rösta bort en VD som inte sköter sitt jobb?
Kapitalts företrädare har sin makt enbart genom kapitalet.
Och vilka har skapat det? Inte är det kapitalisterna. Kapital skapas i arbetet och i produktionen.
Om vi jämför med den forna eliten så skapade aristokratin inga värden. De förvaltade värden som skapats av allmogen.
På den tiden fanns präster som ställde upp för allmogen men även sådana som levde på den.

Mario Matteoni sa...

Man kan diskutera kontinentalförskjutningar och man kan granska enstaka jorderuptioner.
Man kan diskutera klimatförändringar och man prata om vädret.
Man kan betrakta de stora trenderna i historien och man kan gå till detaljer.
Ingetdera är fel.
Men vilket man gör så är det en fördel att inte dra slutsatser för klimatförändringarna utifrån förra veckans väder.
Om ”Anonym” träder fram ur sin anonymitet så ska jag ta debatten om den svenska adeln och reduktionen.

Arne Roland sa...

En del kommentatorer vill tydligen flytta fokus från riskkapitalisterna. Eftersom ökad privatisering varit ett av alliansens övergripande mål kan man ana vad de hör hemma. När de sedan kastar in lite om facket och socialdemokratin blir det ännu tydligare.

Riskkapitalbolagens räntetrixande, användande av holdingbolag och skatteparadis är inget de vill kritisera. Indirekt blir det då som att kritisera den egna ideologin.

Per sa...

Det som enligt mig definierar en adelsklass är att den ärver sina privilegier och att den fått dessa av en kungamakt eller liknande.

Kritiseras kan de givetvis men om det ska bli mer en gnäll måste man allt då också titta på vad det är som gör deras verksamhet både möjlig och lönsam.

Jag tycker allt att S ska visa vilja att städa framför egen dörr först innan riskkapitalisterna kritiseras för att vara en adel.

Börja med att införa öppna val i S så det blir svårare att mygla in barn, barnbarn och partners. Då kanske begreppet "sosseadel" äntligen kan bli historia och inte nutid.

Jonny sa...

De som sitter i styrelser är ansvariga inför sina aktieägare.
Vad de gör är alltså en sak mellan dem och sina ägare.

Vad den fackliga eliten gör är en sak mellan dem och de som är medlemmar.

Vad politiker gör är en sak mellan dem och folket.

Det är viktiga distinktioner.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Jag tolkar ditt uttryck "deras förvaltare" som politikerna, den politiska-administrativa klassen som helt eller delvis försörjer sig via statsapparaten.

Det är ett intressant grepp, och fortsätter vi resonemanget kan vi se att det under historien alltid funnits en kamp om vem som ska kontrollera de värdeskapande processerna. Exempelvis har makten försökt via "privilegier" att tillskansa sig frukterna av de aktiviteter som bönderna idkat utanför de stora maktcentra. Allt skulle in till städerna - eller kontrolleras av de bruk som kungen och adeln hade.
Jämför gärna med dagens diskussion om riskkapitalter, privatiseringar och offentlig sektor. Handlar också om vem som ska lägga beslag på de v ärdeskapande processerna.

Anonym sa...

Den nya adeln är definitivt yrkespolitikerna. Ekonomisk adel har alltid funnits (sedan jorden svalnade...)antingen i form av aristokrater (jordägare) eller kapitalister (direktörer m fl).

Kanske borde våra riksdagsmän efter att ha tillskansat sig direktörslöner (57 000 - 150 000 kr/mån), fria resor, delvis fritt boende och livstidpensioner efter sex års arbete börja pudra sina ansikten vita för att likt den gamla adeln markera sin överhöghet?

// Jan G

Jonny sa...

Arne Roland -
Jag ser att du ogärna talar om den politiska och fackliga aristokratin.

Vem försvarar skatteflykt med hjälp av räntetricks ?

Det är politikerna som utgör den aristokrati som borde stå till svars inför väljarna, dvs folket.
DE har på vår bekostnad skapat sig egna lagar och regler, egna extrema förmåner.

Att medlemmar i fack r*vkn*llas av sin fackelit och att aktieägare åker på samma omgång av sina bolagsstyrelser är en sak för de som är just medlemmar/aktieägare.

Mario Matteoni sa...

Stig-Björn Ljunggren!

Jag menar främst direktörerna, finansmäklarna, fondförvaltarna, bankirerna och det skikt som förvaltar kapitalet som ytterst ägs av kapitalisterna. Det är de som t.ex. tar ut årliga ersättningar på 35 gånger av en vanlig inkomst, sitter i tio bolagsstyrelser men ändå har tid att jaga med kungen, segla och spela golf.
Under sig har de ett prästerskap bestående av bl.a. ekonomiska experter och ledarskribenter som ska förklara hur viktiga de är för allmogen som ytterst sliter ihop kapitalet.
Så har vi de anonyma bokstavstroende här på nätet som ställer upp och med näbbar och klor försvarar den bestående ordningen.

Mario Matteoni sa...

Hierarkier har alltid funnits och kommer förmodligen att finnas framöver.

I de flesta av tider har hierakiernas toppskikt varit ekonomiskt-, socialt- och kulturellt baserat.
Oftast i historien har toppskiktet levt av vad bottenskiktet producerat.

Varje maktelit i historien har omgärdat sig av ett religiöst eller ideologiskt försvarsverk i syfte att motivera underskiktet att föda eliten.
I dag är det s.k. ekonomisk vetenskap.

Kanske skulle vi ägna en smula energi åt att försöka definiera dagens hierarkiska ordningar.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Men Mario, rimligtvis måste du väl räkna in politikerna i din analys, hänger de vid sidan om, som någon slags oberoende enhet? Är inte staten blott ett utskott som förvaltar bourgeouesins affärer?
Hela din analys om hierarkier pekar i den riktningen, och det är om du inkluderar politikerna som det blir riktigt intressant. Vad det i så fall handlar om är att beskriva ett samhälle där olika grupper hela tiden strider om att komma åt ett "byte". Vilket blir en stark kontrast till dem som beskriver samhället som ett samarbete om att försöka åstadkomma det bästa åt alla. Kampen eller gemenskapen.

Anonym sa...

Tack för ett intressant ämne (för en gångs skull på S-bloggar), Mario. Om vi vänder på frågeställningen: Löser vi problemet med den ekonomiska adeln genom att utse en ny, politisk, adel? Och hur ska en socialliberal arbetarrörelse överhuvudtaget kunna göra något åt dessa historiska missförhållanden när man sakta men säkert håller på att avveckla sig självt? Var det ett steg på vägen att passivt godkänna utförsäljningen av vården och skolan till riskkapitalbolag på Seychellerna och Caymanöarna?

Jag tror inte att mannen på gatan gör någon skillnad på bankdirektören och landshövdingen med sin limousin och privatchaufför. Samma skrot och korn, samma adel och överklass, tänker han nog!

// Jan G

Stig-Björn Ljunggren sa...

Jag har själv skrivit om den politiska klassen och liknande frågor på följande:

http://www.ljunggren.com/?page_id=60

Mario Matteoni sa...

Stig-Björn!

Jag menar att politikerna inte definitionsmässigt och inte direkt, i sold hos kapitalägarna.

Kapitalägarna och deras vasaller utgör den adel som är direkt förbunden med kapitalägarna.

På samma sätt som den forna adeln och deras vasaller var förbundna med jordägandet.

Naturligtvis finns det under adeln i samhällspyramiden andra hierarkier och där kan politiker, statsvetare och andra akademiker falla in.
Ungefär som medeltidens biskopar och prelater.

Det finns alltså flera olika hierarkier i samhället vilket inte heller är något nytt.

En intressant aspekt i sammanhanget är att det tämligen direkt efter den ryska revolutionen snabbt bildades en ny hierarkisk ordning där politikerna och byråkraterna utgjorde en ny härskande elit.

Vad Karl XI reduktion åstadkom var ju bara att ta jord från högadeln och återbörda den till kungen, den allra högsta adeln. För allmogen gjorde den ingen skillnad.

Anonym sa...

Lyssna på Blå tågets "Den ena handen vet vad den andra gör" eller "Staten och kapitalet" som den brukar kallas, Mario. Eller läs Stig-Björns skrifter på nätet.

// JG

Mario Matteoni sa...

Styr-Björn skriver om den politiska klassen.
Det gör han säkert med sedvanlig bravur, jag har ännu inte läst hans bok.
Men för min del är redan titeln diskutabel.
Begreppet ”klass” vill jag nämligen förbehålla endast två bestämda kategorier – å ena sidan dem som äger produktionsmedlen (kapitalistklassen) och å andra sidan dem som inte gör det (löntagarklassen).
De utgör två poler, med skilda intressen, i relationerna till arbetet och produktionen.
Det är en viktig distinktion.
Mellan dessa poler finns ett antal hierarkiska ordningar, sociala skikt, maktordningar och strukturer.
Hierarkier finns överallt i samhället.
T.o.m. mellan dem som står lägst i samhällspyramiden finns maktstrukturer och hierarkiska ordningar. När jag för mer än femtio år sedan utbildade mig till typograf fick jag noga inpräntat att vi sättare var finare än tryckarna. När jag sedan började jobba på byggen var vi grovisar underordnade timmermän, snickare och murare. Även mellan oss grovisar skildes på yrkesutbildade och dagtjuvar.
Vi utgjorde inte olika klasser men väl olika skikt inom våra yrken.
Hela arbetslivet är skiktat på samma sätt. Advokater och andra högavlönade utgör inte en särskild klass över städerskor och andra lågavlönade. Även om skillnaderna är stora.
En svensk industriarbetare tjänar tio gånger så mycket som en kinesisk men de utgör inte två olika klasser.
Det finns också andra maktstrukturer som t.ex. den mellan män och kvinnor.
Så visst kan man skriva om hur politikerna i en demokrati fjärmar sig från dem de ska representera men två olika klasser utgör de inte.
Inte enligt mitt sätt att resonera.
Jag är dock smärtsamt medveten om att klassbegreppet som jag uppfattar det inte stämmer med det gängse.
Jag anser det förvirrande.

Jonny sa...

Det är klart att politiker i t.ex riksdagen utgör en egen klass. De har stiftat lagar som gäller alla medborgare förutom dem själva när det gäller t.ex förmåner och missbruk av densamma.

Den som är innovatör som t.ex Kamprad eller Rausing skapar tusentals arbetstillfällen, de skapar välfärd åt individer och åt samhället. Du ser uppenbarligen ner på dessa "kapitalister" men ett samhälle som förbjuder eller förtrycker dessa för mycket förlorar mycket mer än man vinner.
Det borde du lärt dig av historien.

Det gäller att mjölka kossan lagom annars sinar den eller springer över gränsen till en annan mer rimlig husbonde.

Den politiska överklassen är den som ska svara inför oss alla medborgare för vad de gör, det är speciellt.

Visst kan man tycka att SCA är idioter som bygger en jaktstuga för 80 miljoner men det är upp till deras aktieägare att reagera.

Så länge de inte gör något olagligt så får de faktiskt spendera sina pengar hur de vill.

Jag är oändligt mer upprörd över hur våra folkvalda som betalas via våra gemensamma skattemedel beter sig och vilka förmåner de skaffar sig.

Jonny sa...

Mario -
Du skriver "Det är de som t.ex. tar ut årliga ersättningar på 35 gånger av en vanlig inkomst, sitter i tio bolagsstyrelser men ändå har tid att jaga med kungen, segla och spela golf.
Under sig har de ett prästerskap bestående av bl.a. ekonomiska experter och ledarskribenter som ska förklara hur viktiga de är för allmogen som ytterst sliter ihop kapitalet."

Tja, det låter som t.ex LO-Wanja låt vara att hon kanske inte har 35men bara runt 5-10 ggr mer i lön. Vet inte om hon seglar och spelar golf men hon har ju ett batteri med ekonomiska experter och en politbyrå under sig som ska beskriva sin egen förträfflighet ...

Anonym sa...

Fel igen av Mario. Det mesta av den
jord som via reduktionen återfördes
till Kronan såldes under loppet av
1700-talet till välbeställda bönder.
Priserna alltid mycket låga för
åborna.Skatteköp, heter det. På så sätt skapades den svenska storbonde-
klassen.
Det närmaste vi kommit modern svensk
adel är den (s)-märkta. Under decen-
nier var premissen för en stor för-
läning (ämbete) partibok. T om HD
politiserades.

Jonny sa...

Anonym -
Ja under större delen av 1900-talet "ägde" i praktiken socialdemokraterna Sverige och behandlade det följdaktligen som sitt.

Inte undra på att de nu upplever en sådan separationsångest när de varit borta från regeringsmakten ett tag. Sverige tillhörde ju SAP, hur kunde det gå så fel ...?

Anonym sa...

Jonny, dina inlägg är förutsägbara och ensidiga. Din blogg består enbart av nedlåtande inlägg om Socialdemokraterna utan en enda kommentar från någon annan. Vore det inte mer konstruktivt om du hängde på M-bloggar och skrev berömmande inlägg om moderater istället?

// JG

Af Dunkelspel sa...

Det är jonnys livsluft att vräka ur sig sina spyor om och om igen på bloggar som är kritiska mot högerregimen.

Att påstå att jonnys inlägg är ensidiga och förutsägbara är dagens understatement

Jonny sa...

Anonym/JG/Dunkelspel

Nu är det som så att jag skriver om vad som är närmast mitt hjärta och inte vad du eller andra "anonyma" socialister skulle gilla.

Ni gör detsamma, ser fram emot att se er vassa kritik mot S.

Men visst finns det kritik att rikta mot alliansen med, det är helt riktigt. När t.ex Juholts bidragsskandal briserade visade det sig att ett par andra politiker bland annat inom alliansen grävt med skopan och tagit för sig på ett sätt jag finner stötande. Då skrev jag att de borde avgå.

Får alliansen sitta vid makten oavbrutet i 50 år från nu kommer de att uppvisa liknande tendenser som de S visat. Alliansen består ju dock av flera parter som motverkar fenomenet, en fördel som S inte hade.

Beteendet kan annars ses i kommuner där t.ex C eller M har haft makten under mycket lång tid.

Mario Matteoni sa...

Vill be Stig-Björn om ursäkt för att jag av misstag kallade honom Styr-Björn. Jag känner faktiskt en sådan, men Stig-Björn ska det vara och inget annat.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Fast jag tror det är vettigt att göra skillnad på att "äga" och att "kontrollera". Kontroll handlar om makt i vardaglig mening, vem pekar med hela handen, vem lyder. Ägande kan vara formellt, men utan starka maktbefogenheter.
Det har ex talats om "direktörernas revolution", som du är inne på, det skikt som kontrollerar banker och finansverksamhet kan tillskansa sig stora värden, enligt lagen om att ju närmre guldflödet du sitter, desto rikare blir du, medan de formella ägarna egentligen inte kan göra så mycket åt detta.
Vi talar också om "gemensamma sektorn" i meningen att vi alla skattebetalare är delägare i sjukhus och kommunal verksamhet, men är det så vi känner när vi kommer in på en vårdcentral eller tampas med fastighetskontoret?
Mitt spår i detta är att inte se till det formella utan det praktiska. Att inte göra någon skillnad mellan de juridiska distinktionerna mellan exempelvis en direktör och en politiker. Utan ställa frågan om värdeskapande processer i centrum och se hur olika grupperingar jobbar för att få dessa under sin kontroll. Då blir inte politik en fråga om att organisera samhället på bästa sätt, utan att tillskansa sig ett politiskt byte. Aktörernas rörelse i terrängen blir då oftast mer begripliga.

Mario Matteoni sa...

Stig-Björn

Jag förstår vad du menar och invänder inte mot det.
Du rör dig på en tämligen nationell ”vardagsnivå” som absolut bör belysas och analyseras. Det gör du säkert bra och jag ska läsa din bok så snart jag hinner.
När jag skrev att de svenska direktörerna är en ny adel menade jag dessa kapitalismens hantlangare i Sverige som inte längre levererar utan mer jobbar för att sko sig själva.
Men vad jag egentligen är ute efter är de strukturer som betingar den globala ordning som vi kallar ”kapitalism” där ofattbart stora resurser hanteras av ett fåtal makthavare.
(Läs t.ex. Superclass av David Rothkopf, Leopard förlag 2008)
I jämförelse med dessa väldiga värden är den svenska statsbudgeten en kaffekassa och de svenska kapitalisterna. (som oftast har fått sin makt genom arv) bara en liten del.
Men den nya adel jag pratar om är dessa direktörer, kapitalisternas hantlangare, som på ett eller annat sätt är delaktiga i det globala finanskapitalet och skor sig på detta.
Och eftersom min grundinställning är att allt kapital härrör ur arbetet, produktionen, energiresurserna och naturvärdena ser jag det som absurt att de hanteras av ett fåtal kapitalister utan demokratiska mandat.
Politiska organ – parlament, regeringar, internationella institutioner – verkar för att balansera kapitalisternas makt och inflytande.
Det är kampen mellan kapitalintressena och politiken som nu skärps i krisen.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Jo, det kommer en strid ström "den-nya-eliten"-böcker. Men de flesta tar också upp den politiska eliten. I Sverige är det väl i stort sett Anders Isaksson som skrivit på temat, maktutredningen kom också med en slags elitstudie när det begav sig.

James Burnhams "The Manegerial Revolution" är en klassiker, slutet av 40-talet tror jag. Precis på temat du skriver. En ekonomisk klass tar över kontrollen, men inte ägandet. Öppnar vägen till socialismen, om jag mins Burnham rätt.

pyttiminpanna sa...

JAG UPPSKATTADE DITT INLÄGG!

Det var mycket intressant och givande att läsa!

Jag beundrar ditt tålamod. Hur ORKAR du släppa fram alla troll som besudlar bloggosfären!

Har deras bitterhet inga gränser? Gör de aldrig något vettigt? De verkar ha obegränsat med tid att surfa runt och hitta konstruktiva inlägg som de kan racka ner på. Anonymt eller under vanliga namn som Lars eller Tomas, givetvis med ett sonnamn efteråt. Bara så trist!