En bärande princip i den nyliberala dogmen är att skattesänkningar innebär ”en överföring av makt från staten till medborgarna”. (Se t.ex. Maria Ludvigssons ledare ”Framgångsrecept som inte längre tycks gälla” i dagens SvD.)
Påståendet förutsätter, för det första, att alla, eller flertalet, ”medborgare” har ungefär lika stor makt i förhållande till varandra och i relation till staten. Den makt som överförs från staten till ”medborgarna” vid en skattesänkning kommer alla ”medborgare” till del i ungefär samma utsträckning.
Men har man det minsta erfarenhet av hur samhället är beskaffat inser man att det inte kan vara så.
”Medborgarna” i alla hittills varande stater och samhällen har mycket olika makt. Samhället är i själva verket, i ekonomiskt, kulturellt och socialt makthänseende, ordnat i en hierarki.
Och eftersom statens medel kan – jag säger kan – användas för att utjämna dessa hierarkier eller i vart fall minska skillnaderna, måste Ludvigssons påstående vara litet väl förenklat.
Märkligt nog kan de nyliberala fundamentalisterna slå fast sina enkla dogmer som om de vore sanningar utan att någon reagerar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Det är klart att tusen kronor mer i fickan för genomsnittsarbetaren ger mer ekonomisk frihet än samma tusenlapp ger till Wallenbergaren, helt korrekt, eller var det inte så du tänkte ?
Om man anser att tusen kronor mer i fickan ger mer makt har man ett märkligt maktbegrepp.
Jag förutsätter att statens pengar förvaltas av en regering som med pengarna kan påverka samhällets makthierarki. Att pytsa ut tusen kronor till alla är en ovanligt korkad metod.
Men om regeringen satsar några miljoner på att stärka folkbildnngen kanske de kulturella skillnaderna i samhället kan minskas. För att ta ett exempel.
Om man inte förstår den frihet och därmed makt över sitt liv som pengar i plånboken innebär har man ett märkligt maktbegrepp.
Vidare vänder jag mig mot begreppet "statens pengar". Det är den enskilde individens pengar som beskattas för att användas till olika gemensamma saker.
Staten tar in mer pengar än någonsin via skatter och avgifter trots jobbskatteavdraget.
Bäste Jonny!
Du som är så noga med distinktioner bör ge bättre akt på dem.
Vad vi diskuterade är hur mycket makt just tusen kronor ger.
Pengar ger iofs inte makt däremot kapital och ägande över produktionsmedlen.
Låt gå för att utrycket "statens pengar" är fel. Jag avsåg naturligtvis de pengar som skattebetalarna, i demokratisk ordning, betalar in till regering och riksdag för att disponera i samhällsbygget.
Skicka en kommentar