onsdag 8 november 2017

Är allt som är lagligt moraliskt? Bygger all lag på moral?

Leif Östling har skapat en snackis i media med sitt ”Vad fan får jag för skattepengarna …”.
Varför en sådan uppståndelse kring ett obetänksamt yttrande?

Problemet är inte att Östling, som är ordförande för Svenskt Näringsliv, anser att han får för litet samhällsservice för de pengar som han betalt i skatt. Det är det nog fler, framförallt i den organisationen, som anser.
Det ingår liksom i den nyliberala ideologin.

Problemet är att han för sina 23 år som VD för Scania har fått så mycket pengar att han måste gömma undan en del genom s.k. skatteplanering.
Förutom pension och lön på dryga 200 miljoner kronor har Leif Östling under sin tid i Scanias ledning också fått närmare 100 miljoner kronor i bonus.

Att en del människor, genom diverse finter, undandrar sina förmögenheter från beskattning är inget moraliskt problem. Inte om man likställer moral med lag och menar att allt som är lagligt är moraliskt.

Frågan är om det är moralen som skapar lagar eller lagarna som skapar moralen. Antagligen handlar det om en växelerkan.
Men varifrån kommer Östlings pengar som han gömmer undan?
Är det inte från Scanias produktionsresultat? Varifrån annars?

Och vilka har arbetat ihop produktionsresultatet och Scanias vinster? Inte han själv.
Scania har tillverkat och sålt lastbilar och tjänat pengar på det.
Vilka har tillverkat lastbilarna? Vilka har sålt dem? Inte är det Östling.

Det är Scanias alla 40 286 anställda och Scanias underleverantörer och deras löntagare, tekniker, konstruktörer, säljare och många andra både i Sverige och i övriga världen som har sett till att Scania haft lastbilar att sälja.
Företagets aktieägare har bidragit med kapital.

Utan produktion, utan lastbilsförsäljning och vinster på denna försäljning hade det inte blivit några pengar till löntagarna, aktieägarna och VD.

Det är alltså arbete + kapital + handel som skapar vinsterna. Vad annars? 
Och allt detta fungerar tack vare ett samhälle som fungerar med omsorg, välfärd, utbildning, trygghet, stabilitet, tillit, demokrati och allt annat som vi alla bidrar med.
Samhället – det civila samhället, staten, kommunerna, organisationerna, företagen och alla människor som verkar i det – är resultatet av allas vårt arbete och alla våra skatter.

Östling är en ganska liten obetydlig figur i detta enorma nätverk som bidragit till Östlings förmögenhet.


Hans och andra VD:s höga ersättningar och pensioner beror inte på att deras speciella duglighet, arbetskapacitet, arbetsinsatser, arbetstider, kunskaper och är så mycket större än alla andras.
De är inga övermänniskor. De har bara 24 timmar på ett dygn.
Inte ens deras girighet är större än andras.

Deras orimligt höga andel av produktionsresultatet beror på ett hierarkiskt system som vuxit fram på samma sätt som adelns gamla privilegiesystem.

Adelns överhöghet gentemot allmogen motiverades med Guds vilja, göddes av kungens förläningar, upprätthölls av prästerskapet och tolererades av de fyra stånden.
Dagens överhöghet över oss löntagare motiveras av marknadens och kapitalets krav, göds av vinstintresset, upprätthålls av nyliberala samhällsekonomer och tolereras av oss alla.

”Sverige ett skatteparadis” DS 



6 kommentarer:

Jonny sa...

Östling har inte gömt pengar, han har tjänat pengar utomlands under de år när han var bosatt utomlands och arbetade i utländska företag och dessa pengar har han sparat utomlands. Dessa inkomster beskattades när det begav sig i de länder han var bosatt i...

Nu arbetar han i Sverige och bor här och betalar skatt här för de inkomster han har.

Hans lön bestäms inte av dig, den bestäms av det företag han arbetar i och att han har en löjligt hög lön är ovidkommande. Den löjligt höga lönen innebär ett stort bidrag till välfärdssektorn, ca 20 miljoner om året.

Vad gäller lagar så ska de givetvis följas, det har mig veterligen Östling gjort, vad gäller moral så är det inget absolut begrepp, ditt moralbegrepp är inte samma som andras, din bristfälliga moral gjorde dig ju till kommunist/socialist.

Jonny sa...

http://katerinamagasin.se/tacka-goran-persson-for-skatteflykten-till-malta/

Lars sa...

Strunta nu i Östlings privatmoral. Den är nog inte så rutten som du och mediavänstern försöker påskina. Föreslå i stället en skattelagstiftning, som tvingar honom och andra rika personer att betala skatt och i övrigt bete sig på det sätt som gagnar samhället bäst. Jag och många med mig uppfattade inte hans fråga "Vad fan får jag för skattepengarna" som ett klagomål på att han personligen får tillbaka mindre från samhället än vad han betalar in. Som försvarare av tiggeriet är det ju tvärtom du som försvarar ett orättfärdigt system, som tvingar fattiga att leva på allmosor. Är det konstigt att rika personer, som genom sina skatter bidrar till andras försörjning, fråga hur mycket som går till de fattiga i Sverige och till internationellt bistånd i världen?

I diskussionen under ditt förra inlägg skrev jag att arbete, och endast arbete skapar ekonomi ska värden och förklarade varför andra "värdeskapare" är sekundära i förhållande till arbetet. Du har ingenting förstått av detta, eftersom du - trots alla klasskampsretorik - inte är marxist, utan gissningsvis anarkosyndikalist (eller med ett annat ord: "utopisk socialist") Ty nu skriver du: "Det är alltså arbete + kapital + handel som skapar vinsterna. Vad annars?".

Ja, vad annars: Enbart arbete. Vad är kapital om inte ackumulerat arbete? Och vad är handel och transporter om inte arbete, som gör den i produkten redan nedlagda arbetet tillgängligt för köparen. Eller ska vi skilja mellan interna (inne i fabriken) och externa transporter? Truckföraren inne i fabriken, som kör fram delarna till monteringsplatsen och sedan kör ut den färdiga produkten till utlastningskajen är en arbetare, men inte lastbilschauffören eller lokföraren, som sedan tar vid?

Under 1800-talet fanns flera riktningar inom den anti-kapitalistiska rörelsen, i huvudsak anarkismen och marxismen, som i början av 1900-talet splittrades i två grenar, kommunismen som leddes av Lenin, samt socialdemokratin, vars idéutveckling i Sverige kom att ledas av Nils Karleby och Ernst Wigforss.

"Marxism-lenismens" huvudmotståndare i Ryssland var den (i Ryssland) extremt våldsbejakande anarkismen, som hade grundats av Kropotkin. Trots att Lenin skarpt tagit avstånd från Kropotkins idéer, hade Lenin knappast kommit till makten utan den terrorism som Kropotkin hade förespråkat. Kropotkin, som tillhörde den yttersta överklassen, var geolog och utförskare av Sibirien, där han träffade på folkslag, som aldrig hade kommit i kontakt med vare sig klassamhälle eller statsmakt.

Samtidigt som Kropotkin - med all rätt - var pessimist beträffande möjligheterna att införa ett sådant samhällssystem (det både klasslösa och statslösa samhället) i de europeiska delarna av Ryssland, äcklades han av sin egen klass´ dekadenta livsstil som utsugare av den arbetande befolkningen. Dessa personer förtjänade inte att leva, ansåg Kropotkin, som alltså satte "moralen" i första rummet och gjorde lönnmorden på polititer och andra överklasspersoner till en moralisk dygd. Överklassen och staten svarade med urskillningslösa massakrer på fredligt demonstrerande arbetare. Så bereddes jordmånen för den av Lenin ledda ryska revolutionen.

Karlebys linje gick i korthet ut på att priset för en revulutonär omdaning av samhället var alltför högt, och att den svenska arbetarrörelsen därför borde "tämja" kapitalismen i stället för att avskaffa den. Man måste leva tillsammans. Arbetarledare och kapitalister borde samarbeta för hela samhällets bästa. Du har nu ägnat ett helt inlägg till att framställa en en enskild toppdirektör som ytterst klandervärd, utan att ha några egentliga belägg för detta. Det är ett moraliserande, som jag känner igen från gamla ideologiska strider mellan anarkister och marxister.

Anarkister brukar framställa sig själva som de moraliskt mest högstående av alla människor.

fjellis sa...

Lars (8 november 2017 23:58),

Har inte Östling arbetat?

Arbete kan skapa värde men det kan också göra motsatsen. Tänk till exempel på vad soldater i krig sysslar med.

Arbete måste organiseras och ledas för att skapa värde. Att organisera och leda är också arbete. Att förvalta ackumulerat arbete är också att arbete.

En sådan som Christer Gardell arbetar troligen ganska mycket.

Det kan vara mycket lönsamt att arbeta med andras och/eller egna pengar. Det ger en hävstångseffekt, på samma sätt som maskiner har hjälpt andra arbetare till att tjäna mer pengar.

När du svarar "enbart arbete" på frågan om på vad som skapar värde så gör du det väl enkelt för dig. Kapital må vara ackumulerat arbete men för att det ska skapas kapital som möjliggör investeringar så måste många avstå från att konsumera allt värde deras arbete skapar just då.

De som konsumerar allt sitt värde omgående har ingen rätt till det framtida resultatet av andras sparade arbete.

Jag tycker Mario har mer rätt när han hävdar att arbete + kapital + handel skapar värde. Handel är inte bara arbete, handel är också avsaknad av skadliga regleringar. Politik kan göra stor skada.

Hur ska vi se på en företeelser som aktiebolag och börser? Aktiebolag kan inte sägas vara arbete men det är ett sätt att organisera företagande som visat sig framgångsrikt.

Så även om det ligger viss sanning i att allt värde skapas genom arbete så är det så många andra faktorer som bidrar så det leder inte till framgång att bara beakta arbetet. Att realkommunismen och realsocialismen alltid misslyckas med att skapa varaktigt välstånd är ett indicium på detta.

Jag kom på att det finns ett stort problem med att hävda att allt värde skapas genom arbete. Med den synen kan vi inte sätta ett värde på miljön.

Mario Matteoni sa...


Tyvärr har vi idag en tendens att sätta likhetstecken mellan pris och värde.
Men värde och pris är olika saker.
Pris är ett sorts värde men det betecknar oftast penningsvärdet på en marknad.

På ”Antikrundan” brukar experterna berätta om ”värdet på prylen” och menar då på vad man kan få på en auktion för föremålet, d.v.s. bytesvärdet.
Ägaren brukar svara att hen inte tänker sälja eftersom föremålet som är en gammal släktklenod har ett affektionsvärde för denne.
Det finns andra värden som t.ex. människovärdet, värdet av en ren natur och liknande.

Lars sa...

Det är självklart att värde och pris inte är samma sak. Om vi tar som exempel en antikvitet, som är betald till sitt fulla värde (= det i föremålet nedlagda arbetet) av den första köparen, och priset på antikmarknaden är flera gånger högre, så är det klart att priset är högre än det egentliga värdet. Detta är kanske särskilt tydligt vad gäller bruksföremål, som serietillverkades under tidig industrialism, men få exemplar nu finns kvar.

Men de pengar, som betalades på antikmarknaden, har dock även de uppstått genom någons arbete. Att samla på antikviteter kan vara en kapitalplacering, och kapital är ju ackumulerat arbete, dock inte någon produktiv kapitalplacering.

Att kapital är ackumulerat arbete framgår av romanen om Robinson Crusoe, som skrevs redan 1719 Som enda överlevande från ett skeppsbrott överlevde romanfiguren Robinson under flera år på en öde ö. Under de första dagarna hade han fullt upp med att skaffa mat för dagen, men med tiden fick han tid över, som han använde till att tillverka arbetsbesparande redskap, med vars hjälp han kunde skaffa ett visst överflöd.

Denna roman kan också ses som en skidring av mänsklighetens historia från äldre stenålder, då produktionsmetoderna var så primitiva, så att ingen kunde skapa något överflöd som kunde försörja en icke-arbetande överklass. Hur det mänskliga samhället verkligen var på den tiden har vi svårt att veta, men så säger teorin: Människorna levde i ett klasslöst samhälle, även kallat "urkommunismen".

Efterhand som de arbetsbesparande redskapen blev fler och bättre övergick äganderätten till dem till en överklass, och även den arbetande befolkningen blev överklassens privategendom. Slaveriet var infört. Kapitalismen kallas ofta för "löneslaveriet", men det är en väsentlig skillnad mellan slaveri och kapitalism. Ingen kan äga en annan människa, utan arbetare säljer sin arbetskraft till kapitalisten, som därmed kommer att äga och kan sälja det som arbetarna har producerat.

Varans pris kan vara både högre och lägre än dess värde, som alltså bestäms av det i den nedlagda totala arbetet. Inget företag kan dock i längden sälja sin produktion till underpris.