lördag 12 augusti 2017

Demokratins svagheter en grogrund för totalitära rörelser eller anarki

Många debattörer varnar för nynazismen. 
Men sådana varningar faller på hälleberget om man inte samtidigt ger akt på demokratins svagheter.
Det är nämligen demokratins svagheter som ger antidemokratiska krafter livsutrymme.

Demokratin och det öppna samhället är bättre än andra former av politiska system men därför inte självklar för alla medborgare.
Demokratin är inte bara former för val, maktdelning, mötesordningar, representation och maktutövning. Inte bara de grundlagsfästa friheterna.
Demokratin bygger också på livskraften i det civila samhällets nätverk, på medborgarnas deltagande i folkrörelser och i organisationsliv, i medborgarnas kunskaper om politikens och demokratins villkor, på tilliten mellan medborgargrupper och, kort sagt, i medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden och relationer.

Försvaret för demokratin måste vila på medborgarnas ansvar, medvetenhet och samhällsengagemang.

Svagheterna i den politiska demokratin har på olika sätt manifesterats i historien.
Särskilt under tider då samhällsresurserna blivit knappa och ekonomin har hamnat utom politikernas makt har de antidemokratiska krafterna vunnit terräng.
Den tyska nazismen, den italienska fascismen och den bolsjevikiska revolutionen i Ryssland kunde hävda sina totalitära anspråk just på grund av demokratins tillkortakommanden i ekonomiska krissituationer.

I dag ser vi hur totalitära tendenser på nytt visar sig i många demokratier. Krav på politisk handlingskraft och på enkla ”opolitiska” lösningar vinner terräng i medborgarnas missnöje med demokratins impotens.

Här är tio exempel på svagheter i demokratin:
1. Demokratin innebär att de olika ekonomiska, sociala och kulturella intressen som står emot varandra i samhället tvingas till förhandlingar och kompromisser. Ingen sida får sin vilja helt igenom och ingen blir helt nöjd.

2. Politikernas möjligheter att genomföra vad de lovat väljarna, begränsas av motstånd från olika intressen vilket leder till att politikerna tvingas att helt ge upp en del frågor. Väljarna brukar uppfatta detta som svek.

3. Demokratins politiska metoder för att komma fram till beslut är besvärliga, långsamma och invecklade. Frågor måste utredas, beredas och gå ut på remiss innan beslut kan fattas.  Processen kan av medborgarna uppfattas som svek, dragande i långbänk och förhalande.

4. Yttrandefriheten kan leda till att antidemokratiska rörelser får utrymme men också till att okontrollerade lögner sprids och påverkar medborgarna.

5. De nationella politikernas möjligheter att genomföra vad de lovat kämpa för eller genomföra, begränsas av den globala ekonomin och av händelser i omvärlden som inte går att politiskt kontrollera. Medborgarna uppfattar bristen på åtgärder som politikernas ointresse och nonchalans.

6. Den parlamentariska situationen i en demokrati kan bli splittrad så att inget parti får majoritet, regeringen hamnar i minoritet i förhållande till riksdagen och/eller att olika regeringar avlöser varandra. De olika politiska intressena blockerar varandra. Politiken blir handlingsförlamad.

7. Demokratin syftar till att ge så många medborgare som möjligt största möjliga ekonomiska, sociala och kulturella frihet. Friheten kan leda till att en del resursstarka intressen vinner i konkurrens med andra vilket kan leda till konflikter.

8. I alla samhällen uppstår ekonomiska, sociala och kulturella makt- och privilegiehierarkier. Politikens uppgift i demokratin är att, inom ramen för friheten, se till att makten och privilegierna inte skapar olösliga konflikter i samhället eller att makten koncentreras till ett skikt i hierarkin. Demokratiska politiker har svårare att lösa detta problem än en auktoritär politisk makt kan styra genom order, lag och dekret.

9. I en modern demokrati ges individen stor frihet att styra och ordna sitt liv. Denna individualism kan komma i motsättning till politiskt nödvändiga kollektiva lösningar.

10. Politikens begränsningar i demokratin kan framkalla politikerförakt. Ett utbrett politikerförakt kan leda till förakt för politik som i sin tur leder till förakt för demokratin.
Risken är att medborgarna kräver en stark ledare.

Trots alla brister har demokratin visat sig vara den bästa styrelseformen.
Försvaret för demokratin måste, trots allt, inriktas på insikten om demokratins svagheter och de ledandes kraftfulla åtgärder för att eliminera svagheterna.
Men det är en svår balansgång om vi samtidigt vill behålla demokratin.
Alternativen är två.
För det första kan en medborgarmajoritet längta efter mer handlingskraft, större effektivitet och därför kan acceptera en tillfällig diktarur.
Å andra sidan att medborgarna helt ger upp politiken och litar på att allt löser sig ändå.
Bägge alternativen har sina förespråkare.

Tidigare inlägg på denna blogg i samma ämne

Andra


4 kommentarer:

fjellis sa...

Det finns inga "politiska nödvändigheter"! Det finns orsak och verkan, det finns handling och konsekvens. "Politiska nödvändigheter" är bara nyspråk för att dölja egenintresset hos politikerklassen.

Den självklara lösningen på flera av de punkter du räknar upp är att politikerna lovar mindre, att de lovar sådant de kan hålla och att de slutar låtsas som att politiken kan göra mer än den kan.

Skriv gärna mer, analysera gärna mer, till slut kommer du nog att komma ikapp dem som redan insett att Socialismen är en fara för demokratin och att S måste reformeras om inte politikerföraktet ska bli ännu större.

Jonny sa...

Du skriver "samhällsresurserna blivit knappa" vilket ju inte alls är sant, däremot har samhällsresurserna blivit urvattnade genom en extrem felprioritering och politisk förlamning.

Ca 100 miljarder spenderas i år bara av staten på det migrantindustriella komplexet. Sittande regering har tagit på sig en slutkostnad som ligger någonstans i intervallet 1000-2000 miljarder bara som slutlig totalkostnad för migrationshaveriet 2015.

"Kontrollerade lögner" har ju spridits av mainstream media och regering under många år nu, senaste vedervärdiga exemplet på en farlig regim är de begränsningar av yttrande/tryck-frihet som S vill genomföra.

Mario Matteoni sa...

Mina ständiga kritiker Jonny och ”fjällis” har som vanligt undvikit att diskutera den helhet jag nästan alltid är ute efter i mina inlägg. I stället biter de sig fast i någon enskildhet eller detalj.
Jonny skyller ständigt och allt på invandringen medan den anonyme ”fjellis” denna gång hakat upp sig på att jag skriver ”politiskt nödvändiga kollektiva lösningar” (punkt 9).
Jag avser där t.ex. den konflikt som kan uppstå då en kommun har byggplaner för ett stort antal bostäder men som hindras eller försenas av en enskild stugägare som vägrar flytta eller sälja. Det enskilda intresset kolliderar med det kollektiva. Utbyggnaden är nödvändig för att lösa bostadsbristen. Den enskilde har rätt ur sin egna synpunkt.
I en demokrati kan politikerna gå varsamt tillväga mot individen och följa de lagar och förordningar som gäller för sådana processer.
Men i den allmänna opinionen utses den tredskande fastighetsägaren ofta som hjälte mot den stygga kommunen. Utan att den allmänna opinionen och medierna har hela bilden klar för sig.
Ty samtidigt skäller man över att det byggs för litet.
Ett inte alltför ovanligt politiskt problem.

Jonny sa...

Jag konstaterar att du har fel vad gäller att "samhällsresurserna blivit knappa" , anledningen till problemen är att Sverige har haft en extrem invandring de senaste åren som vattnat ut systemet. Vi är nu snabbast växande i Europa ... Den offentliga sektorn klarar givetvis inte med det trycket den haft de senaste åren, det ser vi i skolan, i sjukvården och snart sagt överallt i samhället. Att staten nu lägger 100 miljasrder per år och mer på det migrantindustriella komplexet innebär att enorma resurser läggs på ett helt felprioriterat sätt. Ansvarig för denna katastrofala politik är den sittande regeringen och ingen annan.

Vi har ett demokratiskt system som inte ska monteras ned, det är till för att skydda enskilda mot övergrepp från stat och kommun vad gäller t.ex nybyggnation. Detta regelsystem har byggts upp under årtionden av kloka människor och finns till av en anledning. Vi ska inte efterlikna Kina eller någon annan socialistisk stat där individerna körs över med ett pennstreck.