onsdag 31 augusti 2016

Grattis skattebetalare nu får du betala Stampens skulder!



En gång i tiden blev jag tvungen att gå på Stampen. Jag hade nämligen inga pengar men en hade en skuld som var på väg att förfalla och som måste betalas. På den tiden ansågs det viktigt att betala sina skulder i tid. Jag stampade på en kamera och en klocka och fick pengar i stället. Kunde betala min skuld men fick aldrig råd att lösa ut mina prylar.
Då var Stampen det populära namnet på Pantbanken. 

I dag är Stampen mest känd som företagsgruppen Stampen Media Group som är en av Sveriges största mediekoncerner. Inom Stampen finns 14 tidningar och verksamhet inom utomhusreklam. Nordens största tryckerikoncern V-TAB och distributionsbolaget VTD ingår också.

Stampen Media Group har skaffat sig skulder, bland annat skatteskulder, som företaget inte kan betala. Skillnaden från den gången jag gick till Stampen för att kunna betala min skuld och dagens Stampenskuld är att du och jag som skattebetalare måste betala en del av dessa. Närmare bestämt ska vi skattebetalare punga ut med
656 miljoner kronor som Skatteverket, i en företagsrekonstruktion, befriar Stampen från att betala.
Stampens väg mot kollapsad ekonomi började kring 2000-talet då Stampens dåvarande ledning, med Peter Hjörne i spetsen, köpte upp mängder av tidningar, och även andra företag, med lånade pengar. Under tiden har Stampen delat ut 328 miljoner kronor. Utdelningarna stoppades först 2014 när krisen sedan länge var ett faktum. 2013 delades 48 miljoner kronor ut, trots att det årets vinst var knappt 35 miljoner. 32 miljoner gick till Hjörnes bolag.

Peter Hjörne själv har utöver utdelningen haft lön från företaget samt styrelsearvoden. 2015 hade han en inkomst av tjänst på 10 323 281 kronor. 2014 tjänade han 9 413 700 kronor och hade kapitalinkomster på 300 338 kronor. Krisåret 2013 var hans kapitalinkomst 11 495 330 kronor.

10 kommentarer:

Jonny sa...

Det är helt vedervärdigt, bolagets ansvarige för företagsrekonstruktion borde ha en laglig väg att begära tillbaka de stora belopp som plundrats ur bolaget. Ansvariga styrelsemedlemmar borde rullas i tjära och fjädrar.

Mario Matteoni sa...

Kanske vore värt att fundera över det ekonomiska, sociala och kulturella system som tillåter och uppmuntrar enskilda att styra och ställa över många människors liv och egendom?

Nils Persson sa...

Något förslag på ett kulturellt system där folk inte struntar i att betala skatt om de kommer undan med det?

Lars sa...

Media är en helig ko i Sverige. Gamla vänsterextremister, som öppet hyllade Stalin och arbetade för en kommunistisk diktatur i Sverige har numera nyckelpositioner eller anlitas som expertkommentatorer i privatägda mediakoncerner. Staten borde ha låtit Stampen gå i konkurs. Ett ännu värre exempel är dock den obligatoriska TV-avgiften.

Det finns ingen politiker, som vågar stöta sig med media. Det öses ut pengar i presstöd, distributionsstöd och nu även till företagsrekonstruktioner. Vänstervridningen och självcensuren har skapat en marknad för obskyra högerextremistiska nättidningar som Fria Tider. De behöver inte ens ljuga för att skapa en annan bild än de statsstödda medierna.

För hundra år sedan startade Arbetarrörelsen egna tidningar för att ge en motbild till den borgerliga pressen. Nu har dessa s-k A-presstidningar köpts upp av de borgerliga konkurrenterna. Stampen äger bl.a. Dala-demokraten och Arbetarbladet i Gävle, efter att ha köpt upp och lagt ner de f.d. A-presstidningarna Örebro-kuriren och Karlskoga-kuriren.

Och nu ska ett sådant rövarföretag få konstgjord ansning genom att staten efterskänker skatteskulder på nära en miljard kronor.

Inte ett enda pip har hörts från den socialemokratiska partiledningen eller regeringen, som däremot blixtsnabbt efter tillträdet hörsammade SVT:s krav på höjning av den obligatoriska TV-avgiften. Denna motsvarar prenumerationskostnaden för en dagstidning med fem utgivningsdagar i veckan.

Om den orättfärdiga avgiften hade avskaffats, hade SVT/SR-koncernen varit lika konkursmässig som Stampen, som har ett faktiskt tidningsmonopol i stora delar av Mellansverige.

P.S: Bokmässan har nu ändrat sig för tredje gången om Fria Tiders monter på mässan, eftersom det hade varit ett avtalsbrott att stänga ute Fria Tider. Detta har självfallet inget att göra med yttrandefriheten, utan handlar om ren juridik. Affärsjuridik. Avtal gäller.

Det har ju aldrig varit tal om att stoppa de vänsterextremistiska utställarna.

Det är på tiden att media börjar "granska" sig själva som en politisk maktfaktor och odemokratisk aktör, som inte drar sig för att - genom underförstådda hot om mediadrev mot misshagliga politiker - tilltvinga sig miljardbelopp i subventioner.

Jonny sa...

Mario skriver "Kanske vore värt att fundera över det ekonomiska, sociala och kulturella system som tillåter och uppmuntrar enskilda att styra och ställa över många människors liv och egendom? "

Knappast, det system vi har är överlägset alla andra system. det finns avarter, i detta fallet har vi ett bolag vars styrelse berikat sig själva ordentligt.

Detta företag ska inte rekonstrueras, det vore fel.

De som förespråkar system där staten tar över och styr allt är som tur är fåräknade numera, deras vedervärdiga samhällssystem hör hemma på historiens soptipp. I de samhällena har människors liv och egendom varit värdelösa.

Mario Matteoni sa...

Det system vi har är överlägset alla andra system. Inget att diskutera för att det inte finns något alternativ.
Men det kanske går att förändra det rådande systemet till ett bättre och mer humant?

Jonny sa...

Du trodde ju på ett annat alternativ tidigare Mario, vad fick dig att inse verkligheten ?

Och javisst Mario, det går att både förbättra och försämra det rådande systemet, det senare är tyvärr enklare att döma av vad dagens regerande politiker pysslar med.

En extremt snabb nedmontering av det svenska välfärdssystemet blir tyvärr resultatet av den rödgröna röran.

Sverige är nu i en nedåtgående spiral som nu inte går att vända längre, det går endast att försöka mildra fallet något, dvs sätta den framtida botten vi hamnar på lite mindre djup men djupt blir det.

Unknown sa...

Jag håller med Lars i det mesta. Dock är inte Karlskoga-Kuriren, K-K, nedlagd eller köpt av Stampen. NWT-koncernen köpte tidningen och den är idag nästan identisk med sedan länge NWT-ägda Karlskoga Tidning, KT. Det som skiljer K-K från KT är layout/logotyper plus att tidningarna har olika ledarsidor.

Lars sa...

Att utreda ägarförhållandet kring Karlskoga-kuriren visade sig vara lättare sagt än gjort. Klart är dock att tidningen startade 1941 som ett slags dotterföretag till Örebro-kuriren (s) och att båda tidningarna 2002 såldes till värsta konkurrenten Nerikes Allehanda, som ägdes av Promedia, som ägdes av Stampen, som ägdes (till 74 %) av Göteborgs-Postens ägare Peter Hjörne.
Jag vet dock inte säkert, när Promedia förvärvade NA. Det har varit en svåröverskådlig karusell med ägarbyten, bl.a. har NA haft Vestmanslands Läns Tidnging (VLT) så ägare. Eskilstuna-Kuriren (liberal) har också varit (och är fortfarande?) inblandad i denna ägaryteskarusell.

Under åtminstone en tid (fortfarande?) ingår de tre stora liberala tidningarna (VLT, NA och EK) i ett särskilt bolag för liberala tidningar i östra Svealand inom Stampen-koncernen. Detta innebär att Peter Hjörne, som även kontrollerar landets största liberala tidning; Göteborgs-Posten, samt några mindre liberala och centerpartistiska tidningar faktiskt torde vara den ledande makthavaren inom hela den borgerliga alliansen. Han bestämmer Liberalernas (f.d. Fp) politik. Jag tror inte ens att Bonnier-familjen kan mäta sig med Hjörne i politisk makt.

Familjen Hjörnes missbruk av politisk makt genom ägandet av landets största liberala dagstidning (G-P) har beskrivits i den satiriska romanen Tinings-lorden, utg 1977, av Anders Harning, som - om jag minns rätt - under en tid var journalist på G-P. Det var den liberala pressen, bland dem E-K som 1997 avsatte Maria Leissner som folkpartiledare genom en mycket smutsig och rent sexistisk kampanj, som i stort sett gick ut på att en kvinna inte kan vara partiledare. Det minns jag mycket väl, eftersom jag själv vid den tiden bodde inom E-K:s spridningsområde, någon mil från Mario.

I stället kom Lars Lejonborg, som just idag har tvingats avgå som styrelseordförande för Karolinska institutet. Hjörne beskrivs idag enbart som en girig kapitalist, som har förlorat miljarder på felspekulationer, samtidigt som hans personliga förmögenhet har ökat. Men jag undrar, om inte dessa felspekulationer snarare har varit led i hans strävan att utvidga sin politiska maktbas, speciellt över L och C - som genom skicklig marknadsföring har kommit att framstå som mer vänsterinriktade än M och Kd och mer salongsfähiga samarbetspartners till S och Mp ifall den borgerliga alliansens skulle spricka. Ett bete som Löfvén har svalt med hull och hår, med känt (val-) resultat som följd.

I Turkiet idag avsätts journalister av ledande politiker. I Sverige avsätts ledande politiker (därav minst två partiledare och några ministrar) av media. Ägar- och maktkoncentrationen inom media uppmärksammades redan under 1960-talet av den statsvetenskapliga forskningen, med särskilt makthungern hos familjerna Hjörne (G-P), Ander (Nya Wermlandstidningen, NWT) och Pers (VLT) som exempel. Denna nu - tydligen helt bortglömda insilt - torde vara en förklaring till Olof Palme idé att göra SVT till ett (i praktiken) s-styrt statligt etermediamonopol.

Nostalgiska sossar tror än idag att detta var en bra idé, som fungerar som avsett än idag. När det började gå dåligt (ekonomiskt) för Hjörnes maktmonopol avyttrades en del tidningar med marginell opinonsbildande betydelse, bl.a. såldes Karlskoga-kuriren till NWT, som ägs av familjen Ander.

En relativt ny maktspelare på den svenska mediamarknaden är den norska familjen Skipstedt, som äger Svenska Dagbladet samt 91 %s av aktiestocken i Aftonbladet. Är Sverige en demokrati?

Lars sa...

Jag tycker att man ändå måste förstå Palme, när han bestämde att vi skulle ha ett (halv-) statligt TV-monopol, som finansierades med en obligatorisk TV-avgift, som grundades på innehavet att en TV-apparat. Det var alltså mot bakgrund av ägarkoncentrationen på tidningsmarkanden och det hot mot demokratin som denna faktiskt utgjorde - och utgör även idag. Men Palme gjorde ett stort misstag, när han trodde att "objektiv och opartiskt" var något som kunde fastställas med objektiva metoder, som skulle komma fram till att den socialdemokratiska politiken var den objektiva sanningen.

Således lade han grunden för en situation, som innebär att den som har makten över TV, äger sanningen. Och med drygt hälften av TV-journalister, som är miljöpartister och en fjärdedel som är vänsterpartister är sanningen detsamma som vad dessa partier tycker. Och när mp:s åsikter i några av de mest kontroversiella frågorna i stort sett överensstämmer, med vad ledarskribenterna i de stora mediakoncernernas (isht Stampens) tidningar tycker, så får man gå till länder som Nordkorea för att finna en ännu värre likriktnging av opinionsbildningen.

På Palmes tid fanns inget alternativ till den obligatoriska TV-avgiften, om man inte ville släppa fram reklam i alla TV- och radiokanaler. Det fanns ju då inga tekniska möjligheter att hindra någon, som inte hade betalat avgiften, att titta på TV. Och rädslan var naturligtvis att annonsörerna skulle bestämma både programutbudet och nyhetsvärderingen.

Det fanns ju då inga tekniska möjligheter att hindra någon, som inte hade betalat avgiften, att titta på TV. Den tekniken finns idag. Om inte av andra orsaker, så borde socialdemokratin av ren självbevarelsedrigt avskaffa den obligatoriska TV-avgiften.