Jag försöker hitta något konkret i Jonas Sjösteds debattartikel i dagens SvD. Något som motiverar vänsterpartiets existens och något som skiljer V från t.ex. S.
Något om hur partiet ska agera i kapitalismens kris.
Men jag blir besviken.
Sjöstedt anger två huvudmål för politiken: 1. Euron bidrar till den ekonomiska krisen och bör avskaffas. 2. Tyglarna för bank- och finansmarknaden bör stramas åt.
Sverige står redan utanför euron. Sjöstedt måste alltså mena att vänsterns politik ska inriktas på att hålla Sverige utanför eurosamarbetet.
I dagens läge lär det inte vara svårt att skapa en politisk opinion för det kravet. Det är på så sätt ett populistiskt krav. Men sambandet mellan krisen och euron är omtvistat, och det är inte säkert att Sjöstedt har rätt i sina påståenden. Vad hade hänt Grekland m.fl. om de hade haft sina gamla valutor och stått utanför EMU?
EMU är långt ifrån perfekt. Den måste reformeras i grunden. Men den har hittills varit ett värn mot att små svaga länders valutor i Europa klarat sig från valutaspekulation i stor skala.
I grunden förespråkar Sjöstedt en isolationistisk hållning där vårt rika land inte ska tvingas dela med sig till fattigare europeiska länder.
Jag ska inte ta ordet nationell populism i min mun men solidariskt är det inte.
Att bank- och finansmarknaden måste regleras är ett stort antal kapitalister, inlusive George Soros, överens med Sjöstedt om. Men ska det ske måste det ske globalt om det ska fungera. Alltså måste de internationella finansorganen göra något. Det är bra om V försöker påverka dessa men vilken reell effekt det kan ha är frågan.
Sjöstedt måste bestämma sig för om vad som är följder av kapitalismen och vad som beror på politiska beslut. vilket som är orsak och vad som är verkan.
Om det vore avregleringarna av finanskrisen som var problemet skulle krisen orsakats av politska åtgärder. Men det kan ha varit så att kapitalismens järnhårda logik tvingat nationella politiker att avreglera.
Sjöstedt presenterar en önskelista om bättre fungerande finansmarknad och slopad euro. Men politikens uppgift är också att förklara vad man vill göra för att få önskningarna uppfyllda .
Kanske kommer det i en följande artikel.
Och så skriver Sjöstedt:
” Vänsterpartiet gjorde avgörande insatser för att sanera statens finanser efter 90-talskrisen. Det var bra och nödvändigt.”
Vad jag minns var det socialdemokraterna och Göran Persson som gjorde de avgörande insatserna, inte utan gny från V. Vänsterpartister i min närhet hatade Göran Persson för att han bekämpade inflationen, drog åt svångremmen så att statsfinanserna kom i balans. Är det den avgörande insatsen som Sjöstedt menar?
Jag blir inte övertygad om att den ekonomiska krisen lärt jonas Sjöstedt en läxa.
Hoppas vänstern har lärt sig något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Frågan är om Sjöstedt lärt sig läxan från sitt förflutna i kommunistiska ungdomspartiet? Helt obegripligt att någon människa vid sinna sinnens fulla bruk kan lägga en röst på de f.d. kommunisterna.
Jag tror inte att Sjöstedt med detta försöker bjuda in sig till ett framtida regeringssambate med s. Men jag tror att han försöker visa tveksamma s-väljare v-stöd till en s-regering, som saknar egen majoritet i riksdagen, inte är något farligt, att v (om
Sjöstedt blir partiledare) inte kommer kräva att s för en ekonomiskt ansvarslös politik för att v ska stödja s.
Om det inte vore för den gamla kommunistskräcken hos en del potentiella s-väljare tycker jag att s, om det behövs, ska söka stöd hos v i stället för hos mp. Och det är ju inte alls säkert att v kommer att kräva ministerposter i utbyte mot stöd till s-regeringen. Snare tvärtom.
De enda farhågor, som Sjöstedts SvD-artikel inger är att v under hans ledning kan komma att framstå som så välanpassat, så att det inte upplevs som ett alternativ av väljare som är så missnöjda med både sossarna och alliansen så att de proteströstar på sd. Det kan man göra utan att dela sd:s ideologi. Raset för sd i opinionsundersökningarna har börjat. Vilket parti fångar upp dessa väljare?
Sett till deras inkomster och sociala situation och inte minst klasstillhörighet hör många sd väljare hemma i gränsskiktet mellan s och v. Det åligger både s och v att visa att solidaritet, och inte allt värre etniska konflikter mellan "svenskar och invandrare", är lösningen på deras problem.
Och vill de inte rösta på s, har v ett stort ansvar för att fånga upp dessa väljare. Det duger inte med den gamla vänstersekteristiska attityden att "så dåliga människor vill vi inte ha som väljare i vårt fina parti".
Det är klart att v behövs i svensk politik. Men däremot inte sagt att v behövs i regeringen. Utan snarare som ett slagkraftigt oppositionsparti till vänster om socialdemokratin.
Kan Sjöstedt kombinera detta, att prestera en effektiv oppositionspolitik utan att blåsa liv i den gamla kommunistsräcken, så önskar jag honom all framgång!
Skicka en kommentar