Året mest korkade listmakare

1.
Niklas Svensson från politikerbloggen.se och TV4Nyheternas Ulf Kristofferson har sammanställt en topp tio-lista över de senaste tio årens ”största politiska skandaler”.
Ytligare och dummare får man leta efter. Här saknas politiska bedömningar och medievinklingen är snävare än vanligt. Rent journalisttrams som borde stannat i den krogmiljö där det hör hemma.
2.
Niklas Ekdal och Petter Karlsson publicerade ”Historiens 100 viktigaste svenskar” 2009.
Att ur historiens ström av individer och verksamheter framhålla ett begränsat urval enskilda personer framför andra kan vara en sällskapslek, lika intelligensbefrämjande som Fia med knuff. Problemet är att leken konserverar en mossig historiesyn som döljer att våra idéer och handlingar utvecklas och sker i växelverkan med tidigare generationers och samtidens strävanden. Det skymmer dessutom arbetets, entreprenörernas, organisationernas, projektens och rörelserna betydelse för samhällsutvecklingen och framhåller enstaka händelser och personer framför samband och sammanhang. Med andra ord: Typisk för dagens populära historieförfalskning och händelsefixering.
3.
Samtliga listmakare som knåpar kulturlistor med ”de bästa” låtarna, filmerna, böckerna, författarna o.s.v.
De gör subjektiva urval men med pretentiösa anspråk på att urvalet ska vara allmängiltigt. De är tyckare och förståsigpåare som döljer sin egen oförmåga och begränsning genom att uppträda som smakdomare.
4.
Journalister och redaktioner som knåpar samman händelselisor, typ ”de tio viktigaste händelserna under året”. Bygger på den kamerala föreställningen att tillvarons dynamik och sammansatthet kan ordnas i fack och hierarkier. Vilka händelser är viktigare, de som kommer före eller de som följer på dessa?
Bevarar och befäster ett statiskt tänkande. Ett bevis på listmakarnas inkrökthet.
5.
Priskommittéer, typ Svenska Akademien, Samfundet de Nio m.fl. Ett översteprästerskap som ordnar tillvaron åt oss och slår fast vad vi ska anse viktigt. Premierar de redan etablerade, det redan kända och invanda utan kontakt med de spirande rörelserna i tiden.
Med andra ord: En samling elitistiska reaktionärer.
Listorna är naturligtvis ett sätt för medieredaktionerna att återanvända sina ”nyheter”. Gamla nyheter alltså.
Men när får man läsa listan ”Detta missade vi att informera om under året som gick”?
Antagligen har jag nu kvalificerat mig till listan över årets grinigaste gubbar.
Gott Nytt tio-i-topp-år 2010!
SvD sportlista

SvD händelselista

DN:s sportlista

DN:s TV-serielista

DN:s politikergrodlista