lördag 1 september 2012

Sydafrika, socialismen och Socialistinternationalen



Sydafrikas president Jacob Zuma och hans parti ANC är värd för Socialistinternationalens möte som just nu hålls i Kapstaden, i Sydafrika.
För bara ett par veckor sedan sköts 34 sydafrikanska gruvarbetare till döds. Många ser det som ännu ett tecken på att ANC trots 18 år vid makten inte lyckats få bukt med de sociala orättvisorna.
Orsaken till själva strejken är bl.a. att många gruvarbetare är missnöjda med sina arbetsförhållanden och med gruvfacket National Union of Mineworkers (NUM), som är en del av landsorganisationen COSATU vilket står ANC nära. NUM ska ha försökt förmå arbetarna att nöja sig med en lön på 3 600 kronor i månaden, medan ett uppstickarfack, Association of Mineworkers and Construction Union (Amcu), har utlovat 10 000 kronor per månad.
En som var med om att bygga upp NUN var Matamela Cyril Ramaphosa (född den 17 november 1952) tidigare facklig ledare och aktivist och ledde uppbyggandet av NUM. 1987 tog han emot Olof Palmepriset  "för det mod och den klokhet som medlemmarna i Sydafrikas svarta gruvarbetarförbund visat i sin solidariska kamp för människors rätt och värdighet med honom som en ledare".
Numera är han politiker, affärsman med stora kapitalintressen ibland annat gruvbranchen. Han har således radikalt bytt intresseposition.
Cyril Ramaphosa är inte ett enstaka exempel. Många av de gamla socialisterna och fackliga aktivisterna har fått fina jobb i staten och näringslivet.
Vi ser tendenser på samma sak under hela industrialismens historia, även här i Sverige.
Återigen visar historien hur socialismens humanistiska och beslutsamma ambitioner går över efter maktövertagandet och stelnar i grå och krass kapitalistisk verklighet:
-                Det är svårt, kanske omöjligt, att skapa en jämlik ekonomi inom det kapitalistiska systemet. Ingen har ännu lyckats.
-                Det är svårt att hålla korruption, maktsträvan och girighet borta från politiker som gärna lämnar sitt tidigare fackliga och socialistiska engagemang för mer fördelaktiga, behagliga och mer uppskattade positioner. Om det är omoraliskt så är det samtidigt högst mänskligt.
-                Staten i en nation kan inte bli socialistisk i en kapitalistisk värld. Inte ens med ett socialistiskt parti i regeringen.
Socialistinternationalen borde ta dessa erfarenheter under diskussion för att eventuellt nå framkomliga vägar mot en bättre värld.








2 kommentarer:

Arne Roland sa...

Ja nog finns det många exempel på att även socialdemokrater i Sverige byter sida och redovisar åsikter som går stick i stäv mot vad som är traditionell socialdemokratisk politik. Mammons makt är stor!

Anonym sa...

"Socialistinternationalen borde ta dessa erfarenheter under diskussion för att eventuellt nå framkomliga vägar mot en bättre värld."

Ja, det vore ju trevligt... Fast ledaren är samme ledare som ledde till en regering med högerextremister i Grekland...