Slutna teorier går inte att motbevisa

I sin syn på världsekonomin lever Johan Norberg inom ett slutet nyliberalt tankesystem av postulat ungefär som de religiösa dogmerna. Postulaten formar teorin. Allt som inte passar in i det slutna tankesystemet måste vara fel eftersom de inte kan bevisas med de givna postulaten. Teorin blir därför omöjlig att motbevisa.

Synd att en så intelligent och retoriskt skicklig person tillika idéhistoriker som Norberg inte kan tänka fritt och självständigt om samhällsekonomi.
Carl Popper hade älskat honom. Nämligen som exempel på det öppna samhällets fiender tillsammans med Marx och Platon.

Paradoxalt nog påstår sig Norberg verka för just ett öppet samhälle.Kan man göra det med hjälp av slutna teorier?

Men det förefaller ändå som om Norberg numera tänkt om en smula och resonerar något mindre dogmatiskt än tidigare.
Det innebär dock inte att han kunnat släppa postulaten.

Norbergs teori och huvudtes är att all politisk inblandning i världsekonomin i princip är fel.

Att all erfarenhet visat att ekonomin alltid bestått, och ständigt består, av både privata och politiska verksamheter är såldes något som Norberg, tack vare sin teori, kan bortse ifrån.
Genom att i teorin tänka bort politiken som ekonomisk faktor kan ekonomins idé alltid renodlas till en skinande blank och felfri Kapitalism. Kapitalismen blir till en idé ett idealtillstånd vilket den aldrig varit.

Problemet i världsekonomin har inte varit en alltför reglerad finansmarknad, som Norberg menar, tvärt om. Även om regleringar inte är lösningen måste man kunna se att finansmarknaden alldeles på egen hand blåst upp ”värden” som inte har någon motsvarighet med eller relation till den reella ekonomin – d.v.s. produktionen och arbetet. Det är samma mönster i de flesta tidigare finanskriser. I dagens kris har kapitalisterna inte investerat kapital i produktion och arbete utan använt de uppblåsta ”värdena” som spelinsatser i en imaginär marknad som mest liknar ett casino.
Finansmarknaden har allt sämre lokaliserat resurser dit där de används mest produktivt.

Kapitalisternas uppgift är ju annars – oavsett om de är privata eller statliga - att samla och koncentrera kapital och satsa kapitalet i produktiva verksamheter.
Men en stor del av det privata kapitalet har tappat förmågan. Bl.a. därför har vi en kris.

På grund av sin dogmatism drar Norberg fel slutsatser utifrån en tämligen riktig beskrivning av krisens förlopp.
Så även i artikeln på DN Debatt i går ”Nya regleringar kan bidra till nya ekonomiska kriser”