”SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) grundades 1948 av tre ledande personer inom näringslivet: Tore Browaldh, Axel Iveroth och Lars-Erik Thunholm. Huvudfinansiär var Näringslivets fond och SNS skulle vara ett värn mot genomförandet av arbetarrörelsens efterkrigsprogram – de 27 punkterna.
I dag svarar olika företag för cirka 40 procent av SNS:s rörelseintäkter och lika stor andel kommer från rörelse- och programintäkter av vilka merparten kommer från företag. 12 procent kommer från forskningsanslag och endast 3 procent från individuella medlemmar.
Vill man vara generös så lever SNS, trots sin bakgrund, i stort sett upp till dagens proklamation att SNS ”är en politiskt oberoende ideell förening som genom forskning, möten och bokutgivning bidrar till att beslutsfattare i politik, offentlig förvaltning och näringsliv kan fatta välgrundade beslut baserade på vetenskap och saklig analys.”
Det är ändå svårt att frigöra sig från misstanken att näringslivet har rätt stort inflytande på och i organisationen, och därmed på forskningen.
Inte mindre skeptisk blir man då forskningschefen Laura Hartman nu lämnar sin tjänst. Hennes rapport ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” kom ut bara för ett par veckor sedan. Där antas att privatiseringar i välfärden inte leder till ökad effektivitet.
(Se min blogg ”Privat välfärd inte effektivare”)
Borgerliga debattörer och arbetsgivare har nedvärderat hennes forskning.
Samtidigt som Laura Hartman går lämnar statsvetarprofessorn Olof Petersson SNS i protest mot ledningen.
Hur mycket tål Näringslivet av forskning ”baserad på vetenskap och saklig analys”?
Skånskan
DN Debatt
SvD Näringsliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
SNS skulle vunnit mycket på att
a) konstatera att databristen, primärt om tiden före privatiseringarna/konkurrensutsättningarna, är skrämmande och att utvärderingar därför är mycket svåra att göra
och
b) påpekat att det fanns många icke-ekonomiska argument för privatisering/konkurrensutsättning. Inte minst inom skolvärlden har många entreprenörer framhållit möjligheterna för föräldrar att välja pedagogik och möjligheten för lärare att inte enbart ha kommuner som arbetsgivare. Att låtsas som att de enda argumenten var ekonomiska eller effektivitet är helt enkelt historierevisionism.
Tyvärr har SNS mörkat a och helt ignorerat b. Visst, det är forskningens villkor: en rapport som kommer fram till "vi har ingen aning" får ingen uppmärksamhet, ger inga framtida uppdrag och är inget att sätta på det egna CV:t. Och ekonomer blir ofta överförtjusta i siffror, även om dessa siffror är meningslösa.
Jag skulle gissa att "näringslivet" inte har något mot delrapporterna som granskar olika verksamhetsområden, men vänder sig mot den tendensiösa sammanfattningen och inte minst debattartikeln.
Var inte forskningsuppdraget att se om det uppstått några effektivitetsvinster genom privatiseringarna?
Vad forskningsprojektet kom fram till var att sådana vinster inte gick att påvisa.
Eftersom nyliberala fundamentalister argumenterat som om sådana effektivitetsvinster finns är det naturligtvis svårt för dem att acceptera resultatet.
Att det sedan finns en massa ideologiska argument för att privatisera en offentlig verksamhet är en annan sak. Liksom att det finns ideologiska argumnet emot.
Nyliberala dogmatiker har f.ö. svårt att skilja på ideologi och vetenskap.
Nej, Mario. Nyliberala fundamentalister är lika mycket mot skattefinansierade friskolor, privata vårdcentraler eller dagis som mot skattefinansierade kommunala skolor, landsingsägda sjukhus och kommunala dagis.
Det är folkpartister och andra som är för friskolor. Inte nyliberala fundamentalister. Skatt är stöld!
Problemet uppstår när stora delar av den politiska klassen definierar nyliberalism som "allt jag ogillar som inte är prytt med en röd stjärna".
Referensgruppen för SNS-projektet har uttalat sig: http://www.sns.se/artikel/utlatande-fran-referensgruppen-till-konkurrensens-konsekvenser, och verkar inte stödja Marios antagande om uppdraget.
Nja, så här presenteras delstudien "Konkurrensens konsekvenser" på SNS webbplats.
I forskningsantologin "vad händer med svenskt välfärd? (SNS Förlag): "Medverkar en rad ledande välfärdsforskare som på SNS uppdrag har gjort en inventering av tillgänglig forskning och statistik om effekterna av konkurrens i produktionen av välfärdstjänster. Studien går igenom samtliga stora välfärdsområden: förskolan, skolan, individ- och familjeomsorgen, hälso- och sjukvården, arbetsmarknadspolitiken samt omsorgen om äldre och funktionshindrade.
Du refererar till referensgruppen som tar avstånd från studien.
Skicka en kommentar