Socialdemokratins valförlust har många orsaker. Här är förslag till den krisgrupp som ska bildas :
Orsaker som påverkat väljarna under lång tid, t.ex. ett decennium eller längre.
1. Förändring i samhällsstrukturen. Industrisamhället ersätts av service- och tjänstesamhället.
2. Globaliseringen. Företag som lägger ner verksamhet i Sverige och flyttar utomlands friställer löntagare. Det svenska samhället hinner inte med i omställningen.
3. Löntagarna identifierar sig inte med ”arbetarklassen” och ser inte motsättningen mellan kapital och arbete.
Orsaker som påverkat under relativt lång tid, t.ex. en mandatperiod.
4. Bilden av det politiska Sverige har tecknats av motståndarna. Bilden beskriver t.ex. landet där skolan försämrats på grund av flumpedagogik, kommunalisering, brist på disciplin. Socialdemokratin får skulden. Det är i princip samma sorts bild som målades upp före valet 2006 som då gick ut på att socialdemokraterna var för ett bidragssamhälle med bidragsfusk och där arbetsskygghet premierades.
Orsaker som påverkat under relativt kort tid, t.ex. en valrörelse.
5. Motståndet mot regeringsbeslut som blivit populära t.ex. Rut-avdraget, slopandet av fastighetsskatten, slopandet av förmögenhetsskatten m.fl. som attraherar medelklassväljarna. Socialdemokratin behöver de medelkalssväljare som är löntagare.
Orsaker som beror på partiet och partiets eget agerande eller brist på agerande.
6. Partiet har inte lyckats beskriva sitt Sverige på ett tydligt och pedagogiskt sätt.
Under två valrörelser har s varit på defensiven.
Partiet har inte lyckats gestalta och få ut budskapet att socialdemokratin kämpar för frihet, rättvisa, solidaritet och jämlikhet.
Trots ett ambitiöst rådslag har partiledningen en alltför framträdande plats i bilden av socialdemokratin.
Framhäv rörelsen och rörelsens bas i stället för Mona, Östros och Baylan.
Man får hoppas att den krisgrupp som ska utses inte kommer att bestå av Mona, Östros och Baylan utan av medlemmar som står relativt fria från den partiledning som lett partiet till två förlustval på raken.
Det finns många kompetenta, duktiga, kloka och politiskt erfarna medlemmar i arbetarrörelsen som kan gå till botten med partiets problem och komma med konstruktiva och nydanande förslag till lösningar.
Och naturligtvis bör inte partiledningen utse ledamöter i gruppen.
NSD
VK
Norran
SvD
Skanskan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Bra tankar. Fast jag tror faktiskt att Östros skulle exponerats mer och exempelvis Bodström mindre, med tanke på integritetsdebatten.
Starka ekonomiska talesmän (som det varit hittills, just stating the facts), har varit en fin s-tradition sedan Gunnar Strängs dagar.
Ulf -
Problemet med Östros är två :
1) Trovärdigheten i det han säger är dålig. Folk ser igenom hans lögner om alliansen och dess ekonomiska politik som varit extremt framgångsrik under dessa 4 år (till skillnad fån gamla borgerliga regerinmar). Att kritisera den som är bäst i klassen i europa och sedan svälja nästan alla reformer ... noll i trovärdighet som sagt.
2) Noll procent utstrålning.
Första menin gen är klockren på jonny själv.
Jag hoppas på att Berit Andnor ansvarar för valanalysen...
Jag tänker inte varken dissa eller hissa individer. Men oavsett vilket, är en stark, trovärdig talesperson i ekonomiska frågor ovärderlig för Socialdemokraterna.
Själv vet jag inte om Östros kan fylla den kostymen. Och det visste inte väljarna heller. Glöm inte att Erlander först betraktades med stor skepsis.
Det är problemet.
Skicka en kommentar