Det är naturligtvis olika.
Själv röstade jag i första hand på arbetarrörelsen eftersom jag tror på den sammanhållna rörelsen som en progressiv kraft i samhällsutvecklingen. Andra röstar på partiledningen och på Mona Sahlin. Det finns säkert de som högg på ett uthängt valfläsk, exempelvis sänkt skatt för pensionärer. Somliga röstade på socialdemokratins idéer i största allmänhet så som de framställs i media eller i partiprogrammet. Några väljer s som minst dåliga alternativ medan andra röstar s för att de alltid gjort det. Somliga är högersossar andra vänster.
Antagligen sammanfaller olika motiv hos en och samma väljare.
Men finns det något gemensamt för dem alla?
Är det möjligt, eller lämpligt, att skapa en partlinje som utgör en minsta gemensamma nämnare?
Eller ska partiet, för att vinna nya väljare, söka en ideologisk linje som attraherar dem som inte röstade på socialdemokraterna?
Vad i moderaternas politik var det som attraherade de väljare som tidigare röstat på socialdemokraterna men som nu röstade på moderaterna? Vad saknade de hos socialdemokratin?
Ska socialdemokratin, utan att snegla på väljarkåren, söka sin förlorade själ?
Kan frågan om vilken socialdemokrati de socialdemokratiska väljarna röstade på, ge en anvisning om varför s förlorade valet? Och på hur nästa val ska vinnas?
Så många frågor.
DN
LO-Tidningen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Utmärkt reflekterat Mario och jag tror att vi behöver båda finna det som samlar de "trogna" och förstå de "otrogna". Idag verkar en del ha råd att kasta dessa på bålet, bränn förrädarna, men det lär ju inte göra att s återvinner sin styrka.
På något sätt så tror jag att många av våra förlorade röster inte såg nödvändigheten av vårt parti. Jag skriver tidigare ikväll på min blogg om hur valstrategernas spretiga ambitioner gjorde vårt politiska alternativ otydligt och självmotsägande. Där tror jag vi ska söka.
Vi måste lära oss att förstå den folkmajoritet vi så gärna vill närma oss.
Skicka en kommentar