400-årig kolonialism - grunden för vår rikedom

Europas och västvärldens ekonomiska världsdominans började på allvar under 1500-talet med européernas kolonisation av den övriga världen.
Sedan européerna upptäckt Amerika blev Spanien och Portugal centrum för det ekonomiska livet. De bägge länderna delade upp den nya världen mellan sig och guld och silver strömmade in i Europa.
De nya värdena från de koloniserade länderna skapade välstånd i Europa men orsakade samtidigt krig, fattigdom, inflation och kriser. Då rikedomarna samlades i det protestantiska Holland kunde de så småningom omvandlas till kapital och produktiva resurser och den ekonomiska makten förflyttades därmed till Rotterdam och Amsterdam. Därifrån spred sig investeringskapital till Sverige genom bland andra vapenhandlaren och kapitalisten Louis de Geer som gav det svenska järnbruket en position i Europa och grund för det svenska stormaktsväldet.

Kapplöpningen om kolonierna, och de överskott som dessa kunde ge, hade börjat. I jakten deltog handelskompanier, enskilda äventyrare, religiösa missionärer, militärer, statsledningar och handelskapitalister.
Det var med den portugisiska, spanska, engelska, franska och holländska kolonialismen som handelskapitalismen expanderade till en global företeelse.

Världen europeiserades. Tiotals miljoner européer etablerade sig i Sydafrika, Amerika, Syd- och Sydostasien, Australien och Oceanien. Europas karta blev en världskarta. Européerna trängde undan ursprungsbefolkningarna.

En stor del av de väldiga resurser som skapas i detta enorma projekt koncentrerades till Europa. Resurserna kunde bl.a. användas för att frigöra människor från det dagliga slitet för brödfödan så att dessa i stället kunde ägna sig åt forskning, experimenterande och vetenskapliga uppgifter. Samtidigt fanns de ekonomiska belöningarna som drivkraft för kreativiteten. De gamla hindrande skråmässiga bestämmelserna revs för att ge plats åt lagar om det enskilda ägandet, patent- och upphovsrätt. Mecenater och gynnare såg möjligheter att tjäna på nya uppfinningar och innovationer. Metoderna för kapitalbildning och kapitalkoncentration utvecklades.
Genom allt detta accelererade den tekniska utvecklingen vilket gav handeln och exploateringen av världen ytterligare möjligheter. Tekniken gjorde det möjligt att producera varor för världsmarknaden. Masstillverkningen, befolkningsexplosionen och kapitalkoncentrationen gav upphov till industrialismen. Industrialismen och världsdominansen gav i sin tur upphov till masskonsumtionen. De gamla kolonierna blev inte bara leverantörer av billig arbetskraft och råvaror utan även marknad för den europeiska produktionen.

London och de engelska handelsstäderna blev nytt centrum den ekonomiska och tekniska revolutionen. Men även för den oerhört lönsamma s.k. triangelhandeln där billig slavarbetskraft transporteras från Afrika till Amerika och varor transporteras från Amerika till Europa.

En vanlig uppgift bland forskare är att sammanlagt 13,2 miljoner afrikanska slavar deporterades över Atlanten. Det nordamerikanska negerslaveriet nådde sin kulmen 1740 - 1780. År 1770 utgjorde slavarna 14 procent av den amerikanska befolkningen. År 1850 var de svarta slavarnas antal uppe i över 50 procent av befolkningen i flera sydstater också så långt norr ut som i Virginia. I Kentucky utgjorde slavarna 10-30 procent av hela befolkningen. 1860 var slavarnas antal 4,4 miljoner i Amerika och utgjorde en mycket billig arbetskraft vilket bidrog till den snabba ekonomiska utvecklingen av Nordamerika.

Den europeiska emigrationen till kolonierna mellan 1700-1900 skapade nya möjligheter för de utresta européerna att leva av sitt arbete men lättade också på befolkningstrycket i Europa.

Mellan år 1600 och 1650 hade Europas befolkning minskat från 106 miljoner till 103 miljoner. Minskning berodde på missväxt, krig och epidemier där enbart trettioåriga kriget, 1618-1648, minskade Tysklands befolkning från cirka 15 miljoner till 10 miljoner.

Men efter 1650 ökade befolkningen i Europa till 114 miljoner år 1700 och fortsatte att öka till 180 miljoner år 1800. Ökningen fortsatte, trots en massiv utvandring.
Åren mellan 1821 och 1915 utvandrade 43 600 000 européer till nya kontinenter.
De utvandrade européerna kunde, under loppet av trehundra år, därigenom skapa sig nya arbetstillfällen och bidra till den europeiska tillväxten och kapitalackumulationen.
Den Nordamerikanska befolkningen ökade från 4 miljoner invånare år 1790 till över 31 miljoner 1860 och till 75 miljoner före sekelskiftet 1900.
Samtidigt hade Nordamerikas urbefolkning, indianerna, praktiskt taget utrotats. Av de cirka 6-8 miljoner indianer som bodde i Nordamerika när européerna kom dit finns idag bara cirka 400 000 kvar.
Överallt dit européerna kom utnyttjades urbefolkningarna som billig arbetskraft, råvaruresurserna skövlades och mark och egendom erövrades.
Det nya Europa på andra sidan Atlanten, d.v.s. de forna engelska, holländska och franska kolonierna, hade förvandlats till det självständiga Förenta staterna, den europeiska kapitalismens nya och mest dynamiska centrum.

Europa hämtade sina rikedomar i kolonierna och exporterade en stor del av sin befolkning dit. Samtidigt som rikedomarna ökade blev det således färre magar att mätta. Befolkningstrycket i Europa minskade drastiskt och inkomsterna från kolonierna kom européerna tillgodo.

Man måste fråga sig:
Kunde européernas världsdominans och rikedom ha utvecklats utan 400 år av kolonial explotatering?
Kunde industrialismen och kapitalismen i Europa ha utvecklats utan de väldiga rikedomar som kolonialismen inbringade?
Vad hade hänt om européerna inte samtidigt hade haft andra kontinenter att flytta till och att exploatera?

I dag ökar befolkningen oavbrutet. Nu finns det inte längre nya kontinenter att expandera till.
Vad händer med en övertalig Europeisk befolkning?
Än så länge kan vi konsumera billiga varor som de fattiga ländernas arbetare producerar under villkor så vedervärdiga att vi inte ens kan föreställa oss dem.
Hur länge kan detta fortgå?