Se upp för den enda sanningen, konspirationsteorier och förnekelser!

I lördags, den 6 mars, genomfördes en demonstration ”För frihet och sanning” på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm.

Det verkar som om anarkister, libertarianer och högerextremister samlats i en gemensam demonstration mot den etablerade makthierarkins konspiration mot folket.
Enligt rapporterna deltog högextrema grupper i protesterna. Demonstrationen vände sig mot den globala konspirationen av politiker och andra makthavare som ljugit fram Coronapandemin för att kunna upprätta undantagstillstånd i syfte att behålla makten över individerna.

Det är en förnekelse.
Förnekare kan hävda att förintelsen (och andra folkmord) aldrig hände, att mänskliga orsakade klimatförändringar är en myt, att aids antingen inte existerar eller inte är relaterat till hiv, att evolution är en vetenskaplig omöjlighet och att alla slags vetenskapliga och historiska förklaringar måste avvisas.

Bakom varje förnekelse finns en konspirationsteori.
Konspirationsidéer existerar tyvärr både till höger och vänster.

Vi vet det, inte minst för att vi upplevt bolsjevismens, nazismens och fascismens uppgång och fall. De påstod sig alla vilja införa en bättre mer äkta och folklig demokrati än den liberala. Lenin ville utrota kapitalisterna och den liberala demokratin. Hitler föraktade liberalismen och ville förinta de konspiratoriska judarna och göra Tyskland stort igen. Mussolini försökte eliminera de olika intressena på arbetsmarknaden i en korporativ nationell stat. Han eliminerade därför all opposition.

Alla tre diktatorerna talade om en verklig frihet och om den enda sanningen.
Rörelser som har funnit den enda sanningen och som kämpar mot en konspiration bör därför betraktas med misstänksamhet och skepsis.

Men förnekelser kan ju vara rätt. Historiskt finns det många exempel på det. En gång var den etablerade sanningen att jorden är universums medelpunkt eftersom gud skapat det så. Copernicus (1473–1543) och Galilei (1564-1642) uppfattades som förnekare då de hävdade att jorden bara var en av solens planeter.

Konspirationer har för det mesta handlat om mindre grupper av människor som konspirerat mot makten. I gamla Rom mördades de revolutionära folktribunerna Tiberius och Gaius Gracchus av en grupp konspirerande konservativa senatorer år 133 f.kr.
Ett annat exempel är adelns konspiration som ledde till att kung Gustav III mördades 1792.

Dagens konspirationsteorier handlat inte sällan om spektakulära händelser såsom månlandningen 1969 och om elfte september-attackerna i New York 2001. Det handlar ofta om påståenden om så kallade "false flag operations", som iscensätts av regeringar eller andra ledare för att kunna inleda krig och skylla på den tilltänkta fienden.

Och det är inte första gången som vaccineringar ingår i konspirationsteorier.

Men är inte demonstrationen ”För frihet och sanning”, ett sunt uttryck i en demokrati? Ska man inte ifrågasätta auktoriteter? Bör man inte tvivla på allt? Ska man inte kunna hävda vilken åsikt som helst i en demokrati?
Jovisst.

Men det finns komplikationer.
Som forskaren Henri Poincare (1854-1912) uttryckte saken:
”Att tvivla på allt och att tro på allt är två lika bekväma lösningar, eftersom båda befriar oss från behovet att reflektera”

Så låt oss reflektera mera.

Expo 
SvD

Sju fundamentala tankar om tillvaron

Även du har antagligen inställningar till tillvaron och verkligheten som ligger till grund för din världsuppfattning. 

Jag har fyllt åttio och det kan därför vara läge att summera den grundinställning som vuxit fram under åren.
Min grunduppfattning om tillvaron vilar på sju fundament som jag anser gäller för all natur, all samhällsbildning, allt mänskligt liv.
De är på inget sätt nya eller märkvärdiga utan tänktes redan av antikens greker.

I. Ingenting i tillvaron är isolerat i sig självt eller ensamt.
Allt är en del av ett större sammanhang eller en helhet där allt är ömsesidigt beroende av vartannat.
Allt har en bakgrund och ett upphov. Ingenting sker av sig självt. Allt har en orsak i något annat.
Allt är beroende av sin omgivning och påverkar omgivningen. Varje detalj ingår i en helhet.

En atom existerar till exempel inte ensamt, utan är alltid en del av hela universum där atomer ständigt påverkar varandra och är ömsesidigt beroende av varandra. Inte ens universum är en enskildhet utan del av ett större sammanhang.
Allt är ömsesidigt beroende.

II. Allt förändras ständigt.
Allt är i ständig rörelse och förändring. Ingenting är statiskt.
Inom biologogin t.ex. sker än ständig förändring där levande organismers ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. Denna evolution är ursprunget till den stora variation som finns i den biologiska världen: de nu förekommande arterna är alla besläktade genom ett gemensamt ursprung, och med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små successiva förändringar över stora tidsrymder. Genom denna förändringsprocess har bland annat den mänskliga hjärnan utvecklats.

III. Allt växelverkar.
Allt växelverkar med andra företeelser och rörelser där en rörelse möter en motrörelse eller en motkraft och där de bägge attraherar eller repellerar varandra, där företeelserna smälter samman till nya företeelser, där olika företeelser påverkar eller påverkas av varandra.
Vatten förvandlas till is vid en viss temperatur och till ånga vid en annan.

Trots allt har vår hjärna vissa begränsningar. För att orientera oss i tillvaron måste vi människor först betrakta och studera enskildheten.  Vi måste analysera detaljen för att sedan kunna sätta in detaljen i sitt övergripande sammanhang och helheter.
Vi kommer visserligen aldrig att förstå den totala helheten i tillvaron men vi kan sträva mot en sådan förståelse. Våra hjärnor är byggda just för detta.

Om vi glömmer att sätta in enskildheterna i sina sammanhang kan vi aldrig uppnå kunskap om varken den studerade enskildheten eller tillvaron.

Den gravt autistiske individen, för att ta ett exempel, är handikappad i tillvaron på grund av att hen har nedsättningar inom helhetsförståelse, socialt samspel/kommunikation, planerings- och organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, minnesfunktioner, beteenden och känslor.
Autism är inget unikt eller avskilt. Alla människor är mer eller mindre autistiska.
Och det finns mer eller mindre autistiska kulturer.

IV. En enda sanning, eller en sanning som förklarar allt, kan inte finnas.
En sanning som gäller för alla och allt existerar inte. Det finns hypotetiska sanningar som kan gälla som rättesnören ända tills en ny sanning bevisas eller visar sig riktigare.
Den ”sanning” som du just nu tar del av kan inte göra anspråk att vara den enda riktiga eller ens riktig. Den kan och bör ifrågasättas.
Men för mig gäller den till dess att jag blir övertygad om en annan.
Alla förklaringar om tillvaron är tillfälliga, ingen är slutgiltig.
Helt enkelt för att alltet hela tiden förändras och innehåller en oändlig oöverblickbar mångfald. Ingen förklaring av tillvaron är helt sann eftersom det finns ett oändligt antal aspekter på allt.

Visserligen finns en objektiv verklighet bortom människans medvetande men den verkligheten filtrerars genom våra hjärnor och sinnen och blir därför bara en projektion.

V. Ingen gud, högre makt eller okänd intelligens styr vår tillvaro.
Inget förutbestämt öde präglar våra liv. Ingenting är förutbestämt. Det finns ingen mening med livet annat än livet självt. Det finns inget slutmål för historien.
Livet är en parentes i evigheten. Individens liv, där den enda meningen är att leva och fortplanta sig, är en kort avbrott i ett icketillstånd. Efter döden återgår individen till samma tillstånd som före sin födsel.
Även mänsklighetens liv är ändligt. Om några miljoner år finns kanske inte människan längre.  Bakterier och andra organismer har tagit över vår planet.

VI. Slumpen och tillfälligheterna avgör.
Eftersom ingenting i världens eller universum är organiserat av en höge intelligens med ett bestämt mål finns inte heller någon bestämd ordning eller logik i det som händer. Det finns inget slutmål. Tillfälligheter kan spela stor roll i förändringsprocesser.
Vi kallar det slumpen.
Med hjälp av vetenskap, planering och prognoser söker vi upphäva slumpens makt, men kommer inte att lyckas helt.
Ständiga mutationer och omkombinationer av gener formade livet. Och till och med i universums grundvalar, i dess mikrokosmos av obestämbara partiklar, ja i själva skapelsen i Big Bang, ser fysiker och kosmologer slumpens spel.
Din egen födelse är, med största sannolikhet, en slump.

VII. Det finns inget centrum

I världsalltet finns inget centrum eller, rättare sagt, det finns ett otal centra.
Visserligen är varje människoindivid centrum i sitt liv men det gäller alla världens cirka 8 miljarder människor. Du har huvudrollen i ditt liv och alla andra är statister även om vissa människor har större betydelse för just dig än andra.
För att kunna orientera oss i vår tillvaro tvingas vi att tänka som om det fanns enskilda centra.
En gång betraktades jorden som universums medelpunkt, därefter solen. Nu vet vi att det finns hur många solar som helst i ett universum utan ände. Antagligen finns det också andra universa.

Vi lever således med en massa paradoxer i förhållande till den nu kända världsbilden.
Människan tvingas, för att överleva, att tänka statiskt, i smått, en sak i taget, slå fast lagar och sanningar, tro på en högre mening och se sig själv som världens centrum.

Sammanfattning:
Allt hänger samman,
Allt förändras ständigt
Allt växelverkar
Det finns ingen ensam, absolut eller övergripande sanning
Inga högre makter styr över människan
Slumpen kan påverka allt
Det finns inget centrum

Det kan verka överflödigt att redogöra för dessa, för många självklara, ”sanningar”. Men faktum är att många människor handlar som om de inte omfattar min ”sanning” om tillvaron.
Vi har därför svårt att förstå varandra.

Den missförstådde hjälten

Avvikande och udda idéer kan, med tiden, bli allmängods.
Ta kristendomen som exempel. Den var i sin begynnelse en liten sekt men kom så småningom att bli förhärskande i vår del av världen. På samma sätt var det med ”socialismen”.
Därmed inte sagt att vare sig kristendomen eller ”socialismen” är ”rätt” eller ”fel”.
Idéernas bärkraft kan bara bevisas genom att praktiseras.
Extrema ytterlighetsrörelser behöver inte nödvändigtvis vara våldsbejakande eller farliga, men blir det ofta eftersom att de flesta extremister inte erkänner andra idéer och åsikter än de egna.
De extrema idéerna blir till slutna tankesystem som inte kan ifrågasättas. Vilket lätt leder till att idéerna förvandlas till dogmer och trossatser som i sin tur leder till fanatism vars yttersta argument är våldet.
Även här kan kristendomens och ”socialismens” praktik tjäna som historiska exempel även om dessa idag även kan kompletteras med rasism och olika sorters sociala fobier och fundamentalism.
Uppfattningar och berättelser som allmänt ansetts som sanna kan ibland hamna i det mänskliga medvetandets skräpkammare. Tron på att en Gud skapade världen på en arbetsvecka har t.ex. ersatts av den moderna astronomin och av utvecklingsläran. Den gamla föreställningen lever dock kvar på vissa håll.
En tämligen allmän idé i dag är uppfattningen att ett demokratiskt och öppet samhälle, för att kunna utvecklas, måste acceptera ekonomisk, social och kulturell mångfald och tillåta experiment med alternativ. Därför är ekonomisk, social och kulturell mångfald, opinionsrörelser, folkrörelser och ett fritt civilt samhälle en viktig del av demokratin.
Demokratin måste ge medborgarna möjlighet att verka i olika riktningar, för olika intressen, och ge utrymme för olika projekt. Allt ska kunna uttryckas, ifrågasättas, diskuteras och prövas annars stagnerar samhället. Allt fler omfattar denna uppfattning. Idén om demokrati kräver i praktiken att en majoritet omfattar den.
Men ser man till den politiska praktiken i världen är det fortfarande många som inte lever efter demokratiska principer.
I dagens värld finns en populär berättelse jämsides med demokratitanken. Den handlar om hur den enskilde individen, ensam och missförstådd, kämpar för sanningen mot ett nonchalant eller fientligt etablissemang. Fienden kan vara ”jantelagen”, ”den politiska korrektheten”, ”etablissemanget” eller den allmänna dumheten.  Enligt berättelsen får hjälten till sist ändå rätt och vinner omgivningens erkännande.
Den kämpande ensamme hjälten är en god förebild men kan, i till exempel Breiviks gestalt, bli till mördande monster.
Många söker en gemenskap för sina avvikande åsikter. De söker likasinnade med vilka de kan föra kamp mot etablissemanget.
I kampen mot den härskande majoriteten uppstår dock inte sällan, och paradoxalt nog, lätt ett åsiktsförtryck inom gruppen. Gruppen formar sig kring den egna idén som inte får ifrågasättas. Ideologisk fasthet står mot reformism och revisionism. Rätlinjighet mot pragmatism.
Inre sammanhållning mot öppenhet.
Det mönstret utvecklades exempelvis inom den s.k. 68-vänstern som ideligen rensade ut oliktänkande och bildade dogmatiska sekter. Även om det var ”rätt att göra uppror” gällde detta inte inom den egna rörelsen.
Och ett annat mönster som går igen nästan överallt i historien är där revolutionära rörelser, med frihet på programmet, lyckats ta makten från det förtryckande etablissemanget, och väl i maktställning, tragiskt nog, själva blir förtryckare och försvarare av det nya etablerade. Rebellen blir förr eller senare förvarare av det bestående.
På nätet finns ett antal alternativrörelser. Här är några av dem.

Klimatfrågorna.
Inom forskarsamhället råder konsensus beträffande globala klimatförändringar medan det fortfarande finns många klimatförnekare
Klimatupplysningen 

Kreationister som ifrågasätter utvecklingsläran
Genesis 

Religiösa rörelser vid sidan om de stora
Scientologikyrkan
Jehovas vittnen 

Politik
Frihetsfronten

Alternativmedicin
Alternativmedicin 

Utomjordingar UFO
Ufo Sverige 

Abortmotståndare
Männikorätt för ofödda

Mot homosexualitet
Homosexualitet och vetenskap

Konspirationsteoretiker
Konspiration 58, 
DN Några vanliga konspirationsteorier

Förintelseförnekare
Carl Norberg 

Ekonomi
Mediekritiska

Riktiga Nyheter
Alternativjournalen 

Palmemordet
Sven Anér 
Konspirationsteorier

Många sanningar om en potatis

”Den 19 januari 2017 går solen upp klockan 08:41 i Karlstad.”

Uppgiften förefaller riktig, eller hur?
Men hela meningen är en stor och fet lögn.
Ingen sol går nämligen upp. Det har den aldrig gjort.
I själva verket är det planeten Jorden som, på grund av sin vridning kring sin egen axel, och tack vare sin lutning och sitt läge i förhållande till stjärnan Solen, belyses av denna på positionen 59°23′N 13°32′Ö. Typ.
Men den lögnaktiga uppgiften om solens upp- och nedgång duger gott att använda i vardaglig mänsklig kommunikation. De flesta förstår meningen med den utan att behöva grubbla över dess verkliga innebörd.

Och allting här i världen kan beskrivas på olika sätt och ur olika aspekter.

Om man skulle be en potatisodlare, en livsmedelshandlare, en biolog, en kock och en restaurangbesökare att beskriva vad en potatis är skulle beskrivningarna antagligen bli ganska olika.
Ingen beskrivning skulle därför behöva vara fel eller osann. Men ingen skulle heller vara helt fullständig.
En potatis är en mycket sammansatt historia och det finns många ”sanningar” om en potatisplanta.
En ”sann” beskrivning av potatisplantan, dess olika växtdelar, odlingsförutsättningar, betydelse för mänskligheten, kulinariska kvalitéer, dess cellsammansättning och molekylära uppbyggnad m.m. skulle trots allt aldrig innehålla hela sanningen. Och ingen människa har koll på hela sanningen om potatisen.
Ändå är en potatis alltid en potatis i vardagen.
Och en arbetsgivare som sparkar sina anställda är fortfarande arbetsgivare.

Den vetenskapliga världen har sina kriterier på vad sanning är, särskilt de naturvetenskapliga som kemi, fysik, astronomi, zoologi, biologi m.fl.
Svårare förefaller det vara med vetenskaper som psykologi, litteratur, samhälle, historia, nationalekonomi och andra s.k. humaniora. Så snart människor är inblandade blir det svårt med sanningen.
Politik är ett mänskligt område minst lika sammansatt och komplex som en potatis.
Just därför finns ingen politisk vetenskap eller politisk sanning. Visserligen sysslar ekonomer, sociologer, filosofer, journalister, historiker och andra lärda med att försöka förklara vad politiska sanningar är men ämnet är alltför sammansatt, alldeles för beroende av olika människors intressen, på betraktarens urval, traditioner, definitioner, ordbetydelser, individuella tolkningar och annat mänskligt för att kunna kallas för sanning.

I dagens SvD påpekar Andreas Cervenka att ” Ekonomin ett paradis för vänner av alternativa fakta”
Möjligen kan man inom ekonomin komma åt vad som är mest sannolikt med nuvarande tolkningsmöjligheter men huruvida t.ex. lägre ingångslöner och enklare jobb kanskapa 60000 nya arbetstillfällen i Sverige som centerpartiet och analysföretaget WSP har räknat ut är en ren spekulation och ett påstående som varken kan bevisas eller motbevisas.
Naturligtvis finns det ett stort antal andra spekulationer i frågan, lika svåra att bevisa och motbevisa, om vad det skulle innebära om centerpartiets förslag skulle genomföras.
Men om centern, genom lagstiftning, får möjlighet att genomföra sitt förslag är detta ett fullskaleexperiment vars konsekvenser och dess komplexitet inte skulle kunna utvärderas. Och fortfarande tvistas om vinster i välfärden, efter många och långa diskussioner, är till nytta eller skada för medborgarna.
Vad vi vet är att politiker driver olika intressen, utifrån olika världsuppfattningar och ideologier, olika strategier, olika mål och syften. Det är en ”sanning” som vi bör räkna med liksom det faktum att vilken dumskalle som helst, utan att ha funderat igenom vad som är politiskt rimligt, kan rösta i riksdagsvalen.
På samma sätt som vem som helst kan köpa potatis i sin livsmedelsbutik.

Just nu diskuteras alternativa sanningar.
”Donald Trump och sanningen”, Clas Svahn 151129

Eskilstuna-Kuriren Ledare 170204 ”Lööf borde sträva efter fred med LO”
WSP i Sverige

Björklunds lögn var typisk

I en ledare i SvD den 7 december återupptar Maria Ludvigsson sitt korståg mot LAS. 

Moderaterna insåg ju tidigt att LAS inte var något att bråka om varför Ludvigsson då drog tillbaka sitt motstånd. Det var klokt av henne den gången men nu har hon åter dragit på sig korstågsbrynjan som hon haft med sig från sin tid på Svenskt Näringsliv.

Hon konstaterar först att ”Nya moderaterna gjorde frågan till en no no-fråga, absolut onämnbar och inte förhandlingsbar. Alla ville prata om den, men direktivet från ledningen var tydligt: nämn inte LAS, prata inte turordningsregler, arbetsrätten är inte problemet längre.”

Moderaterna hade insett att LAS inte är något att bråka om.

Nu har Jan Björklund nämnt frågan i någon intervju och Ludvigsson är genast där och hugger.

Senast det begav sig, inför valrörelsen 2010, minns jag att Jan Björklund drev LAS-frågan. Så här sa Björklund vid folkpartiets landsmöte i Växjö den 20 november 2009:

”Arbetsrätten är inga problem, säger en del. Låt mig ta ett exempel på motsatsen här från Småland:
Atlas Copco i Kalmar tillverkar bland annat borrmaskiner till gruvor. De har fått gå från 230 anställda till 150 under krisen. De kör idag fyradagarsvecka. Personalchefen, Eva Holm, berättar att några mycket kompetenta blev uppsagda, på grund av turordningsreglerna. Mer fokus på kompetens skapar ökad konkurrenskraft i företagen.”

Jag känner inte Eva Holm men i mina öron lät uttaladet från en personalchef så konstigt så jag ringde upp Ewa Holm för att fråga vad hon sagt.
Hon vill inte kännas vid sättet som Jan Björklund utnyttjat hennes namn.

”Hade jag vetat hur jag skulle bli citerad skulle jag inte ha uttalat mig alls”, sa hon.
Ewa Holm hade blivit uppringd av någon från folkpartiets kansli som ville diskutera arbetsrättslagarna.
Enligt Ewa Holm hade hon då varken sagt eller menat att turordningsreglerna skapat problem vid de uppsägningar som företaget tvingats göra. Tvärt om, helt enligt LAS gjordes undantag från turordningen ”sist in, först ut” just med hänsyn till medarbetarnas speciella kompetenser.
”Det jag har sagt är att det alltid innebär en kompetensförlust när man tvingas permittera folk.
Det var alltså inte så att vi behöll inkompetenta och avskedade kompetenta”,  sa  Ewa Holm.
”Vi betraktar alla anställda som kompetenta.”

Jan Björklund tvingades att ljuga för att kunna referera till ett verkligt exempel. som bekräftade hans teser

Politiker använder sig ofta av den här typen av hänvisningar till verkligheten på fältet.

Vanligen i allmänna termer av typen ”jag har rest runt i landet och mött företagare som sagt…”.

Journalister borde vara vaksamma på den punkten och kolla upp påståendena innan de vidarebefordrar dem.
  

Lögn eller sanning?

På Facebook skriver en person som kallar sig ”Jonas Andersson” om hur han räddar en flicka från att bli brutal våldtagen av en man som enligt texten inte är etnisk svensk.

Inlägget har den 24 sept. fått 175 465 gillamarkeringar och 15 243 delningar och 8534 kommentarer alla av typen
”Mycket bra gjort!” ”Tummen upp för er”! ”Bra gjort!”

Så här skriver ”Jonas Andersson”
”Jonas 1-0 Våldtäktsman (rapist)
Jag hoppas du tjej som blev brutalt överfallen och insläpad i ett buskage utanför mitt hus klockan 04 inatt, mår under omständigheterna bra. Kan trösta dig med att jag barfota och endast iförd mina rosa Björn Borg kalsonger kom ikapp gärningsmannen i ett skogsparti i närheten. Kan tyvärr inte gå in exakt på hur jag förklarade för denna "så kallade man" hur man behandlar kvinnor. Han kan nog tacka det svenska rättsväsendet för att de hade ett antal patruller på plats snabbt. Och till dig stackars tjej så hoppas jag att han får maxstraff och livstids utvisning så du slipper möta han igen.....
Jag hade aldrig trott att det skulle bli sån uppmärksamhet av mitt inlägg, men tack så hemskt mycket för alla fina ord.
Vill tillägga att den granne som snabbt kom till undsättning och hjälpte mig att gripa den misstänkta gärningsmannen i skogspartiet, har lika stor del i gripandet och utan honom hade det kanske slutat annorlunda. Grymt jobbat!!!!!
Samt alla fina grannar som larmade och tog hand om den chockade tjejen tills polisen kom.
Polisen och deras hund.....mycket professionellt skött.
.....mina rosa kalsonger är inte till salu”

Berättelsen saknar uppgift om tid och plats för händelsen men kan ju fördenskull ha inträffat som den relateras men man blir en smul misstänksam just på grund av att dessa uppgifter saknas.

Historien har snabbt anammats av nationalistiska och främlingsfientliga bloggsidor, bl.a. ”Pettersons blogg” och på ”Nordiska motståndsrörelsens” webbplats ”Nordfront”

Pettersons blogg hänvisar till en notis på DN.

DN hade mycket riktigt den 21 sept. en notis om en liknande händelse.
”En 31-årig man greps misstänkt för våldtäktsförsök i Örnsberg på söndagsmorgonen. Vittnen slog larm och två män grep mannen innan polisen kunde frihetsberöva honom.
Vittnen ringde polis klockan 4.02 om att en kvinna skrek utomhus vid Hägerstensvägen i Örnsberg. Patrullen som kom till plats kunde konstatera att en kvinna utsatts för våldtäktsförsök.
Polisen började söka i området med såväl patruller som sökhund efter gärningsmannen. Redan klockan 4.11 hade två personer lyckats följa efter och envarsgripa den misstänkte. Polisen kan ännu inte berätta något mer om händelsen eller den misstänkte.”

Om man googlar på ”våldtäkt 04.00” hamnar man på ett antal rapporter om misstänkta outredda våldtäkter vid just den tidpunkten från olika platser i Sverige, Göteborg, Borlänge, Uppsala, Vimmerby, Linköping.
Vilket varken talar för eller emot sanningshalten i historien.

Men med tanke på att händelsen är vitt spridd i sociala media och att ett antal tidningar har notis om liknande händelser kan det vara angeläget för någon journalist att undersöka saken.

 

Se upp för listbögarna!

Vi behöver förenklingar för att orientera oss i tillvaron. Men förenklingar innebär samtidigt en risk för att man missar helheter och sammanhang.

Tillvaron rymmer en oändlig mångfald där allt är i rörelse och förvandling och där allt påverkar vart annat.  Inte ens den mest gedigna vetenskapliga avhandling kan redovisa denna mångfacetterade verklighet.

Det är således inte konstigt att mediernas nyhetsrapportering innehåller förenklingar.

Däremot verkar det som om förenklingarna blir allt enfaldigare och mer vanliga och samtidigt får allt större genomslag i samhällsdebatten.

Ett exempel på det är alla dessa rankinglistor.

Här är några av de aktuella:

Sveriges bästa arbetsplatser 2013.

Bästa arbetsplats för vem? Hur bedöms arbetsplatsen?

Världens lyckligaste folk.

Vad är lycka? Är lycka detsamma för alla Australiensare?

Sveriges mest sårbara kommuner.

Undersökningsföretaget WSP använder sex olika kriterier. Kan det finnas andra och fler?

USA:s allra mest hatade företag .

Vilka hatar? Hur uttrycks hatet?

Sveriges bästa kommun att bo i.

Se min blogg 

Landets bästa skolkommuner.

Den korrigerade versionen blev inte mer sann än den gamla.

I dagen SVD Näringsliv pekar ekonomijournalisten Andreas Cervenka på den förenkling som kanske påverkat samhällsdebatten mest: BNP.

Det gäller att se upp för statistik- och listbögarna. De utgör en samhällsfara.

Ideologier med och utan uppsåt att mörda

För att en människa ska kunna fällas för mord måste denne ha haft ett uppsåt att mörda. I annat fall kan personen fällas för dråp eller för vållande till annans död.

När det gäller eftervärldens domar över politisk teori och praktik bör samma sak gälla.
I den tyska nazismens ideologi och praktik fanns uppsåtet att eliminera judar och andra mindrevärdiga människor. Uppsåtet fanns i den elitistiska rasläran som var en del av den nazistiska ideologin.
Men hur är det med kommunismen som den praktiserats?
Det finns inget uppsåt att mörda i den kommunistiska ideologin, men trots det har miljontals människor mördats i kommunismens namn, enligt måttot ”ändamålet helgar medlen, och ”för att alla i framtiden ska få det bra, måste några offras i dag”.

Vad nazismen, kommunismen och den italienska fascismen hade gemensamt är att de alla är totalitära politiska ideologier och avfärdar demokratin som samhällsform. De totalitära politikerna trodde sig ha funnit den enda sanningen om hur människan ska forma sin framtid. Om sedan dumskallar, förvirrade hjärnor, snikna kapitalister, förrädare och andra oliktänkande stod i vägen för denna lyckliga framtid måste de elimineras.

Kommunismens politiska praktik, i t.ex. Sovjetunionen, stod alltså i uppenbar motsats till den kommunistiska ideologin. Mördandet blir därmed inte mindre brottsligt. För den nomenklatura som fick den politiska makten i Sovjetunionen var mördandet ett medel att nå den politiska totalitet som de ansåg behövdes för att uppnå det klasslösa och harmoniska samhället. Ondskan, som stod i vägen för detta, var kapitalismen som ledde till att folk ständigt dog i fattigdom, som skapade många människors ofrihet och ledde till kapitalägarnas förtryck av massorna.
Till skillnad från kommunism, nazism och fascism och andra ismer är kapitalismen ingen ideologi.
Kapitalismen är en världsordning som vuxit fram historiskt ur människans arbete och strävan för överlevnad. De politiska ideologier som uppstått under de senaste trehundra åren - liberalismen, socialdemokratin, de nämnda totalitära, de gröna rörelserna och islamsk fundamentalism förhåller sig, mer eller mindre uttalat och på ett eller annat sätt till kapitalismen.
Kommunisterna gick till kamp mot kapitalismen, d.v.s. mot historien, vilket är en omöjlig uppgift.

Men kapitalismen har inte utvecklats utan folkmord. Den europeiska kolonialismen som var en förutsättning för dess uppkomst krävde att hela folk eleminerades. De lidanden som judar och gulagfångar tvingats leva under drabbar också kapitalismens oskyldiga offer – negerslavar, underbetalda, ursprungsfolken på alla kontinenter, exploaterade.
Men bakom dessa folkmord i kapitalismens utveckling finns ingen sammanhängande ideologi, ingen idé eller vision. Det finns ingen hjärna eller hand bakom morden, utan mijoner hjärnor och händer.
Där finns bara den ohämmade mänskliga egoismen, maktbegäret, profitjakten och förtryckarmentaliteten.
Och hur ställer man dessa mänskliga drifter till svars?
Kapitalismen har förvisso samtidigt bidragit till en enorm ekonomisk, social och kulturell utveckling för delar av världens folk. Men ska det betraktas som en förmildrande omständighet?

SR P1


SvD

Expressen

Dårarnas paradis

När Olof Palme mördades förlorade Sverige en statsminister och socialdemokratin miste en partiledare.
Sannolikt ledde mordet på Anna Lind att socialdemokratin berövades en blivande partiledare och Sverige en tänkbar statsminister.
Säkert är i alla fall att dessa bägge mord ändrade den politiska utvecklingens riktning.
Två dårar har, på några minuter, påverkat politiken mer än miljoner väljare under en valperiod.
Och även om det var slumpen som avgjorde så går slumpen aldrig att eliminera. I själva verket är slumpen alltid avgörande i våra liv.
Men morden var inte slump. Det var ingen tillfällighet att de förvirrade mördarna, försedda med vapen och med avsikt att döda, fanns på ”rätt” plats vid ”rätt” tillfälle.
Andra exempel är vid morden på Martin Luther King och John Kennedy.

En sorts dårskap är den fanatism som uppstår hos människor som tror sig ha hittat lösningen på alla problem. Fanatismen gror hos människor som tror att de funnit det enda Svaret och är övertygade om att detta Svar gäller för alla människor och gäller generellt. Fanatikern tror på en enda sanning. Den enda avgörande och slutliga sanningen.
Fanatikern har ett mål och alla medel är tillåtna för att nå detta mål.
”Om några få idag tvingas mista livet för att många människor i framtiden slipper att dö, så ar det ett pris vi måste betala.”
Då motståndarna och tvivlarna inte inser sitt eget bästa eller blir ett hinder för målen övergår fanatismen till våld och terror.
De som står i vägen för målet kan vara kapitalistklassen, kommunisterna, de otrogna, judarna, palestinierna, främlingarna, nationens fiender eller de terrormisstänkta som bör elimineras för att världen ska förvandlas till ett paradis eller för att ge plats åt de utvalda.
Sådana vägar till paradiset har alltid slutat i helvetet.

DN

GP

SvD

Sydsvenskan

AB

Expressen

Är världen mogen för sanningen?

I går belönades Peter Magnusson och Karin Törnqvist som tipsat allmänheten om oegentligheter som förekommit på Södertälje sjukhus respektive Göteborgs Energi.

Det fina är att dessa wistleblowers, liksom många andra, kan stödja sig på meddelarfrihet och på den svenska offentlighetsprincipen. Den sistnämnda innebär bl.a. att varje medborgare, i princip, ska ha samma rätt till insyn i myndigheten som myndigheten själv. Meddelarfriheten ger alla anställda rätt att föra fram sådant som är skumt eller strider mot rättsordningen.
Det gäller all statlig och kommunal verksamhet. Inom sjukvården finns dessutom, t.ex. Lex Maria, som stöd för öppenheten genom att den anställde har skyldighet att avslöja fel.
Å andra sidan har vi sekretesslagens bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. Lagen bestämmer hur myndigheter ska handha sekretessbelagda uppgifter.
Inom den privatfinansierade näringslivet, t.ex. aktiebolag, gäller inte offentlighetsprincipen, och meddelarfriheten är betydligt svagare inom den privata näringslivssektorn.
I företagen gäller i stället lagen om företagshemligheter.
Privatiseringar av allmän verksamhet, t.ex. av skolan, innebär därför att allmänhetens insyn minskar eller försvinner trots att verksamheterna är skattefinansierad.
Genom privatiseringarna går vi alltså från öppenhet till slutenhet.
Kampen mot ”terriorismen” leder också till ett mer slutet samhälle.

Maffians verksamhet vilar på ”omertá”. Man skvallrar inte utan man är ”obrottsligt” lojal gentemot organisationen och all kriminalitet behöver tystnad och sekretess för att kunna existera. Tjallare får ofta sätta livet till för sin öppenhet.
Men även det lagliga samhället behöver ”omertá”. Den personliga integriteten ska skyddas, försvarshemligheter får inte läcka ut till ev. angripare, polisens uppgifter måste vara hemliga så länge som utredning pågår o.s.v.
Och varje människa, du och jag, har hemligheter som vi inte avslöjar för någon, eftersom ett avslöjande på ett eller annat sätt skulle försämra för oss själva eller ställa oss i dålig dager inför andra.
Tystnad är alltså nödvändig i vissa fall, även om den är av ondo i andra. Det är omöjligt att ha en generell inställning till i vilka fall sekretess ska gälla eller när öppenhet är viktig.

Det är därför det känns kluvet när Wikileaks har tagit sig före att avslöja så mycket som möjligt av vad makthavarna har för sig.
Jag kan sympatisera med principen att all information ska tillhöra alla.
Men eftersom vår värld i mycket är byggd på lögner, och vilar på vissa gruppers tystnad, så är fullständig öppenhet omstörtande. Finansmarknaden skulle t.ex. braka ihop med fullständig öppenhet.
Världen är knappast mogen för sanningen.
SvD

Sydsvenskan
AB
AB

AB
SvD

SvD