Bristen på demokratisk skolning ett samhällsproblem

SvD i dag meddelar att de partier som gått starkt framåt i opinionsmätningarna, C och SD, kommer att sakna folk till alla politiska poster i landets kommuner och landsting. Förutsatt att väljarna röstar enligt mätningarna skulle centern behöva 5500 nya politiker och SD 1000.

Och även om partierna har folk att fylla på med så saknas medlemmar med politisk skolning.

Detta trots att behovet av antalet förtroendevalda i Sveriges kommuner under lång tid kraftigt  har sjunkit – från omkring 200 000 i början av 1950-talet till drygt 36 000 i dag.

Den stora minskningen av antalet förtroendevalda beror på ett par kommunreformer.
1952 försvann de 2281 huvudsakligen sockenbaserade kommunerna på landsbygden som kommunala enheter och ersattes av 816 "storkommuner". Reformen blev en nödvändighet efter att landsbygden avfolkats och folk flyttat in till tätorterna.
1971 genomfördes en ny kommunreform då samtliga tidigare landskommuner, städer och köpingar ombildades till enbart kommuner.

I dag finns det 290 kommuner och 20 landsting i Sverige.
Det totala antalet förtroendevalda i kommunerna år 2015 var drygt 36 800 personer, vilket är cirka 1 200 personer färre än föregående mandatperiod. Även antalet förtroendeuppdrag minskar i kommunerna. Totalt är det cirka 60 600 uppdrag vilket är cirka 2 000 uppdrag färre än 2011.

Samtidigt med den här utvecklingen har folkrörelserna som exempelvis nykterhetsrörelsen, frikyrkor, kvinnorörelsen, arbetarrörelsen och politiska partier minskat antalet aktiva och deltagande medlemmar.
Det var just i folkrörelserna som medborgarna lärde sig att organisera sig, hur möten går till och vad som krävs för att genomdriva en demokratisk förändring.

Den sammanlagda minskningen av förtroendevalda politiker och rörelseaktiva är ett stort demokratiskt problem.

Att den demokratiska skolningen blir sämre syns inte i någon pisa-mätning.
Men på sikt är den minskade politiska utbildningen lika förödande för samhället som de svenska skolelevernas brist på kunskaper i matte, språk, historia, naturvetenskap och andra ämnen.

Valresultatets paradoxer

I 97 år har socialdemokrater haft ett obrutet maktinnehav i Eskilstunas kommun. 

Under flera mandatperioder har dock S tvingats regera med att MP och V för att bilda majoritet.
I årets val splittrades makten ytterligare genom att väljarna röstade in SD i kommunfullmäktige.

Resultatet blev att de rödgröna endast fick ett mandats övervikt – 40 mot oppositionens 39.

Men det enda mandatet försvann plötsligt, bara två månader efter valet, då socialdemokraten Aza Safari för en vecka sedan lämnade partiet för att bli politisk vilde.

I media förklarade Safari sitt avhopp att han kände sig illa behandlad av partiet för att han inte fått de poster han velat ha och nu ville hämnas på partiet.

Aza Safari fick därmed en vågmästarställning där han ensam skulle kunna dirigera besluten dit han ville.

En sådan situation måste naturligtvis till varje pris undvikas.

Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson och socialdemokraterna visade att de i första hand tänker på Eskilstuna kommuns bästa genom att öppna för ett samarbete med Moderaterna för att få en trygg majoritet i fullmäktige. 
Om detta stämmer kommer ett sådant samarbete innehålla många motsättningar men ingen annan konstellation skulle kunna ge den stabilitet som krävs.

S har 27 mandat efter avhoppet. För en majoritet krävs alltså ytterligare 13. V och Mp har bara tolv mandat tillsammans. Centern, Folkpartiet och KD har sammanlagt 9.
Med moderaternas 17 mandat uppnås majoritet utan att det blir för många stridande viljor i kommunstyrelsen.

De ideologiska motsättningarna får stå tillbaka för den politiska majoritet som krävs för att fortsätta att utveckla och bygga Eskilstuna.

Väljarna har naturligtvis inte kunnat räkna med dessa konsekvenser men har ändå fått som de velat. Eller vad de förtjänar.

EskilstunaKuriren, ledare

EskilstunaKuriren, nyheter

Finns det rättvisa orättvisor?

Alla skillnader mellan människor är inte orättvisa. Tvärt om. Skillnader kan innebära rättvisa.

Det är t.ex. skillnad mellan mig, som är soffpotatis, och min kompis som springer maraton.
Inget rättvisepatos skulle få mig att springa 4,2 mil eller kunna förmå min kompis att sitta framför datorn sex timmar om dagen.
Rättvisan innebär att vi, var och en, får utvecklas och leva utifrån våra egna förutsättningar och intressen.

Inte heller innebär jämlikhet att alla måste vara lika. Jämlikhet måste tolkas som att alla, så långt som möjligt, ska ha samma rätt till utveckling utifrån sina olika förutsättningar och kunna leva sitt liv i frihet från spärrar, hinder och förtryck.
Alla människor ska kunna bidra med sina olika erfarenheter och förmågor och kunna komplettera varandra. 

Skillnaden mellan den romska tiggerskan som tigger på gatan för att försörja sig själv och sina barn och VD:n som har flera miljoner i årsinkomst är uppenbart ojämlik eftersom den ene av dem, på grund av arbetslöshet och fattigdom, inte får utveckla sina personliga förutsättningar medan den andre har givits alla tänkbara förutsättningar för detta. Olikheterna är inte kompletterande.

Men är skillnaden orättvis?

Skillnaderna och orättvisan beror inte alltid på den enskilde utan på den strukturella hierarki som finns inbyggd i alla samhällen. I de flesta samhällen har sedan tusentals år funnits ett kulturellt, socialt och ekonomiskt toppskikt och ett bottenskikt. Där har alltid funnits styrande och styrda, rika och fattiga, en elit och en undergrupp.
Redan från en människas födelse har samhällspyramiden bestämt hur hen ska hamna i hierarkin.

Hövdingar, kungar, adel och kapitalägare har i alla tider exploaterat och lett sina egendomslösa undersåtar, slavar, feodalbönder och löntagare.
Därför kan dessa orättvisor verka vara nödvändiga för samhällsutvecklingen. Men är de det?

Ser man till historien tycks orättvisan ha en gräns. Blir den för stor når den en bristningsgräns som bryter den hierarkiska ordningen och samhället revolutioneras.
Men intrycket av att orättvisorna är nödvändiga eller ofrånkomliga förstärks genom att dessa samhällen som sökt vända på pyramiden snabbt förvandlas till nya hierarkiska samhällen.
Revolutionen skapar kaos och möjligen en tillfällig rättvisa men mycket snart uppstår nya makthavare och eliter. Pyramiden består men toppen byter namn.

I dagens DN Debatt refereras, i en debattartikel från SKL, som säger att”Skillnad mellan kommuner kan vara bra för välfärden”.

Det som gör artikeln intressant är att undertecknarna kommer från de sju etablerade partierna, även V och S.
Jag slås av artikeln andas en samsyn om att statlig inblandning inte innebär rättvisa mellan kommuner men också av en märklig oförmåga att diskutera utifrån samhällshierarkin och de ekonomiska, sociala och kulturella orättvisorna i samhället.

Rent naiv är meningen att skillnaderna mellan kommuner ”kan spegla att invånarna har olika uppfattningar om hur verksamheter ska utformas och att individuella behov varierar.”

Skillnaderna mellan Eskilstuna kommun och Flens skulle alltså bero på olika folkmeningar i de bägge kommunerna. Fan trot.

DN

Se upp för listbögarna!

Vi behöver förenklingar för att orientera oss i tillvaron. Men förenklingar innebär samtidigt en risk för att man missar helheter och sammanhang.

Tillvaron rymmer en oändlig mångfald där allt är i rörelse och förvandling och där allt påverkar vart annat.  Inte ens den mest gedigna vetenskapliga avhandling kan redovisa denna mångfacetterade verklighet.

Det är således inte konstigt att mediernas nyhetsrapportering innehåller förenklingar.

Däremot verkar det som om förenklingarna blir allt enfaldigare och mer vanliga och samtidigt får allt större genomslag i samhällsdebatten.

Ett exempel på det är alla dessa rankinglistor.

Här är några av de aktuella:

Sveriges bästa arbetsplatser 2013.

Bästa arbetsplats för vem? Hur bedöms arbetsplatsen?

Världens lyckligaste folk.

Vad är lycka? Är lycka detsamma för alla Australiensare?

Sveriges mest sårbara kommuner.

Undersökningsföretaget WSP använder sex olika kriterier. Kan det finnas andra och fler?

USA:s allra mest hatade företag .

Vilka hatar? Hur uttrycks hatet?

Sveriges bästa kommun att bo i.

Se min blogg 

Landets bästa skolkommuner.

Den korrigerade versionen blev inte mer sann än den gamla.

I dagen SVD Näringsliv pekar ekonomijournalisten Andreas Cervenka på den förenkling som kanske påverkat samhällsdebatten mest: BNP.

Det gäller att se upp för statistik- och listbögarna. De utgör en samhällsfara.

Infantil jämförelse i Fokus

Fokus är en tidskrift som oftast ger de dagsaktuella händelserna en fördjupning och analys.

Kort sagt man läser den varje vecka med stort intresse.

Men ett nummer om året är fullständigt meningslöst. Det är det nummer där redaktionen rankar Sveriges kommuner efter hur bra det är att bo där. 

Trots att Fokus väger samman 43 olika indikatorer blir resultatet mycket missvisande och utan mening.

Dessvärre brukar kommunrankningen tillmätas stor uppmärksamhet och får stort medialt genomslag och påverkar kommunernas utvecklingsarbete. Kommunpolitiker i opposition använder den egna kommunens låga placering som ett slagträ mot majoriteten medan majoriteten använder en hög ranking som bekräftelse på att den förda politiken är den rätta.

Problemet med det är att många av indikatorerna inte alls kan påverkas av den förda politiken och att andra är ojämförbara mellan kommuner. De kan också var för sig ifrågasättas.

Rankingen säger därmed ingenting om kommunernas politik eller hur det är att bo där.

”Här är det bäst att bo” står det på Fokus förstasida.

Flen ligger illa till, men fråga f.d. statsministern Göran Persson som bor i Flen vad han tycker och jämför med vad flyktingarna i samma kommun anser.

Bland toppnoterade kommuner på Fokus´ lista finns Danderyd, Lidingö och Nacka.
Om man listar och jämför kommuninvånarnas genomsnittliga inkomst- och förmögenhetsnivå, utbildningsnivå och boendeyta i olika kommuner ska man finna ungefär samma ranking som Fokus.

Rankingen ifrågasätts nu också av två forskare Gissur Ó. Erlingsson, filosofie doktor i statsvetenskap och Anders Sundell, doktorand i statsvetenskap i en debattartikel i DN 16 maj.

Svårt att begripa att en intelligent redaktion som Fokus´ kan ägna sig åt något så infantilt som denna rankinglista.

DN Debatt
EskilstunaKuriren
Expressen

 Tidigare bloggar i detta ämne

Värdelös ranking i Fokus
Sverige - från Danderyd till Pajala

Klassklyftor i statistiken

Frågan som glömdes i Almedalen – om vinster i välfärden

Trots tusentals politiker, lobbyister och journalister i Almedalen - frågan om kostnaden för välfärden och hur den ska drivas och finansieras försvann.
I varje fall ter det sig så för en som inte var där utan bara följer med i medierna.

Här kommer därför några av de frågor som borde ha debatterats. 

Vad skulle det kosta skattebetalarna om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all vård, skola och omsorg utan inblandning av privata intressen?

Skulle skattebetalarna tjäna på om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all vård, skola och omsorg?
På vilket sätt?

Skulle de tillgängliga resurserna för vård, skola och omsorg öka eller minska om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all verksamhet?

Skulle medborgarnas valfrihet öka eller minska om staten, kommunerna och landstingen ensamt skulle driva all vård, skola och omsorg utan inblandning av privata intressen?

Skulle kvalitén inom välfärden öka om staten, kommunerna och landstingen ensamt driver vård, skola och omsorg?
Vilka bevis för detta finns? Vad talar emot?

Vad betyder det, och vilka konsekvenser skulle det ha…

1.   ”att förbjuda vinster i välfärden”?

2.   ”att förbjuda vinstutdelning i välfärden”?

3.   ”att förbjuda företag med vinstintresse i välfärden”?

4.   ”att lagstifta om att överskott i välfärden måste återgå i verksamheten”?

5.   ”att förbjuda privata företag i välfärden”?

SR P1

Värdelös ranking i Fokus

Fokus årliga kommunranking leder bl.a. till att 

1.   Oppositionen i en kommun som fått en dålig placering kan angripa majoriteten och ställa den till politiskt ansvar för den dåliga placeringen.

2.   De kommuner som fått en bra placering kan utnyttja detta genom att locka till sig företag och skattebetalare.

3.   Kommunledningen i en topprankad kommun kan ta den fina placeringen som kvitto på att den fört en bra politik.

Konsekvenserna av rankingen blir alltså politiska och opinionsbildande.

Men det är alltid problematiskt med att jämföra olika kommuner med varandra och ta resultatet som intäkt på att den förda politiken varit bra eller dålig.

Förutsättningarna för kommunerna kan ju vara mycket olika. Kommuner som t.ex. Danderyd (5) och Botkyrka (240), för att ta ett par kommuner inom Stockholms län, har mycket olika förutsättningar i historia, befolkningssammansättning, skattekraft, geografi m.m.

Danderyd är en av landets till ytan minsta kommuner med en areal på cirka 28 kvadratkilometer. Inom kommunen finns ”rikemansghetton” som Djursholm och Stocksund. Invandrartätheten och flyktingmottagningen är minimal.

I Botkyrka är drygt 50 procent antingen själva födda i ett annat land eller har båda sina föräldrar födda utomlands. Det talas cirka 100 olika språk inom kommunen.

Botkyrka kommun har en totalareal på 197 km.

Invandrartätheten i en kommun verkar dra ner resultatet hos Fokus.

Kommuner med invånare med högst utländsk bakgrund är Haparanda med 55 procent (290), Botkyrka 54 procent (240), Södertälje 45 procent (288), Malmö 39 procent (284).

Bland dem som fått bäst placering i Fokus lista är kommuner med låg invandrarandel.

Lekeberg med endast 5 procent har en Fokusplacering på (23), Piteå 5,5 procent (55), Öckerö 5,5 procent (9). (Källa SCB)

Fokus ranking bortser från dessa och liknande skillnader i förutsättningar.

Flera av de kommuner som fått bottennoteringar är sådana som är f.d. industristäder där industrin försvunnit eller kraftigt minskat.

Södertälje (288), Eskilstuna (279), Landskrona (278), Katrineholm (262) bara för att ta några exempel.

I dessa kommuner pågår fortfarande svåra omställningar från industriort.

Fokus ranking bygger på ett stort antal kriterier och variabler.

Ändå är det omöjligt att dra politiska slutsatser av placeringarna.

I Eskilstuna-Kuriren har Fokus lista fört med sig en politisk debatt.

EK Ledare

EK

EK Ledare

EK Debatt

Politikerlöner

Svenska EU-parlamentariker har samma arvode som riksdagsledamöterna, 54 500 kronor i månaden. De svenska EU-parlamentarikerna har varit lågbetalde i jämförelse med t.ex. Italiens.
EU föreslår att alla EU-parlamentariker ska få samma arvode, 7 400 euro (81 470 kronor), oavsett vilket land de representerar. De svenska EU-parlamentarikerna skulle alltså få en rejäl löneförhöjning.

Nu är det så att de svenska riksdagsledmöternas lönenivåer har kopplats till EU-parlamentarikernas och en del kommuner och landsting, bl.a. Eskilstuna och Sörmland, har i sin tur kopplat sina politiska arvoden till riksdagslönerna.

En höjning av riksdagslönerna kan alltså få en förödande dominoeffekt för kommunerna om den här modellen ska verka med automatik. Det är alltså dags att se över hela systemet.

Eskilstunas Barack Obama, vice ordförande i kommunstyrelsen Jimmy Jansson, hotar med att avgå om riksdagen bestämmer sig för att följa EU:s arvoden uppåt. I varje fall om man får tro en intervju i tidningen Folket i dag.
Det vore en stor förlust för politiken i allmänhet och eskilstunapolitiken i synnerhet om Jimmy Jansson (s) avgick.
Det måste förhindras.