Dårarnas paradis

När Olof Palme mördades förlorade Sverige en statsminister och socialdemokratin miste en partiledare.
Sannolikt ledde mordet på Anna Lind att socialdemokratin berövades en blivande partiledare och Sverige en tänkbar statsminister.
Säkert är i alla fall att dessa bägge mord ändrade den politiska utvecklingens riktning.
Två dårar har, på några minuter, påverkat politiken mer än miljoner väljare under en valperiod.
Och även om det var slumpen som avgjorde så går slumpen aldrig att eliminera. I själva verket är slumpen alltid avgörande i våra liv.
Men morden var inte slump. Det var ingen tillfällighet att de förvirrade mördarna, försedda med vapen och med avsikt att döda, fanns på ”rätt” plats vid ”rätt” tillfälle.
Andra exempel är vid morden på Martin Luther King och John Kennedy.

En sorts dårskap är den fanatism som uppstår hos människor som tror sig ha hittat lösningen på alla problem. Fanatismen gror hos människor som tror att de funnit det enda Svaret och är övertygade om att detta Svar gäller för alla människor och gäller generellt. Fanatikern tror på en enda sanning. Den enda avgörande och slutliga sanningen.
Fanatikern har ett mål och alla medel är tillåtna för att nå detta mål.
”Om några få idag tvingas mista livet för att många människor i framtiden slipper att dö, så ar det ett pris vi måste betala.”
Då motståndarna och tvivlarna inte inser sitt eget bästa eller blir ett hinder för målen övergår fanatismen till våld och terror.
De som står i vägen för målet kan vara kapitalistklassen, kommunisterna, de otrogna, judarna, palestinierna, främlingarna, nationens fiender eller de terrormisstänkta som bör elimineras för att världen ska förvandlas till ett paradis eller för att ge plats åt de utvalda.
Sådana vägar till paradiset har alltid slutat i helvetet.

DN

GP

SvD

Sydsvenskan

AB

Expressen

Även judiskt våld är brottsligt

Israels regering består av israeler som också kallar sig judar. De flesta som stöder denna regering är israeler, som betraktar sig själva som judar.
När denna israeliskt/judiska regering, i strid mot internationell rätt, beslutar om att med våld bygga ut judiska bosättningar på palestinskt område, så är det ett beslut som drabbar palestinier.
Bosättningspolitiken sker i strid mot ett antal internationella överenskommelser: Haagkonventionen från 1907, fjärde Genèvekonventionen från 1949, vilken Israel har signerat, och ett flera FN-resolutioner, bl.a. resolution 54/230 från den 22 februari 2000.
Bosättningspolitiken är ett brott och ett övergrepp och en form av etnisk rensning.
Att de palestinier som fördrivits ut ur sitt land inte alltid kyligt och analytiskt kan skilja på om gärningar är utförda av israeler och judar har således sin förklaring. Därför drabbas även svenska judar av flyktingarnas hat.
Samtidigt kan man knappast kräva att svenska judar ska ta avstånd från den israeliska bosättningspolitiken. De har ju ingen direkt del i den.
Men konflikterna och motsättningarna i Malmö beror mindre på Ilmar Reepalu än på den judiska regeringen i Israel. Ilmar Reepalus, mer eller mindre lyckade, försök att diskutera konfliktorsakerna fick många ledarredaktioner att gå i taket.
Den vanligen rätt omdömesgille Svante Weyler tappade fullständigt koncepterna i i P1:s ”Godmorgon, världen” i söndags och bad Reepalu att hålla käften.

Dagens ledarredaktioner undviker att kommentera den israeliskt/judiska ockupations- och bosättningspolitiken.
I stället har i dag flera ledarskribenter stått upp till försvar för yttrandefriheten. ”Rätt till fel åsikt” är rubriken på dagens DN-ledare. ”Det är den demokratiska statens uppgift att försvara medborgarnas rätt att göra sina meningsmotståndare upprörda”, heter det bl.a.
Nej, det handlar inte om Reepalu denna gång utan om konstnären Lars Vilks som medvetet provocerat troende muhammedaner.

Vi ska försvara yttrandefriheten i alla sammanhang och vi ska ha rätt att provocera utan att bli hotade till livet av dem vi provocerar.
Men det innebär inte att vi kan vara oförskämda eller kränkande mot andra oavsett om de är judar eller muhammedaner. All frihet kräver hänsyn till nästan.
Och islamitiskt våld är lika brottslig som judiskt.

SvD

Eskilstuna-Kuriren

Snusk i Expressen

Finns det något som klibbar som ett uttalande som kan tolkas som judeförföljelse?
Finns det något som är lättare än att bli kallad för judehatare om man offentligt kritiserar Israels förföljelse av palestinier?

Och det finns inget som är mer tacksamt än att kasta detta klibb på en politisk motståndare.
Han eller hon är körd.

Där palestinska flyktingar, utdrivna från sina hem av israeliska ockupanter, hamnar i Sverige möter de ibland en svensk judisk församling. De gör, rätt eller orätt, kopplingen mellan sina förtryckare Israel och de judiska svenskarna. Att det finns ett hat hos dessa fördrivna palestinier mot judar som uppfattas som Israeler och lojala med staten Israel, är förklarlig men inte försvarligt.

Men man kan å andra sidan inte begära att de judiska svenskarna ska ta avstånd från Israels politik. De kan ha starka band med Israel utan att för den skull hata palestinier.

Historien och konflikterna kastar sin skugga in över Sverige och Malmö.

Att i skydd av detta svåra, laddade och komplexa problem söka vinna billiga politiska poänger i ledarkommentarer är rent snusk.

Expressen

Aftonbladet

Newsmill

Skånskan