Var finns fakta om privatiseringen av välfärden?

Utredningen om reglering av offentlig finansiering av privatutförda välfärdstjänster kommer att presenteras den 1 november 2016. Ett regeringsförslag blir aktuellt under våren 2017.

Enligt direktiven ska utredningen bland annat:

”Föreslå vilka krav som bör ställas på privata utförare av välfärdstjänster för att uppnå målet att överskott som huvudregel ska återinvesteras i den verksamhet som de är avsedda för.
Undersöka hur regelverket som styr upphandling av bl.a. sociala tjänster kan förenklas och göras mer flexibelt och lämna förslag på hur förutsättningarna för den idéburna sektorn kan förbättras.
Utvärdera de regler som gäller tillfälliga asylboenden och lämna förslag på åtgärder som innebär krav på att privata aktörer ska kunna visa hur offentliga medel ska användas i verksamheten och komma brukarna till godo.
Förslagen ska enligt direktiven utformas så att de säkrar likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet.”

Då Ilmar Reepalus rapport blir offentlig kommer debatten om vinsterna i välfärden åter bli det stora debattämnet.
Man kan betrakta de tjugo åren av privatisering av välfärden som ett fullskaleförsök som kan utvärderas. Frågan är varför detta inte skett och att det saknas många fakta i debatten.
Alla debattörer driver sina egna ståndpunkter och åsikter utifrån ideologiska utgångspunkter med ganska tunna fakta som grund.

De olika ståndpunkterna är:

1.      Rör inte privatiseringen av välfärden! Privatiseringen gynnar, valfrihet, effektivitet och kvalitet.

2.      Begränsa vinsterna i välfärden! Skattepengar ska gå till välfärd inte till kapitalägarna. Vinsterna måste återinvesteras i välfärden. Bestäm en högsta nivå till vilka välfärdsföretagens vinster får uppgå.

3.      Förbjud vinsterna i välfärden. = Förstatliga och kommunalisera välfärden.

Fakta som jag saknar i debatten är uppgifter om:
a) hur viktiga de privata företagens investeringar är för välfärden. Hur mycket bidrar privat kapital till välfärdssatsningarna?. Vad skulle hända om de privata investeringarna drogs tillbaka? Hur mycket pengar skulle staten behöva skjuta till om de privata investeringarna förbjöds eller försvann?
Bara på ett ungeför.

b) Hur fördelar sig statens respektive de privata företagens investeringar inom olika sektorer av välfärden?
Skola, vård och omsorg?

c) Hur mycket har valfriheten ökat sedan privatiseringen? För vilka grupper i samhällshierarkin har valfriheten ökat? Vilka valfriheter? Har några valfriheter försvunnit? d) Är det möjligt att införa samma öppna redovisning som gäller för offentlig verksamhet för privata företag som verkar inom välfärdssektorn?
Läs mer:

Utredningsdirektiven om reglering av offentlig finansieringav privat utförda välfärdstjänster   Välfärdsutredningens tilläggsdirektiv

DN debatt Laura Hartman m.fl. ”Konkurrensens konsekvenser” SNS Laura Hartman m.fl.

Kent Werne ”Miljarder i vinst när välfärden privatiseras” 

SCB ”Statistiska bilder av privatiseringen avvälfärdstjänster”

SNS Rapport ”Välfärdstjänster i privat regi framväxt ochdrivkrafter”, 2013, Henrik Jordahl, m.fl.   Lars Bryntesson, Lars Pettersson och Anders Wijkman på DNDebatt ”Satsa på den tredje vägen i välfärden – idéburna bolag”

Institutet för näringslivsforskning ”Rapport omprivatisering i välfärden” 2013

Emma von Essen, forskare i Nationalekonomi, Aarhus Universitet, SvD

”Marknadens logik fungerar inte för vård och skola”

Bo Rothstein, professor istatsvetenskap ”Kvalitet sätts på spel med vinst i välfärden” SvD

Inge Axelsson, professor,överläkare, Mittuniversitetet och Östersunds sjukhus ” Vinstkrav försämrar ochfördyrar vården” Läkartidningen

Kapitalet och dess lakejer tar ton

Kapitalets storfräsare, storföretagens direktörer, samlas och mobiliserar till försvar för Sveriges fortsatta vapenaffärer med Saudiarabien. 

De stora nordiska flygbolagen utmanar löntagarna genom att försämra löntagarnas villkor och använder 1800-talsmetoder för att pressa löntagarna till lydnad.
En högerstorm utbryter mot att villkoren för privata vinster i välfärden ska utredas.
Nyliberaler som Annie Lööf tar i så att man kunde tro att en socialisering är nära förestående, trots att det bara handlar om en utredning.

Är det klasskampen som hårdnar? Knappast. Det är bara så att den har blivit synligare i vårt land där vi är vana vid den maktbalans och samarbetskultur som råder mellan kapital och arbete.

Globaliseringen gör att fattigdomen kommer smygande, klyftorna mellan rika och fattiga ökar, konkurrensen slår ut verksamheter med arbetslöshet som följd, löntagarna tvingas konkurrera om jobben och mot de försämrade villkoren, statens resurser minskar i förhållande till de ökade behoven, det demokratiska politiska systemet drabbas av ökade påfrestningar.
Sverige börjar bli en del av världen.
Det är då som nervositeten ökar och därmed desperationen.

Frågan är hur politiker, näringsliv, löntagare, kapitalister, fackliga organisationer och övriga samhällsorgan klarar av anpassningen till utvecklingen och till klasskampen.

DN Debatt 

SvD Näringsliv 

Aftonbladet  

Även judiskt våld är brottsligt

Israels regering består av israeler som också kallar sig judar. De flesta som stöder denna regering är israeler, som betraktar sig själva som judar.
När denna israeliskt/judiska regering, i strid mot internationell rätt, beslutar om att med våld bygga ut judiska bosättningar på palestinskt område, så är det ett beslut som drabbar palestinier.
Bosättningspolitiken sker i strid mot ett antal internationella överenskommelser: Haagkonventionen från 1907, fjärde Genèvekonventionen från 1949, vilken Israel har signerat, och ett flera FN-resolutioner, bl.a. resolution 54/230 från den 22 februari 2000.
Bosättningspolitiken är ett brott och ett övergrepp och en form av etnisk rensning.
Att de palestinier som fördrivits ut ur sitt land inte alltid kyligt och analytiskt kan skilja på om gärningar är utförda av israeler och judar har således sin förklaring. Därför drabbas även svenska judar av flyktingarnas hat.
Samtidigt kan man knappast kräva att svenska judar ska ta avstånd från den israeliska bosättningspolitiken. De har ju ingen direkt del i den.
Men konflikterna och motsättningarna i Malmö beror mindre på Ilmar Reepalu än på den judiska regeringen i Israel. Ilmar Reepalus, mer eller mindre lyckade, försök att diskutera konfliktorsakerna fick många ledarredaktioner att gå i taket.
Den vanligen rätt omdömesgille Svante Weyler tappade fullständigt koncepterna i i P1:s ”Godmorgon, världen” i söndags och bad Reepalu att hålla käften.

Dagens ledarredaktioner undviker att kommentera den israeliskt/judiska ockupations- och bosättningspolitiken.
I stället har i dag flera ledarskribenter stått upp till försvar för yttrandefriheten. ”Rätt till fel åsikt” är rubriken på dagens DN-ledare. ”Det är den demokratiska statens uppgift att försvara medborgarnas rätt att göra sina meningsmotståndare upprörda”, heter det bl.a.
Nej, det handlar inte om Reepalu denna gång utan om konstnären Lars Vilks som medvetet provocerat troende muhammedaner.

Vi ska försvara yttrandefriheten i alla sammanhang och vi ska ha rätt att provocera utan att bli hotade till livet av dem vi provocerar.
Men det innebär inte att vi kan vara oförskämda eller kränkande mot andra oavsett om de är judar eller muhammedaner. All frihet kräver hänsyn till nästan.
Och islamitiskt våld är lika brottslig som judiskt.

SvD

Eskilstuna-Kuriren

Snusk i Expressen

Finns det något som klibbar som ett uttalande som kan tolkas som judeförföljelse?
Finns det något som är lättare än att bli kallad för judehatare om man offentligt kritiserar Israels förföljelse av palestinier?

Och det finns inget som är mer tacksamt än att kasta detta klibb på en politisk motståndare.
Han eller hon är körd.

Där palestinska flyktingar, utdrivna från sina hem av israeliska ockupanter, hamnar i Sverige möter de ibland en svensk judisk församling. De gör, rätt eller orätt, kopplingen mellan sina förtryckare Israel och de judiska svenskarna. Att det finns ett hat hos dessa fördrivna palestinier mot judar som uppfattas som Israeler och lojala med staten Israel, är förklarlig men inte försvarligt.

Men man kan å andra sidan inte begära att de judiska svenskarna ska ta avstånd från Israels politik. De kan ha starka band med Israel utan att för den skull hata palestinier.

Historien och konflikterna kastar sin skugga in över Sverige och Malmö.

Att i skydd av detta svåra, laddade och komplexa problem söka vinna billiga politiska poänger i ledarkommentarer är rent snusk.

Expressen

Aftonbladet

Newsmill

Skånskan