Kapitalet och dess lakejer tar ton

Kapitalets storfräsare, storföretagens direktörer, samlas och mobiliserar till försvar för Sveriges fortsatta vapenaffärer med Saudiarabien. 

De stora nordiska flygbolagen utmanar löntagarna genom att försämra löntagarnas villkor och använder 1800-talsmetoder för att pressa löntagarna till lydnad.
En högerstorm utbryter mot att villkoren för privata vinster i välfärden ska utredas.
Nyliberaler som Annie Lööf tar i så att man kunde tro att en socialisering är nära förestående, trots att det bara handlar om en utredning.

Är det klasskampen som hårdnar? Knappast. Det är bara så att den har blivit synligare i vårt land där vi är vana vid den maktbalans och samarbetskultur som råder mellan kapital och arbete.

Globaliseringen gör att fattigdomen kommer smygande, klyftorna mellan rika och fattiga ökar, konkurrensen slår ut verksamheter med arbetslöshet som följd, löntagarna tvingas konkurrera om jobben och mot de försämrade villkoren, statens resurser minskar i förhållande till de ökade behoven, det demokratiska politiska systemet drabbas av ökade påfrestningar.
Sverige börjar bli en del av världen.
Det är då som nervositeten ökar och därmed desperationen.

Frågan är hur politiker, näringsliv, löntagare, kapitalister, fackliga organisationer och övriga samhällsorgan klarar av anpassningen till utvecklingen och till klasskampen.

DN Debatt 

SvD Näringsliv 

Aftonbladet  

Han gör på en dag vad en löntagare gör på en månad

Sveriges mäktigaste styrelseproffs Jacob Wallenberg väljs i dagarna in i Ericssons styrelse. Därmed har han sju uppdrag i internationella börsbolag – plus åtta andra uppdrag utanför börsen.
Jacob Wallenberg är ordförande i Investor, vice ordförande i SAS, SEB och Atlas samt
ledamot i Coca-Cola och ABB. Han är dessutom ordförande i IBLAC (Internationella rådet i Shanghai), medlem i investeringskommittén i FAM (Wallenbergstiftelsernas förvaltningsbolag) och ledamot i Handelshögskolan, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Tekn. dr Marcus Wallenbergs Stiftelse och The European Round Table of Industrialist.
Och så är han rådgivare till Nobelstiftelsen styrelse.

Om vi utgår ifrån att Jacob Wallenbergs engagemang i de sju börsbolagen är ett heltidsjobb och de övriga uppdragen är fritidssysselsättningar innebär det att han ägnar en dag i veckan åt varje bolag. För det arbetet får han 7,7 miljoner kronor per år, d.v.s. 148 000 kronor i veckan vilket är 21 000 kronor per dag.

Om ersättningen är lön för utfört arbete så gör Wallenberg, på en dag, vad en normalinkomsttagare gör på en månad. Fantastiskt!

GP
SvDSvD
Expressen

Arbetets värde - efter strejken

Efter varje strejk får löntagarna veta vad de är värda när de arbetar.
Då räknar arbetsgivarparten och Svenskt Näringsliv nämligen ut vad det har kostat att arbetarna inte jobbat.
Enligt SAS uppgår kostnaden för strejken till uppemot 100 miljoner kronor. Och då är inte priset för att reparera flygbolagets anseende medräknat.
Tidningen ”Privata Affärer” hade rubriken ”SAS-strejken kostar skjortan” och berättade att strejken kostade 20 miljoner kronor per dag främst genom förlorade biljettintäkter. De rörliga kostnaderna på cirka 25 procent som de inställda flygen inte kostar är då borträknade. Det är bland annat mat och flygbränsle som SAS inte behöver betala.
Strejken har påverkat även alla de aktörer som på olika sätt servar en flygplats och dess passagerare, påpekar Svenskt Näringsliv på sin hemsida och nämner att Taxi Stockholm har fått nästan 50 procent färre förbokade körningar från Arlanda än vad som är normalt. Och så har ungefär 35 000 affärsmöten påverkats och 18 000 affärsresenärer kan ha tappat intäkter eller möjliga affärer på grund av strejken.
Så mycket betyder alltså SAS kabinpersonal!
Men som om detta inte vore nog så företagen problem med personalkostnader även när personalen inte strejkar, d.v.s. när de arbetar. Då drabbas de av höga löne- och andra arbetskraftskostnaderna. Det slipper de ju när arbetarna strejkar.
Tänk så di har det!