I lördags, den 6 mars, genomfördes en demonstration ”För frihet och sanning” på Medborgarplatsen på Södermalm i
Stockholm.
Det verkar som om anarkister, libertarianer och högerextremister samlats i en gemensam demonstration mot
den etablerade makthierarkins konspiration mot folket.
Enligt rapporterna deltog
högextrema grupper i protesterna. Demonstrationen vände sig mot den globala
konspirationen av politiker och andra makthavare som ljugit fram Coronapandemin
för att kunna upprätta undantagstillstånd i syfte att behålla makten över
individerna.
Det är en förnekelse.
Förnekare kan hävda att förintelsen (och andra folkmord) aldrig hände, att
mänskliga orsakade klimatförändringar är en myt, att aids antingen inte
existerar eller inte är relaterat till hiv, att evolution är en vetenskaplig
omöjlighet och att alla slags vetenskapliga och historiska förklaringar måste avvisas.
Bakom varje förnekelse finns en konspirationsteori.
Konspirationsidéer existerar tyvärr både till höger och vänster.
Vi vet det, inte minst för att vi upplevt bolsjevismens, nazismens och fascismens
uppgång och fall. De påstod sig alla vilja införa en bättre mer äkta och
folklig demokrati än den liberala. Lenin ville utrota kapitalisterna och den
liberala demokratin. Hitler föraktade liberalismen och ville förinta de
konspiratoriska judarna och göra Tyskland stort igen. Mussolini försökte
eliminera de olika intressena på arbetsmarknaden i en korporativ nationell stat.
Han eliminerade därför all opposition.
Alla tre diktatorerna talade om en verklig frihet och
om den enda sanningen.
Rörelser som har funnit den enda sanningen och som kämpar mot en konspiration
bör därför betraktas med misstänksamhet och skepsis.
Men förnekelser kan ju vara rätt. Historiskt finns det många exempel på det. En
gång var den etablerade sanningen att jorden är universums medelpunkt eftersom
gud skapat det så. Copernicus (1473–1543) och Galilei (1564-1642)
uppfattades som förnekare då de hävdade att jorden bara var en av solens
planeter.
Konspirationer har för det mesta handlat om mindre grupper av människor som
konspirerat mot makten. I gamla Rom mördades de revolutionära folktribunerna
Tiberius och Gaius Gracchus av en grupp konspirerande konservativa senatorer år
133 f.kr.
Ett annat exempel är adelns konspiration som ledde till att kung Gustav III
mördades 1792.
Dagens konspirationsteorier handlat inte sällan om spektakulära händelser såsom
månlandningen 1969 och om elfte september-attackerna i New York 2001. Det
handlar ofta om påståenden om så kallade "false flag operations", som
iscensätts av regeringar eller andra ledare för att kunna inleda krig och
skylla på den tilltänkta fienden.
Och det är inte första gången som vaccineringar ingår i konspirationsteorier.
Men är inte demonstrationen ”För
frihet och sanning”, ett sunt uttryck i en demokrati? Ska man inte ifrågasätta
auktoriteter? Bör man inte tvivla på allt? Ska man inte kunna hävda vilken
åsikt som helst i en demokrati?
Jovisst.
Men det finns komplikationer.
Som forskaren Henri Poincare (1854-1912) uttryckte saken:
”Att tvivla på allt och att tro på allt är två lika bekväma lösningar, eftersom
båda befriar oss från behovet att reflektera”
Så låt oss reflektera mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar