Ju äldre jag blir desto oftare söker jag mig tillbaka till gamla tider då både man själv och världen var yngre. 1945 var jag åtta år.
Det året tog andra världskriget slut. Gösta Knutssons ”Pelle Svanslös i skolan”
och Astrid Lindgrens ”Pippi Långstrump” kom ut.
Och då kom också första årgången av ”När-Var-Hur”.
Eftersom jag i dag, som 84-åring, har alla årgångar av detta förnämliga
uppslagsverk i min bokhylla kan jag plocka fram första och andra årgången.
Läsningen ger perspektiv på de gångna sjuttiofem åren.
Ta till exempel artikeln om ”Svensk folkopinion” i årgång 1946.
Svenska Gallup hade gjort sin första undersökning 1942 på beställning av Dagens
Nyheter och tidningen Vi.
(En gallupundersökning är en statistisk metod för att mäta den allmänna
opinionen. Metoden uppfanns av den amerikanske sociologen George Gallup,
(1901–1984) som arbetade med marknadsundersökningar och grundade American
Institute of Public Opinion år 1935.)
Idag finns i Sverige minst tolv olika företag som arbetar
med opinionsmätning.
Enligt ”När-Var-Hur” 1946 fick svenska folket, i ett
representativt statistiskt urval, svara på den tidens debattfrågor. Det gällde
bland annat det neutrala Sveriges förhållande till kriget.
1944 hade de fått frågan om Sverige bort behållit sin neutralitet även efter år
1940 då tyskarna ockuperat Norge och Danmark.
1945 frågades om varför Sverige sluppit kriget. Och om Sverige militärt bort
ingripa i Norge och Danmark. Samma år fick de frågan om Sverige uppträtt
klandervärt gentemot broderländerna.
Även flyktingfrågan efter kriget diskuterades. Gallup frågade svenska folket om
hur man borde göra med flyktingarna. Skulle man a) neka alla flyktingar att stanna
efter kriget. b) låta vissa få vara kvar medan andra nekas eller c) låta alla
få stanna.
Att det var rätt att behålla neutraliteten ansåg 96 procent av de tillfrågade.
Till frågan om orsaken till att Sverige sluppit kriget svarade 50 procent att
det berodde på regeringen och dess politik, 18 procent att det berodde på de
krigandes intresse, 11 procent pekade ut slumpen som orsak och 8 procent ansåg
att kungen bidragit till detta. Bara 7 procent angav vårt försvar och 6 procent
tackade gud.
När Gallup, strax före Tysklands kapitulation, frågade om Sveriges militärt bör
ingripa till broderländernas försvar om blodig terror skulle bryta ut svarade
33 procent ja, 47 procent nej och 20 procent att de inte visste.
Frågan om huruvida Sverige uppträtt klandervärt formulerades
så här: ”Har ni den uppfattningen att Sverige under kriget i förhållande till
Tyskland och grannländerna uppträtt klandervärt eller tycker ni att vi på det
hela taget kan vara stolta över vår hållning eller att vi åtminstone uppfört
oss någorlunda anständigt”.
Resultatet blev: ”Uppträtt klandervärt 6 procent, åtminstone
någorlunda anständigt 49 procent, kan vara stolta 38 procent. 7 procent visste
inte.
Och hur var det med flyktingfrågan? Jo, 42 procent ansåg att alla flyktingar efter
kriget inte borde stanna. 17 procent tyckte att vissa bör få vara kvar medan
andra nekas och 21 procent att alla bör få stanna.”
Säkert har opinionsundersökningarna
sedan 1946 utvecklats med hjälp av datorer och logaritmer.
Kanske var träffsäkerheten sämre förr
Men i ”När-Var-Hur” 1946 redovisas en valprognos som gjorts inför valet 1944
och den är häpnadsväckande exakt i jämförelse med dagens.
Gallups
prognos Valresultatet
13
sept 1944 17
sept 1944
Högern 16,2 15,8
Folkpartiet 12,8 12,9
Bondeförbundet 13,5 13,7
Socialdemokraterna 46,8 46,6
Kommunisterna 9,9 10,3
Övriga 0,8 0,7
Politiken var kanske enklare på den
tiden.
Efter 1954 ersattes Gallupinstitutet av Svenska Institutet för
Opinionsundersökningar (SIFO).
Tyskland anfaller Danmark och Norge
”Att bo granne med ondskan” (reviderad utgåva), Klas Åmark,
2016 Bonniers
Främlingar på tåg : Sverige och förintelsen, Klas Åmark, 2021, Clio
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar