Samhällsklasser I (av IV)

När du sätter dig att läsa 750 sidor, och 26 artiklar”Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet ”, Arkiv förlag 2021, bör du vara klar över vad du och de fyrtio författarna menar med ”klass” och samhällsklass.

Jag konstaterar snart att jag med klass menar något helt annat än författarna.
Därför blir läsningen för mig litet svår.

Vad är en klass? I boken ges bara några kortfattade hänvisningar till den amerikanske sociologens Erik Ohlin Wright (1947-2019) definition.
Jag ska således inte försöka recensera boken utan bara fundera över begreppet klass.

Grundas begreppet ”klass” på hur individen uppfattar sig själv om vilken samhällsklass hen uppfattar sig tillhöra?

Eller handlar klasser om medborgarnas olika utbildningsnivå, förmögenhet, inkomst och/eller bakgrund? Handlar klass alltså om ekonomisk, social och kulturell skiktning?

Är klass och socialgrupp således ungefär samma sak?

Och vad innebär det att det idag finns ojämlikheter och skilda ekonomiska, sociala och kulturella grupper i Sverige?

Jag ställer frågorna eftersom det i människans historia alltid har funnits en överklass och en underklass. Rika och fattiga. Det är således inget speciellt för vår tid eller för vårt land.

Boken innehåller annars många intressanta och viktiga iakttagelser om hur det ekonomiska, sociala och kulturella Sverige har förändrats de senaste fyrtio åren.
Men vad säger den digra luntan om begreppet klass?

Mänsklighetens ekonomiska, sociala och kulturella villkor har ju, tycks det, alltid varit uppdelad i över- och underklass.

Somliga människor har varit enormt rika samtidigt som andra varit eländigt fattiga.

 

För att ta ett 600 år gammalt exempel: Under medeltiden var Bo Jonsson Grip (1335-1386) en av de rikaste i Sverige, näst kungen.

Grips jordegendomar omfattade över 1/3 av dåvarande Sverige samt hela Finland.

Grip tillhörde adeln som var en tydlig överklass gentemot resten av befolkningen. Adeln utgjorde ca 0,5 procent av hela befolkningen. Gentemot övrig befolkning hade adeln privilegier (förmåner) bland annat skattefrihet.

Större delen av befolkningen levde som underklass i fattigdom. Det var jordbrukare som arbetade på kungens och adelns gods, torpare och backstugusittare, före detta trälar, pigor, drängar indelta soldater och fattighjon samt alla kvinnor.

Man finner ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna mellan människor i alla tider och över hela vår värld.

Möjligen undantagandes de första människorna som använde sten och ben som verktyg och som med enkla jaktvapen jagade sina byten.

Med jordbruket och boskapsskötseln började människan äga jord, boskap och dragdjur. Jordbrukaren utvidgade sina ägor, ökade sina skördar och blev också tvungen att skydda dem mot angripare. Militär och borgar uppstod.  Jordbruket kunde växa till överskott som kunde sparas och säljas. Överskottet kunde omvandlas i ädla metaller. byteshandeln gav upphov till pengar.

I faraonernas Egypten (3000-500 f.kr) och Babylons maktsystem (2000-500 f.kr) härskande den styrande jordägande klassen över resten av folket.

De mäktiga använde sin makt över produktion, handel och militär för att dirigera flertalet människor att arbeta för överklassen. Överklassen drev in skatter och arrenderade ut jord för att få ihop kapital. För att göra erövringar krävdes arméer, d.v.s. fotfolk.
Prästerskapet höll i den kulturella ordningen. Ägandet och makten började gå i arv. Liksom fattigdomen. Ur nödvändigheten att hålla ordning på folk och fä uppstod skriv och räknekonst.

”Demokratin” i antikens Aten (700-30 f.Kr) gällde endast fria män, födda av atenska föräldrar. Större delen av befolkningen- kvinnor, invandrare och slavar - saknade medborgarrätt.

De rika medborgarna ägde jord och slavar. De fattiga medborgarna ägde bara sin arbetskraft. Slavarna ägde inte ens sig själva.

Men det var slavarnas och de fattigas arbete som byggde stadsstaten.
I silvergruvorna i Laurion, på 400-talet f.Kr. arbetade mellan 10 000 och 20 000 ofria i gruvorna för att ta fram det silver som staten behövde för att bland annat bygga upp en stark flotta.

I antikens Rom (cirka 700 f.Kr- 500 e.Kr.) kunde även kvinnor vara medborgare och äga jord och politisk makt. Men de stora jordägarna bildade en aristokrati som exploaterade resten av folket. Krigsbyten och skatteindrivning i provinserna skapade kapital för imperiebygget. I botten av samhällshierarkin fanns slavarna vars arbete utgjorde grunden för samhällsekonomin. 

 Under den epok som historikerna kallar ”medeltiden” (400-talet till 1400-talet) styrde aristokratin, överklassen, kungar, furstar, ridderskap, kyrkan och handelskapitalister. Ur den växande handeln skapades kolonialmakter. Hantverkare i städerna bildade skrån och gillen. Kreditinstitut och banker uppstod. En elit av handelskapitalister skaffade sig enorm makt. Större delen av medborgarna, allmogen, hantverkare, egendomslösa torpare, pigor och fattiga. Det var deras arbete som grundade tidens ekonomi.
Skatter och tullavgifter drevs in för att samla och koncentrera nödvändigt kapital.

Under medeltiden i Europa verkade storkapitalister som Hansan (cirka, 1100-1650), Giovanni di Bicci de' Medici, (1360 -1429), Jacob Fugger (1459–1525) med flera. Dessa ägde stora handelshus, kommersiella nätverk, banker och pengar som ökade kapitalet.
Europeiska privata och statliga intressen samarbetade i kolonialprojekt under 1500-1800-talen.

Under ”renässansen” (1400-tal till omkring år 1600) ökade antalet handelskapitalister som tillsammans med adel, aristokrati, kungar, påve bildade en ekonomisk, militär och religiös överklass. Nationer uppstod. Kompanier bildades. Penningekonomin och marknadsekonomin blev dominerande.   Kolonialmakterna blev globala. Afrikaslaveriet skaffade billigarbetskraft till Amerika.

 Under industrialismen (1600-), med den s.k. frihetstiden, utvecklades vetenskapen och tekniken. Kapitalägare lät bygga industrier, massproduktion och masskonsumtion blev nödvändig, marknadsekonomin blev global. Lönearbetet blev en ordning som dominerade produktionen. En relativt liten grupp kapitalister dominerade den stora gruppen löntagare.
Industrikapitalister som Louis de Geer (1587–1652), John D Rockefeller (1839-1937), Mayer Amshel Rothschild (1743–1812) och André Oscar Wallenberg (1816-1886) skaffade sig makt genom ägande av maskiner, industrier, företag, patent och banker. Genom fabriksproduktion kunde de utnyttja löntagarnas arbete för att koncentrera kapital på nya produktiva verksamheter.

Klasskillnaderna har alltså bestått medan formerna har förändrats under historiens gång.

”Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet ”

Erik Ohlin Wright: Antikapitalism – strategier och möjligheter i det tjugoförsta århundradet, Daidalos 2020,

GöranTherborn Vad gör den härskande klassen när den härskar?

Lena Karlsson ”Klasstillhörighetens subjektiva dimension: klassidentitet, sociala attityder och fritidsvanor.”