Är världen mogen för sanningen?

I går belönades Peter Magnusson och Karin Törnqvist som tipsat allmänheten om oegentligheter som förekommit på Södertälje sjukhus respektive Göteborgs Energi.

Det fina är att dessa wistleblowers, liksom många andra, kan stödja sig på meddelarfrihet och på den svenska offentlighetsprincipen. Den sistnämnda innebär bl.a. att varje medborgare, i princip, ska ha samma rätt till insyn i myndigheten som myndigheten själv. Meddelarfriheten ger alla anställda rätt att föra fram sådant som är skumt eller strider mot rättsordningen.
Det gäller all statlig och kommunal verksamhet. Inom sjukvården finns dessutom, t.ex. Lex Maria, som stöd för öppenheten genom att den anställde har skyldighet att avslöja fel.
Å andra sidan har vi sekretesslagens bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. Lagen bestämmer hur myndigheter ska handha sekretessbelagda uppgifter.
Inom den privatfinansierade näringslivet, t.ex. aktiebolag, gäller inte offentlighetsprincipen, och meddelarfriheten är betydligt svagare inom den privata näringslivssektorn.
I företagen gäller i stället lagen om företagshemligheter.
Privatiseringar av allmän verksamhet, t.ex. av skolan, innebär därför att allmänhetens insyn minskar eller försvinner trots att verksamheterna är skattefinansierad.
Genom privatiseringarna går vi alltså från öppenhet till slutenhet.
Kampen mot ”terriorismen” leder också till ett mer slutet samhälle.

Maffians verksamhet vilar på ”omertá”. Man skvallrar inte utan man är ”obrottsligt” lojal gentemot organisationen och all kriminalitet behöver tystnad och sekretess för att kunna existera. Tjallare får ofta sätta livet till för sin öppenhet.
Men även det lagliga samhället behöver ”omertá”. Den personliga integriteten ska skyddas, försvarshemligheter får inte läcka ut till ev. angripare, polisens uppgifter måste vara hemliga så länge som utredning pågår o.s.v.
Och varje människa, du och jag, har hemligheter som vi inte avslöjar för någon, eftersom ett avslöjande på ett eller annat sätt skulle försämra för oss själva eller ställa oss i dålig dager inför andra.
Tystnad är alltså nödvändig i vissa fall, även om den är av ondo i andra. Det är omöjligt att ha en generell inställning till i vilka fall sekretess ska gälla eller när öppenhet är viktig.

Det är därför det känns kluvet när Wikileaks har tagit sig före att avslöja så mycket som möjligt av vad makthavarna har för sig.
Jag kan sympatisera med principen att all information ska tillhöra alla.
Men eftersom vår värld i mycket är byggd på lögner, och vilar på vissa gruppers tystnad, så är fullständig öppenhet omstörtande. Finansmarknaden skulle t.ex. braka ihop med fullständig öppenhet.
Världen är knappast mogen för sanningen.
SvD

Sydsvenskan
AB
AB

AB
SvD

SvD