Bloddrypande filmer och läckande källor

I likhet med SvD:s ledarskribent Per Gudmundson är jag emot censur. Jag anser också att moralpanik oftast skjuter över målet. Är själv tillräckligt gammal för att minnas Nils Beijerots bok ”Barn-Serier-Samhälle” som manade till ingripande mot femtiotalets skräckserier.
I dagens SvD pekar Gudmundson finger åt de inom vänstern som för trettio år sedan ville stoppa våldsfilmer på video. Han skriver:
”Staten syftade till att skydda det mindre vetande folket från skräpkultur.”
”Idag är flera förutsättningar för hysterin borta. SVT är inte längre ett monopol som styr debatten. Kulturpolitiken har ny riktning. Vid årsskiftet slopas äntligen filmcensuren. Och teknikutvecklingen ser ut att avhjälpa de klåfingriga försök som ändå återkommer, må det vara mot hårdrock, dataspel eller internet. Förbudsivrande moralister till vänster – och höger – får det svårare.”

Gudmundsons betraktelse kommer utomordentligt lägligt i dessa Wikiläckande dagar.

Det ska nämligen bli intresant att se om Gudmundsons liberala patos räcker till att även slå vakt om Wikileaks angrepp mot staters och företags monopol och censur av information. Kommer SvD:s ledarredaktion gå emot att stater, militär och finansföretag vill skydda ”det mindre vetande folket” från information?
Det återstår att se, som politiska kommentatorer brukar säga.