Sedan jag skrev boken ”Fram med fakta, handbok i informationssökning med Internet”, (Studentlitteratur , 1997), har det runnit mycket information genom nätet.
Då befann sig Wikipedia och Google ännu på embryostadiet och Wikileaks exiasterade inte.
De flesta av oss kopplade då fortfarande upp oss till nätet med hjälp av långsamma telefonmodem.
I boken ”Internetionalen” (Atlas Global, 2001), försökte jag peka på vilka möjligheter Internet ger den globala arbetarrörelsen i kampen mot internationella kapitalintressen och diktaturer.
Löntagare inom ett multinationellt företag kan via nätet etablera snabb kontakt för att samordna sina aktioner och förhandlingspositioner globalt. De cirka 50 000 löntagarna och underentreprenörerna i 38 länder inom H&M skulle t.ex. kunna samverka direkt mot den centrala företagsledningen i stället för att enbart lita till förhandlingar på toppnivå och i stället för att låta sig spelas ut mot varandra.
Arbetarrörelsen reagerade inte.
I stället byggdes megafoner och propagandainstrument på nätet.
Internets möjligheter till tvåvägskommunikation utnyttjades mycket begränsat.
På Socialdemokraternas bloggsida med 400 deltagare kan i dag medlemmar och sympatisörer säga sin mening. Men vem lyssnar? Var finns debatten?
Frihet att yttra sig är bra men friheten att kommunicera är bättre.
Jag drev, på eget initiativ och utan några ekonomiska bidrag, 1996-2005, en facklig nyhetssajt ”Fackliga InternetJournalen”. Som mest hade den 400 fackligt aktiva som gratisprenumeranter. Enskilda LO-funktionärer motarbetade sajten. Det blev för tungt så jag blev tvungen att lägga ner den. Den dog i tysthet.
Den tekniska utvecklingen går snabbt. I dag har större delen av svenska folket tillgång till uppkopplingshastigheter på 10 mb/s eller mer. Nätet är än mer dynamiskt i dag än för tio år sedan.
Den enskilde har aldrig haft en sådan informationsfrihet som i dag.
Myndigheter, organisationer och företag hinner inte riktigt med i utvecklingen och de försöker på olika sätt begränsa friheten, inte gynna den. Hierarkierna i samhället etableras snabbt på nätet.
Yttrande- informations- och kommunikationsfriheten samt öppenheten och tillgängligheten på Internet är en fråga som arbetarrörelsen måste ta itu med.
Inställningen till Wikileaks blir en avgörande vattendelare och ett viktigt principfall.
AB
Världen I Dag
AB
Expressen
onsdag 8 december 2010
Vad anser arbetarrörelsen om WikiLeaks?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har också förvånats över bristen på inriktning hos arbetarrörelsen vad gäller de s.k. sociala medierna. Förutom Arena är det mest fristående bloggar som vi ser från det hållet, inget riktigt debattforum. Vi ser också i samband med WikiLeaks förmedling av dokument, vilket stort intresse det finns från vänsterhåll att delta i debatten, men då blir det som kommentarer i anslutning till bloggar och de etablerade media. Det ska bli oerhört intressant och ändå mera viktigt att se hur t.ex. S kommer att agera i den fortsatta debatten omkring WikiLeaks - detta är nog en av de stora prövningarna på var gränserna kommer att gå inom tryckfrihetsområdet. Det vore synnerligen trist om S skulle ställa sig på fel sida, dvs att inskränkningar är motiverade med tanke på "rikets säkerhet", "kampen mot terrorismen" och allt vi nu hör. Idag är det "medelstora hundar" som Bildt som står för uttalandena, jag har faktiskt inte hört något från S-håll.
Skicka en kommentar