Vems maffiametoder?

I dagens SvD påminner oss Per Gudmundson i sin ledare hur sophämtningsbranschen i Neapel korrumperats av Camorran och hur familjen Soprano (i en påhittad berättelse i TV) organiserade brottslighet i branschen.

Samtidigt skyndar sig Gudmundson att hylla svensk fackföreningsrörelse: ”Svenska fackföreningar är inga maffiafirmor. Sverige har troligen världens bästa fackföreningar. På svensk arbetsmarknad råder nästan alltid fred.”

Men så är det dom där sopgubbarna inom företaget Reno Norden i Stockholm som den 28 juni gick ut i strejk. Arbetsgivaren Reno Norden kallar det för utpressning. Gudmundson håller med.

Sopgubbarnas strejk kallas för vild vilket betyder att de strejkande, på grund av gällande kollektivavtal och reglerna om strejkrätten, inte kan få fackets officiella stöd för strejken. Transportfacket är bundet av fredsplikt.

Ett faktum, som Gudmundson naturligtvis inte nämner i sin text, är att Reno Norden redan före strejken haft usel ekonomi. Vilket i sin tur beror på att företaget, för att vinna i konkurrensen mot andra företag, tagit på sig en rad sophämtningskontrakt i framförallt i Danmark och Norge som innebär stora förluster för bolaget. Reno Nord har alltså konkurrerat med andra företag genom att dumpa priserna. Samtidigt har företaget dragit på sig stora lån. Ekonomin är så dålig att man sedan en tid tillbaka inte får fortsätta låna pengar från bankerna. Konkursen hotar företaget som alltså är illa skött.

Det är då som Reno Nord i desperation vill sänka sopgubbarnas löner och vidta andra åtgärder för att få ner personalkostnaderna.
Den viktiga bakgrunden väljer Gudmundson att glömma i sin märkliga text.

Företaget kräver att sopgubbarna ska lämna ifrån sig kunskaperna om vart nycklarna till soprummen går, vilket sopgubbarna vägrar eftersom de anser att det är en del av deras yrkeskunskap. Sopgubbarna anar förstås att företaget vill göra dem utbytbara. Samtidigt som Reno Nord vill sänka sopgubbrnas löner.
Den nuvarande avtalade lönenivån för sopgubbarna är 35 000 kronor/månaden. Senaste budet i förhandlingarna från arbetsgivaren var att löntagarna skulle få behålla lönenivån men att sopgubbarna skulle gå upp i arbetstid – från 29,5 timmer/veckan till 34,5 timmar/veckan.
Det innebär ju i praktiken en lönesänkning.
Per Gudmundson betecknar detta som ett erbjudande från företaget.

Gudmundsons text är bland de märkligaste jag läst. Inte nog med att han jämför sophämtarna med maffian utan också på grund av slutklämmen i hans text:
”Det kanske inte är någon tillfällighet att det är just i sophämtningen som arbetarna har kommit upp till en lönenivå som vårdbiträden bara kan drömma om.”

Vad har vårdbiträdenas löner med saken att göra? Menar Gudmundson att sophämtarna tjänar för mycket? Varför inte jämföra med fondmäklarnas löner? Eller vad Reno Nords ägare tjänar? Vad tjänar Gudmundson själv på att skriva dumheter i SvD?

Dagens Industri 10 juni 2017 

SvT Nyheter 

AB
Dagens Industri 

När fattigdomen luktar skit ska den förbjudas.

Redaktör Per Gudmundson på SvD:s ledarredaktion i Stockholm som har tillgång till vattentoalett både i hemmet och på jobbet är upprörd över att tiggarna inte har det.
Han är förbannad över att tiggarna tvingas skita i naturen, i parker och till och med på lekplatser.

Men redaktören är inte upprörd å tiggarnas vägnar utan å sina barns, som inte kan leka på nedskitade lekplatser  och att staden tvingas städa för ”5,8 miljoner kronor, vilket avser perioden 1 januari 2016 till 4 oktober 2016.”

Nä enligt redaktören är nu måttet rågat och gatutiggeriet ska förbjudas.

”Fattigdom är ingen ursäkt för att använda barnens lekplats som toalett”, skriver redaktören på ledarplats idag. ”Det är en skam för Sverige att tiggeriet har fått breda ut sig. För varje dag som går utan att våra folkvalda tar tag i problemet växer förnedringen. För de tiggande romerna. För oss. För våra barn.
Förbud är den enda lösningen. Och kom inte och påstå att det inte går. Det senaste året har visat att politiken visst kan påverka, även sådant som aktivister hävdar är omöjligt. Tiggeriet måste bort.”

Hur ett förbud ska se ut, skiter dock redaktören i att tala om.

Expressen Debatt

Expressen Ledare
Per Gudmundson debatterar med Gert Gelotte i SR P1:s Studio Ett

De borgerliga förnekarna förnekar sig aldrig

Per Gudmundson, ledarskribent på SvD har läst ”Den nya jämlikheten – global utveckling från Robin Hood till Botswana" (Timbro) som beskriver jämlikhetsproblemet som ett politiskt juridiskt problem.

”Den industriella revolutionen i England lade grunden till en osannolik välståndsökning som fortgår ännu, och som inte minst gynnat de fattiga, säger Gudmundson.

Varför just i England? frågar han.

Och besvarar själv frågan med att det var de juridiska och politiska institutionerna som garanterade den enskilda äganderätten som skapade det engelska välståndet.
Som om världshistorien kan beskrivas i enbart politiska termer. Som om ekonomisk, social och kulturell utveckling inte sker i en växelvis påverkan med ekonomin som grund.

Av någon anledning tycks historiker och nyliberaler t.ex. alltid glömma att 

den europeiska kolonialismen och den moderna industrikapitalismen utvecklades uppenbarligen samtidigt under de 400 åren mellan 1500-1900.

Det finns också flera gemensamma drag i kolonialismens och kapitalismens expansion. För det första hade kolonialismens och kapitalismens sitt centrum och sin utgångspunkt i Europa. 
Industrikapitalismen utvecklades också tidigast i de länder som var de mest framgångsrika kolonialmakterna: Holland och England.
Både kolonialismen och kapitalismen var beroende av den globala handels väldiga expansion, av koncentrationen av resurser och kapital till Europa, varuproduktionens expansion och industrialismens uppkomst.

England, Holland och övriga kolonialländer tog hem enorma rikedomar från kolonierna. Englands kolonialvälde sträckte sig över hela världen.

Varför frågar sig inte historiker och nyliberaler.
Hur, och i vilken omfattning, påverkade kolonialismen och kapitalismen varandra under de fyra hundra åren 1500-1900? 
Den enskilda äganderätten är grundläggande inte bara för marknadsekonomin utan även för kapitalismen.
På vilket sätt förändrades institutionerna, regelverken och juridiken under påverkan av de ekonomiska förändringarna?
Hur betydelsefull, eller rent av nödvändig, för kapitalismens utveckling är kolonialismen?
Var kolonialismen bara ett uttryck för kapitalismens förvandling från handels- till industrikapitalism, och/eller var kolonialismen nödvändig för industrikapitalismens uppkomst?

Märkligt nog tycks det vara ont om litteratur som analyserar orsakssammanhangen.

Bloddrypande filmer och läckande källor

I likhet med SvD:s ledarskribent Per Gudmundson är jag emot censur. Jag anser också att moralpanik oftast skjuter över målet. Är själv tillräckligt gammal för att minnas Nils Beijerots bok ”Barn-Serier-Samhälle” som manade till ingripande mot femtiotalets skräckserier.
I dagens SvD pekar Gudmundson finger åt de inom vänstern som för trettio år sedan ville stoppa våldsfilmer på video. Han skriver:
”Staten syftade till att skydda det mindre vetande folket från skräpkultur.”
”Idag är flera förutsättningar för hysterin borta. SVT är inte längre ett monopol som styr debatten. Kulturpolitiken har ny riktning. Vid årsskiftet slopas äntligen filmcensuren. Och teknikutvecklingen ser ut att avhjälpa de klåfingriga försök som ändå återkommer, må det vara mot hårdrock, dataspel eller internet. Förbudsivrande moralister till vänster – och höger – får det svårare.”

Gudmundsons betraktelse kommer utomordentligt lägligt i dessa Wikiläckande dagar.

Det ska nämligen bli intresant att se om Gudmundsons liberala patos räcker till att även slå vakt om Wikileaks angrepp mot staters och företags monopol och censur av information. Kommer SvD:s ledarredaktion gå emot att stater, militär och finansföretag vill skydda ”det mindre vetande folket” från information?
Det återstår att se, som politiska kommentatorer brukar säga.

SvD:s ledarskribent berusad på fest

På dagens ledarsida i SvD berättar Per Gudmundson att han, på en fest, hamnat bredvid en gammal f.d. maoist. Maoisten hade tänkt om, berättar Gudmundson, och blivit en av Stenbecks lakejer.
Gudmundson undrar hur f.d. maoisten såg på sitt ideologiska sidbyte.

Därefter utvecklar Gudmundson ett resonemang som är typiskt för starkt berusade festdeltagare eller nyliberaler.

Det hela går ut på att de länder som utvecklat kapitalism är rika medan de som inte har kapitalism är fattiga, alltså är kapitalismen bättre än allt annat.
Typiskt nog är rubriken till betraktelsen ”En sann radikal förvarar kapitalismen.”

Det är som att säga att danderydsborna är smartare än pajalaborna eftersom de som bor i Danderyd är rikare. Varför gör inte pajalaborna som danderydsborna?

Om Gudmundson äntligen ville nyktra till efter festen kan han kanske fås att förstå att kapitalismen är global och total. Den är inte någon ideologi utan ett historiskt faktum. Den har utvecklats under tre hundra år av kolonialism, handel, utsugning, industrialisering och människors strävanden för överlevnad. Den har format hela världens ekonomiskt, socialt och kulturellt. Utvecklingen har gynnat en del men missgynnat andra.
Eftersom kapitalismen är en historisk process, och resultat av en lång historisk bakgrund, är det meningslöst att försvara den eller försöka krossa den. Historien ändrar man inte på.
Dagens kapitalism är ett historiskt faktum.
Gudmundsons resonemang är lika förvirrat som de ”kommunister” som trodde sig kunna skapa ett politiskt alternativ till en ekonomisk världsordning.
Det har kineserna, i motsatts till de ryska kommunisterna 1924 och maoisterna på 70-talet, insett och utnyttjar. På gott och på ont för kineserna.

Per önsketänker

SvD:s redaktör Per Gudmundson har uttalat sig om fackets tillbakagång. Vid flera tillfällen har han yttrat meningen att de ”förbund som erbjuder medlemmar adekvat stöd istället för att verka som marxistiska kamporganisationer, klarar sig.” Senast i dag den 23 augusti i “Panelen” i SR1:s program “Gomorron Världen”. Där drog han t.o.m. till med ”marxist-leninistiska”.
Dessbättre har han grundligt fel. Några fackförbund som är marxistiska kamporganisationer finns inte i vårt land.
Vad Gudmundson är ute efter är att misskreditera de fackförbund som inser att den fackliga kampen måste föras politiskt. En skräck för liberalkonservativa som vill att den fackliga verksamheten ska inskränka sig till ”medlemsservice” eller till ren skråverksamhet.
Som i Sovjetunionen på sin tid eller som i Kina idag.
En mer balanserad bild får man faktiskt genom att läsa LO-tidningen.