Det går inte att lagstifta mot fel åsikter

På Aftonbladet Debatt i dag vill 73 välmenande debattörer förbjuda ”rasism”.

De anser att vi bör lära av historien och stoppa odemokratiska organisationer i tid, innan det är för sent.

När det gäller historiens lärdomar: Haltar inte jämförelsen mellan den tyska nazismens rasläror i början och mitten av 1900-talet och dagens främlingsfientlighet?
När den nazistiska rasismen och judeförföljelserna började, och ledde till att miljoner människor utrotades i Europa, rådde redan ett mycket gammalt och allmänt spritt judehat i samhället. Nazisterna skapade inte rasismen men utnyttjade politiskt den rasism som redan fanns. Rasbiologin var dessutom, i de flesta länder, ett ganska accepterat vetenskapligt forskningsfält. Svenska sällskapet för rashygien i Uppsala stiftades till exempel år 1909.

I dag är judehatet koncentrerat till små extrema bakåtsträvande grupper. Rasläran finns inte längre som vetenskap utan betraktas som ett vetenskapligt misstag på historiens skräphög.

I dag är det knappast någon vettig människa som hävdar att det finns mänskliga raser. Man kan inte lagstifta bort tokiga idéer. Sådana kan möjligen bara motverkas med vettiga argument.

Om de välmenande undertecknarna med ”rasism” menar främlingsfientlighet är frågan om det är möjligt att lagstifta bort den. Det verkar svårt rent definitionsmässigt.
En del människor i vårt land propagerar ju för att vi måste försvara oss mot rysk aggression och att vi därför måste gå med i försvarsorganisationer som riktar sina vapen mot Ryssland. Man skulle kunna hävda att det är ett uttryck för främlingsfientlighet.
Om Ryssland verkligen skulle anfalla Sverige, och alltså uppträda som vår fiende, skulle ju varenda svensk bli främlingsfientlig d.v.s. fientlig gentemot ryssar.

Nazisterna vill, om de kommer till makten, inskränka yttrandefriheten.
Det gör dem till motståndare till demokratin.
Om demokratin vill förbjuda nazisternas rätt att yttra sig har demokratin då anammat nazisternas ideologi eller tagit avstånd från den?
Är det inte som att ge en unge stryk för att lära ungen att inte slåss?

Se min blogg ”Begränsa inte yttrandefriheten” 

Yttrandefrihetsgrundlag
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 

Lag är lika med rätt men inte alltid rättvis

Martin Valfridssons utredning om tiggarna är enligt TT ”kärv”.

Valfridsson var statssekreterare hos Beatrice Ask på Justitiedepartementet 2011-2014. Han har varit rådman och i valet 2010 ställde han upp i kommunalvalet för moderaterna i Stockholms kommun och 2014 jobbade han även som chefsombudsman för Stockholmsmoderaterna.

Han slipper själv tigga, och som jurist står han över egna åsikter och intressen.
Han uttalar sig endast som professionell jurist.

Men det finns trots det andra sätt att se på hur man ska hjälpa tiggarna.
Eller som den franske författaren och nobelpristagaren Anatole France (1824 – 1924) skrev:
"Lagen är i sanning rättvis och jämlik. Den förbjuder både den rike och den fattige att sova under broarna, att tigga på gatan och stjäla bröd".

Historien visar också att:

Lag är rätt men inte alltid rättvis.
Juridikens regler är inte alltid humana.
Men lagen måste följas och tillämpas lika annars väntar kaos.

Valfridsson anser att man inte ska lägga pengar i tiggarens mugg utan att man i stället bör skänka pengarna till de organisationer som arbetar med att hjälpa i tiggarnas hemländer.

Men utanför Coop, Willys, ICA och andra platser sitter individer som behöver direkt hjälp.
Jag fortsätter därför att ge tiggare men bidrar också till hjälp i tiggarnas hemländer.

Tiggeri är inte brottsligt men med Valfridssons förslag är det på väg att bli det.

Utredningen:
SOU 2016:6, ”Framtid sökes – Slutredovisning från den nationella samordnarenför utsatta EU-medborgare” 

Eskilstuna Kuriren: 

SvD 

Maria Ludvigsson SvD 

Lagen är lika för alla, men gäller det också moralen?

"Lagen är i sanning rättvis och jämlik. Den förbjuder både den rike och den fattige att sova under broarna, att tigga på gatan och stjäla bröd". 

Skrev den franske författaren och nobelpristagaren Anatole France (1824 – 1924)

När romer utan bostad här i Sverige slår sig ner på en privatägd tomt gör de sig skyldiga till brott mot Sveriges Rikes Lag.

 Detta lagbrott skulle aldrig fastighetsdirektör von Fjärt göra sig skyldig till. Hen frestas inte ens till det emedan hen redan bor i en tolvrumsvilla i Djursholm.

Man kan anta att romerna, under förutsättning att de känner till den svenska lagen, handlar i desperation eftersom det inte finns något boendealternativ för dem.
Till råga på allt är de aktuella romerna inte svenska medborgare. I sitt hemland är de i realiteten utan lagligt skydd.

Men de gör sig skyldiga inte bara till lagbrott utan även till angrepp på den privata äganderätten. Tomten som de ockuperat ägs av en person som har laglig rätt att disponera den som hen vill, eftersom hen äger den.

Å andra sidan skulle de aktuella romerna inte komma på tanken att bryta mot många andra lagar som däremot von Fjärt möjligen skulle kunna frestas att bryta mot, till exempel insiderbrott, skattefusk, bokföringsbrott m.m.

 Nu vet vi ju inte om von Fjärt gjort eller ens övervägt dessa lagbrott så han ska inte anklagas. Och de aktuella romerna har ingen anledning att bryta mot dem. Så det jämnar ut sig.

Men detta innebär, moraliskt sett, att lagen inte är lika för alla. Den är visserligen formellt och juridiskt lika men den höjer sitt varnande finger till olika grupper i samhället.
Lagen är en juridisk sak. Moral är något annat.

Mary ”Mother” Jones (1830–1930) var en amerikansk facklig aktivist som kämpade för arbetarnas rättigheter och bekämpade barnarbete i USA 1860-1930.
Hon sa till en man som hamnat i fängelse för att han stulit ett par skor:
”Hade du stulit en järnväg kunde du ha blivit senator”.
Den tidens USA var inte laglöst men det fanns stort utrymme för de starka att skaffa sig egendom på omoraliskt sätt.

Ett lagligt undantag på juridisk olikhet inför lagen finns i vårt land. I Regeringsformen 5 kap. 8§ fast: ”Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar. En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef.”
Likheten inför lagen gäller inte Carl Gustaf Folke Hubertus, Bernadotte.

AB 

Politism 

Expressen ledare 

Expressen kvällsposten 

Sydsvenskan

SvD Ledare 

DN ledare

De borgerliga förnekarna förnekar sig aldrig

Per Gudmundson, ledarskribent på SvD har läst ”Den nya jämlikheten – global utveckling från Robin Hood till Botswana" (Timbro) som beskriver jämlikhetsproblemet som ett politiskt juridiskt problem.

”Den industriella revolutionen i England lade grunden till en osannolik välståndsökning som fortgår ännu, och som inte minst gynnat de fattiga, säger Gudmundson.

Varför just i England? frågar han.

Och besvarar själv frågan med att det var de juridiska och politiska institutionerna som garanterade den enskilda äganderätten som skapade det engelska välståndet.
Som om världshistorien kan beskrivas i enbart politiska termer. Som om ekonomisk, social och kulturell utveckling inte sker i en växelvis påverkan med ekonomin som grund.

Av någon anledning tycks historiker och nyliberaler t.ex. alltid glömma att 

den europeiska kolonialismen och den moderna industrikapitalismen utvecklades uppenbarligen samtidigt under de 400 åren mellan 1500-1900.

Det finns också flera gemensamma drag i kolonialismens och kapitalismens expansion. För det första hade kolonialismens och kapitalismens sitt centrum och sin utgångspunkt i Europa. 
Industrikapitalismen utvecklades också tidigast i de länder som var de mest framgångsrika kolonialmakterna: Holland och England.
Både kolonialismen och kapitalismen var beroende av den globala handels väldiga expansion, av koncentrationen av resurser och kapital till Europa, varuproduktionens expansion och industrialismens uppkomst.

England, Holland och övriga kolonialländer tog hem enorma rikedomar från kolonierna. Englands kolonialvälde sträckte sig över hela världen.

Varför frågar sig inte historiker och nyliberaler.
Hur, och i vilken omfattning, påverkade kolonialismen och kapitalismen varandra under de fyra hundra åren 1500-1900? 
Den enskilda äganderätten är grundläggande inte bara för marknadsekonomin utan även för kapitalismen.
På vilket sätt förändrades institutionerna, regelverken och juridiken under påverkan av de ekonomiska förändringarna?
Hur betydelsefull, eller rent av nödvändig, för kapitalismens utveckling är kolonialismen?
Var kolonialismen bara ett uttryck för kapitalismens förvandling från handels- till industrikapitalism, och/eller var kolonialismen nödvändig för industrikapitalismens uppkomst?

Märkligt nog tycks det vara ont om litteratur som analyserar orsakssammanhangen.

Okunnigt angrepp på nämndemannasystemet

På SvD:s ledarsida i dag pläderar Alice Teodorescu antingen för att nämndemannasystemet vid Sveriges domstolar ska avskaffas eller att nämndemännen ska väljas av andra organ än de politiska partierna. Vilketdera är svårt att begripa.
Men eftersom hon inte antyder vad det politiska valssystemet ska ersättas med får man förmoda att hon menar att det ska upphöra.

Hon nämner tre skäl till detta:

1.    Tack vare offentlighetsprincipen är rättegångar, domar och beslut offentliga för var och en att ta del av. Därutöver åligger ett stort ansvar på JO och JK ifråga om insyn och granskning.
2.    Nämndemännen har tystnadsplikt.
3.    Det är inget som tyder på att nämndemän nämnvärt avviker från människor i allmänhet, med andra ord är de i likhet med oss andra präglade av sina egna värderingar och egentligen bäst lämpade att enbart representera sig själva. Frågan blir därför på vilket sätt nämndemännen, i realiteten, kan tillgodose ambitionen om att rättens avgöranden ska ligga i linje med de allmänna värderingarna i samhället.

Första argumentet kanske kan tillfredsställa en ledarskribent eller en journalist när det gäller behovet av insyn.Det andra är inget argument emot nämndemannasystemet utan snarare för.Det tredje avslöjar att Teodorescu fullständigt har missat vitsen med nämndemannasystemet. Påståendet att nämndemannen bara representerar sig själv tyder också på en häpnadsväckande brist på kunskaper om det demokratiska systemet.
Man anar att hennes dogmatiska nyliberala grundsyn skymmer verklighetskontakten.

Domarkåren är en ekonomiskt, socialt och kulturellt tämligen homogen grupp. Domarna har en omfattande juridisk utbildning bakom sig och även om domaren ser på den åtalade med strikt juridiska glasögon kommer många avväganden i domen att påverkas av domarens personliga bakgrund och kunskapsbrister. Domaren kan vara nog så utbildad men kan sakna livserfarenhet och kunskaper om den åtalades hela livssituation.
Nämndemannasystemet finns till bland annat för att nämndemännen med sin olika sociala bakgrund ska ge en dimension till domstolen som innebär andra livserfarenheter än den domaren företräder.