Nationalismens grund

 I dagens globala samhälle har de nationella gränserna suddats ut.

I världsekonomin betyder enskilda nationers budgetar allt mindre.

Nationen blir allt mer en inbillad gemenskap som i Sverige är mest aktuell vid idrottsmästerskap, flagghissning, midsommarafton, prinsessbröllop och tullkontroller.
Nationella politiker får allt mindre att säga till om, vilket inte så konstigt om man ser på den världsekonomiska utvecklingen.

Ända in på 1860-talet var Sverige en nation av jordbrukare. Tre av fyra jobb fanns inom jordbruket. Den svenska ekonomin var nästan helt beroende av det svenska vädret. Dåliga väderförhållanden ledde till uteblivna skördar och massvält som bland annat vid den svåra missväxten 1867-1868.

Under hundra år, 1860-1960, industrialiserades Sverige snabbt. Sysselsättningen inom industrin ökade från drygt 10 procent till ungefär 33 procent som andel av den totala. Många av dagens stora och kända svenska industriföretag bildades under perioden. Industrikoncernen Sandvik grundades till exempel 1862, Atlas Copco 1873 och L.M. Ericsson grundades 1876, SKF 1907, Volvo 1915, Svenska Cellulosa Aktiebolaget) grundades 1929.

I samband med att stora delar av Europa återuppbyggdes efter det andra världskriget gick den svenska industrin på högvarv, vilket resulterade i en rekordsnabb ekonomisk tillväxt under 1950- och 1960-talet. Sveriges BNP per capita fördubblades mellan 1950 och 1973.
Men på 70-talet fick den svenska ekonomin internationell konkurrens och svenska industrier inom metall, skeppsvarv och textil slogs ut.
Efter 1970 var den ekonomiska globaliseringen fullständig och Sverige förlorade sin ledande roll. Nyliberala idéer om privatisering slog rot och genomfördes inom politiken.

Under de senaste 150 åren har Sverige genomgått tre perioder präglade av kraftigt ökad internationell integration. Den första vågen 1865-1914, den andra vågen 1950-1971 och den tredje vågen 1989-.

Idag uppgår den svenska exportandelen till cirka 50 procent av BNP, vilket innebär att ungefär varannan svenskproducerad vara eller tjänst säljs till en konsument i något annat land än Sverige..

Svensk varuexport består i hög grad av industrivaror, såsom fordon, maskiner och skogsindustriprodukter.
Sverige importerar olja, bilar samt el- och teleprodukter. Tjänstehandeln domineras av olika slags affärstjänster, resor och transporter.

Men det är på datorområdet och det finansiella området som globaliseringen gått längst.
För den internationella finans-, valuta och kapitalmarknaden är till exempel de nationella valutorna i första hand spelbrickor för spekulanter. Inte längre ett medel för varuutbytet mellan nationer.

All produktion av varor och tjänster  är integrerad i globala nätverk av multinationella koncerner. Globala sammansättningsfabriker, underleverantörer, råvaruproducenter, transportföretag är ömsesidigt beroende av varandra och dominerar världsmarknaderna. Marknaderna är världsomfattande.
Finans- och kapitalmarknaderna förvandlar reella värden till skuldsedlar som byter ägare genom förväntade prisförändringar. Virtuella börsvärden och spekulation driver världsekonomin. Prisstegringarna på finans- och kapitalmarknaderna uppfattas som värdestegringar tills de säckar ihop och krisen är ett faktum. Kapitalägarna försöker kompensera sig för förlusterna som följer på krisen och den övriga befolkningen får betala. Tänk bankkris.
Miljökatastrofer och människor som flyr undan fattigdom och krig stannar inte inom nationsgränserna utan är globala problem.
Till och med de nationella språken blir mindre viktiga då kommunikation och andra kulturyttringar förs på världsspråket engelska.

En del människor har svårt att acceptera utvecklingen och tyr sig till en nostalgisk längtan tillbaka till en förgången värld. Gången tid betraktas som en idyll, ett förlorat paradis eller en guldålder.
De nationella politikernas allt mer begränsade möjligheter att behärska ekonomin skylls på politikernas okunnighet eller dåliga vilja eller rent av illvilja.
Den dåliga ekonomin är flyktingarnas och invandrarnas fel.  

Den tilltagande nationalismen och konservatismen är en reaktion på den obevekliga historiska utvecklingen.

Globaliseringens tre vågor Sveriges internationalisering under 150 år, Anders Johnson, Underlagsrapport nr 3 till Globaliseringsrådet 2007.

Sätt stopp för öppnade gränser SD:s Jimmie Åkesson och Jonas Andersson SvD Debatt 210719 

Reno Norden och den svenska modellen

 I gårdagens SvD Näringsliv bekräftar chefsanalytiker Peter Malmqvist, som var ekonomijournalist vid Svenska Dagbladet 1988–94, att det är något skumt med företaget Reno Nord.

”Jag tittade på bolaget för en tid sedan, före den här konflikten i Stockholm. Då var räkenskaperna väldigt svaga för koncernen, säger han.

Bolaget var rejält på fallrepet i både Norge och Danmark redan i våras. Det går inte att utesluta konkurs.”

Malmqvist berättar att både de danska och norska dotterbolagen har fått göra stora nedskrivningar på grund av förluster i kontrakt. Renos senaste kvartalsrapport innebär att 237 miljoner reserverats för framtida förluster, och goodwillnedskrivningar har gjorts med 134 miljoner. Under första kvartalet i år var omsättningen 447 miljoner norska kronor, och förlusten 375 miljoner.

Peter Ekholm, vd för den svenska delen av Reno Norden, har medgett att Stockholms nya sopkontrakt förutsätter sänkt lön för sophämtarna.

Lönesänkningen och den nya lönemodellen var inräknad i kalkylen hos Reno Norden som vann upphandlingen.
”Det är omöjligt att gå in i ett kontrakt som förutsätter sänkta löner. Det har jag aldrig stött på som analytiker. Däremot att produktiviteten ökar. Men inte genom lönesänkningar”, kommenterar Malmqvist.

Reno Norden har också gång på gång kritiserats av Arbetsmiljöverket för bristande och rentav hälsovådlig arbetsmiljö. Det rapporterar TV4 Nyheterna.

En fråga i sammanhanget är vilka krav Stockholms stad ställer på företagen i upphandlingarna.
Hur som helst, den uppkomna situationen kostar skattebetalarna pengar.

Sopgubbarnas strejk väcker liv i politiska krafter, både de till höger och de till vänster, som vill komma åt den svenska modellen.
Därför kan det vara läge att påminna om att det tagit hundra år av kamp mellan kapitalägare och löntagare, samt en relativt återhållsam lagstiftning, som har resulterat i en förhållandevis väl fungerande fredlig och reglerad klasskamp. Resultatet är ”den svenska modellen” med kollektivavtal, fredsplikt, strejkrätt, föreningsrätt, organisationsfrihet och andra viktiga samarbetsformer på arbetsmarknaden.

Allt detta skapar trygghet och stabilitet åt svensk arbetsmarknad, vilket bland annat gynnar den svenska konkurrenskraften.

Kollektivavtalet, till exempel, har fördelar för löntagarna men även för arbetsgivarna. Det ger arbetsgivarna stabila och likartade konkurrensvillkor. Ingen arbetsgivare kan konkurrera ut andra företag med låga löner och sämre villkor. Avtalet ger också arbetsfred. Arbetsgivare och arbetstagare kan arbeta utan konflikter under avtalsperioden.

Nu tycks Reno Nord genom sitt agerande provocerat fram konflikten med sopgubbarna som svarat med en strejk som inte följer regelverket.
Det är aldrig ens fel att två träter.

Om den svenska modellen ska kunna bevaras bör politikerna hålla fingrarna i styr och inte ingripa med lagstiftning.

Expressensledare i dag ”Sopstrejken sabbar svenska modellen”

Martin Klepke, Arbetet: Ekonomisk inkompetens och klasshat bakom kritiken mot sopåkarna”

Transportarbetaren ” Det här handlar striden om”

Vems maffiametoder?

I dagens SvD påminner oss Per Gudmundson i sin ledare hur sophämtningsbranschen i Neapel korrumperats av Camorran och hur familjen Soprano (i en påhittad berättelse i TV) organiserade brottslighet i branschen.

Samtidigt skyndar sig Gudmundson att hylla svensk fackföreningsrörelse: ”Svenska fackföreningar är inga maffiafirmor. Sverige har troligen världens bästa fackföreningar. På svensk arbetsmarknad råder nästan alltid fred.”

Men så är det dom där sopgubbarna inom företaget Reno Norden i Stockholm som den 28 juni gick ut i strejk. Arbetsgivaren Reno Norden kallar det för utpressning. Gudmundson håller med.

Sopgubbarnas strejk kallas för vild vilket betyder att de strejkande, på grund av gällande kollektivavtal och reglerna om strejkrätten, inte kan få fackets officiella stöd för strejken. Transportfacket är bundet av fredsplikt.

Ett faktum, som Gudmundson naturligtvis inte nämner i sin text, är att Reno Norden redan före strejken haft usel ekonomi. Vilket i sin tur beror på att företaget, för att vinna i konkurrensen mot andra företag, tagit på sig en rad sophämtningskontrakt i framförallt i Danmark och Norge som innebär stora förluster för bolaget. Reno Nord har alltså konkurrerat med andra företag genom att dumpa priserna. Samtidigt har företaget dragit på sig stora lån. Ekonomin är så dålig att man sedan en tid tillbaka inte får fortsätta låna pengar från bankerna. Konkursen hotar företaget som alltså är illa skött.

Det är då som Reno Nord i desperation vill sänka sopgubbarnas löner och vidta andra åtgärder för att få ner personalkostnaderna.
Den viktiga bakgrunden väljer Gudmundson att glömma i sin märkliga text.

Företaget kräver att sopgubbarna ska lämna ifrån sig kunskaperna om vart nycklarna till soprummen går, vilket sopgubbarna vägrar eftersom de anser att det är en del av deras yrkeskunskap. Sopgubbarna anar förstås att företaget vill göra dem utbytbara. Samtidigt som Reno Nord vill sänka sopgubbrnas löner.
Den nuvarande avtalade lönenivån för sopgubbarna är 35 000 kronor/månaden. Senaste budet i förhandlingarna från arbetsgivaren var att löntagarna skulle få behålla lönenivån men att sopgubbarna skulle gå upp i arbetstid – från 29,5 timmer/veckan till 34,5 timmar/veckan.
Det innebär ju i praktiken en lönesänkning.
Per Gudmundson betecknar detta som ett erbjudande från företaget.

Gudmundsons text är bland de märkligaste jag läst. Inte nog med att han jämför sophämtarna med maffian utan också på grund av slutklämmen i hans text:
”Det kanske inte är någon tillfällighet att det är just i sophämtningen som arbetarna har kommit upp till en lönenivå som vårdbiträden bara kan drömma om.”

Vad har vårdbiträdenas löner med saken att göra? Menar Gudmundson att sophämtarna tjänar för mycket? Varför inte jämföra med fondmäklarnas löner? Eller vad Reno Nords ägare tjänar? Vad tjänar Gudmundson själv på att skriva dumheter i SvD?

Dagens Industri 10 juni 2017 

SvT Nyheter 

AB
Dagens Industri 

Saab - offer för konkurrensen

GM gav Saab dödsstöten. Det är begripligt att det stora amerikanska företaget inte vill att kinesiska konkurrenter ska utnyttja den teknik som Saab utvecklat under GM-tiden.
Men det som händer är ett exempel på hur konkurrensen inte bara stimulerar företagssamhet utan också samtidigt hämmar den.
Man får hoppas att Saab-konkursen resulterar i att Saab frigör sig från alla band med GM och i ett nytt bolag kan agera självständigt.

E24

Affärsvärlden

SvD

DN

Privata affärer