Reno Norden och den svenska modellen

 I gårdagens SvD Näringsliv bekräftar chefsanalytiker Peter Malmqvist, som var ekonomijournalist vid Svenska Dagbladet 1988–94, att det är något skumt med företaget Reno Nord.

”Jag tittade på bolaget för en tid sedan, före den här konflikten i Stockholm. Då var räkenskaperna väldigt svaga för koncernen, säger han.

Bolaget var rejält på fallrepet i både Norge och Danmark redan i våras. Det går inte att utesluta konkurs.”

Malmqvist berättar att både de danska och norska dotterbolagen har fått göra stora nedskrivningar på grund av förluster i kontrakt. Renos senaste kvartalsrapport innebär att 237 miljoner reserverats för framtida förluster, och goodwillnedskrivningar har gjorts med 134 miljoner. Under första kvartalet i år var omsättningen 447 miljoner norska kronor, och förlusten 375 miljoner.

Peter Ekholm, vd för den svenska delen av Reno Norden, har medgett att Stockholms nya sopkontrakt förutsätter sänkt lön för sophämtarna.

Lönesänkningen och den nya lönemodellen var inräknad i kalkylen hos Reno Norden som vann upphandlingen.
”Det är omöjligt att gå in i ett kontrakt som förutsätter sänkta löner. Det har jag aldrig stött på som analytiker. Däremot att produktiviteten ökar. Men inte genom lönesänkningar”, kommenterar Malmqvist.

Reno Norden har också gång på gång kritiserats av Arbetsmiljöverket för bristande och rentav hälsovådlig arbetsmiljö. Det rapporterar TV4 Nyheterna.

En fråga i sammanhanget är vilka krav Stockholms stad ställer på företagen i upphandlingarna.
Hur som helst, den uppkomna situationen kostar skattebetalarna pengar.

Sopgubbarnas strejk väcker liv i politiska krafter, både de till höger och de till vänster, som vill komma åt den svenska modellen.
Därför kan det vara läge att påminna om att det tagit hundra år av kamp mellan kapitalägare och löntagare, samt en relativt återhållsam lagstiftning, som har resulterat i en förhållandevis väl fungerande fredlig och reglerad klasskamp. Resultatet är ”den svenska modellen” med kollektivavtal, fredsplikt, strejkrätt, föreningsrätt, organisationsfrihet och andra viktiga samarbetsformer på arbetsmarknaden.

Allt detta skapar trygghet och stabilitet åt svensk arbetsmarknad, vilket bland annat gynnar den svenska konkurrenskraften.

Kollektivavtalet, till exempel, har fördelar för löntagarna men även för arbetsgivarna. Det ger arbetsgivarna stabila och likartade konkurrensvillkor. Ingen arbetsgivare kan konkurrera ut andra företag med låga löner och sämre villkor. Avtalet ger också arbetsfred. Arbetsgivare och arbetstagare kan arbeta utan konflikter under avtalsperioden.

Nu tycks Reno Nord genom sitt agerande provocerat fram konflikten med sopgubbarna som svarat med en strejk som inte följer regelverket.
Det är aldrig ens fel att två träter.

Om den svenska modellen ska kunna bevaras bör politikerna hålla fingrarna i styr och inte ingripa med lagstiftning.

Expressensledare i dag ”Sopstrejken sabbar svenska modellen”

Martin Klepke, Arbetet: Ekonomisk inkompetens och klasshat bakom kritiken mot sopåkarna”

Transportarbetaren ” Det här handlar striden om”

GW Persson ute och cyklar i finansvärlden

Flera finansanalytiker förutspådde i början av året att börsen skulle gå upp under 2011. I verkligheten har den hittills gått ner.
I en krönika i Expressen ger sig Leif GW Persson, kriminolog och debattör, på finansanlytiker i allmänhet och finansanalytikern Peter Malmqvist i synnerhet. GW Persson anklagar Malmqvist för att ha förutspått en 20 procentig uppgång fast det blev en lika stor nedgång.
GW Perssons kritik går ut på att analytikerna ger överdrivet optimistiska analyser eftersom de vill att folk ska köpa aktier. Och när folk köper aktier tjänar analytikerna pengar oavsett hur analytikernas prognoser sedan slår. Analytikerna har ett starkt incitament att haussa börsen och därför slår deras prognoser så ofta fel, enligt GW Persson.
I viss mån kan han ha rätt, men det stora problemet är att hela finasmarknaden inte längre tjänar sitt syfte att ge kapital till framgåmgsrika företag.
Finansmarknaden har i stället utvecklats till en gigantisk spelmarknad, utan kontakt med den reella ekonomin. I stället gäller det för spelarna på marknaden att snabbt avgöra var och när priserna på papper och lån stiger eller faller och satsa rätt, d.v.s. köpa när de är billiga och sälja dyrt. Och här följer de flesta skockmentaliteten. Då många börjar sälja kommer fler efter och då går aktiepriserna ner tills några börjar köpa billigt. Då följer skocken efter och börjar köpa och då går priserna upp. Arrangemang som hedgefonder och liknande avlägsnar spelet ytterligare från verkligheten.
De som lånat för att köpa aktier grips av panik när priserna på aktierna börjar sjunka mot en nivå som understiger vad de har lånat. Ett typiskt exempel på vad som kan hända var när den uppburne finansmannen Bernard Madoff under decennier lurat Wall Street med finansiella lån som liknade ett pyramidspel. Han blåste upp värdena på sina papperoch lånade för att ge investerarna utdelning. 500 miljarder kronor visade sig bara vara luft när spelet avslöjades. Madoff är ett enstaka exempel på finansaktörer som avslöjas när de har byxorna nere. För övrigt var han en helt normal finansspelare. Paniken på finansmarknaden utbryter då någon försöker omsätta fantasivärdena till riktiga värden och det visar sig att dessa inte existerar.
Det är vad som just nu sker.
Några verkliga produktiva värden existerar knappast på finansmarknaden.
Debatten hamnar snett när GW Persson pekar ut enskilda finansanalytiker, och särskilt Peter Malmqvist som råkar vara en av sveriges bästa. Att Malmqvist hamnat så fel i sina prognoser beror på att han byggde sin prognos på att svenska företag går så bra.
Malmqvist borde ha insett att finansmarknaden inte är beroende av den verkliga ekonomin.

SR P1

Svensk Fondservice


Den som följt min blogg har kunnat läsa kritik av finansmarknaden här.
Börsen går upp eller ner

Vidskepliga ekonomijournalister

Världens mest överbetalda yrkesgrupp