Silvias farsa var inte ensam

Walther Sommerlath, den svenska drottningens farsa, arbetade i början av 30-talet för ”Acus Roechling Boulerus do Brasil”, ett dotterbolag till den tyska stålkoncernen ”Röchling”. 1934, två år efter Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland, gick drottningens farsa med i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets utlandsavdelning NSDAP/AO. Det var han inte ensam om. Massor av människor gjorde detsamma. För att inte tala om alla dem som röstade fram nazisterna till regeringsmakten.
1938 återvände familjen till Tyskland. 1939 förbjöd nazisterna Tysklands judar att äga företag. Deras verksamheter togs över av icke judar, oftast till underpris - en process som nazisterna själva kallade arisering. Några månader före krigsutbrottet, i april 1939, tog Walther Sommerlath sålunda över en metallvarufabrik i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. TV4:s ”Kalla fakta” har forskat i detta.

Silvia kan naturligtvis inte rå för att farsan var nazist.
Och ”Kalla fakta” behöver inte redovisa sina motiv för undersökningen. Det finns många skäl till att redovisa historiska fakta. Eller som t.ex. ”Forum för levande historia” säger på sin hemsida: ”För att förstå dagens situation är det viktigt att känna till historien. Och genom att ta hjälp av historien skapar Forum för levande historia kunskaper om samtiden.”

Men för att bli riktigt lärorik bör kanske berättelsen om Sommerlath ställas i relation till det faktum att större delen av Tysklands näringsliv ställde upp på nazismen och stödde den ekonomiskt. Här är några exempel bara från stålindustrin.
* Kruppkoncernen, som leddes av Gustav Krupp von Bohlen und Halbach, var Tysklands och Europas ledande rustningsindustri och huvudleverantör av krigsmateriel till den tyska armén. År 1933 utnämndes Krupp av Hitler till ordförande för den tyska industrins stödfond, som försåg nazistpartiet med pengar. Enbart av familjen Krupp fick Hitler och partiet årligen mer än tio miljoner riksmark. Under andra världskriget sändes tusentals krigs- och koncentrationslägerfångar till slavarbete i Krupps fabriker.
* Thyssenkoncernen leddes av Fritz Thyssen. Han stödde nazistpartiet ekonomiskt från 1923, blev partimedlem 1931 och efter nationalsocialismens genombrott var han medlem av preussiska statsrådet och av Generalrat der Wirtschaft, vilket skulle omdana tyskt näringsliv i nationalsocialistisk riktning. Från 1930-talets mitt vände han sig mot Hitlers politik och emigrerade 1939 till Schweiz.
* Stinneskoncernens ledare Friedrich Flick ägde, i början av 1930-talet, en betydande del i Tysklands största företag. Han gav generösa bidrag till nazistpartiet och dess militärorganisation SS. Han gick in som medlem i partiet 1937. Från 1938 var Flick högste ansvarig för nazisternas rustningsindustri. I Nürnbergprocessen dömdes han till sju års fängelse, bl.a. för att under kriget ha organiserat slavarbete.
* Albert Vöglervar, ledare för företaget ”Deutsch-Luxemburgische Bergwerks- und Hütten-AG. Vögler, fruktade kommunismen och donerade pengar till NSDAP. Från 1932 stödde han nazistpartiet öppet. Den 20 februari 1933, sammanstrålade Hitler, Hermann Göring, Vögler och andra industrimän på ett möte där nazistpartiets politiska planer presenterades. Det tyska näringslivet donerade bara vid detta tillfälle tre millioner mark till partiet. För att undgå att hamna i fångenskap hos US Army begick Vögler självmord den 14 april 1945.
* Emil Kirdorf styrde Europas största kolgruveföretag ”Gelsenkirchener Bergwerks-AG”, GBAG,. 1927 han gick han med i Nationalsocialistiska partiet, och stödde Hitler under dennes väg mot makten. Redan den 26 oktober 1927 hade Kirdorf samlat 14 höga industrimän i sitt hus för att lyssna på ett föredrag av Adolf Hitler. I augusti 1931 arrangerade Kirdorf ett seminarium med Hitler och representanter från hela stålindustrin.

Om detta må vi berätta.

Expressen "Silvia är upprörd"

Expressen Hovet om pappans förflutna

Expressen Silvias bror är upprörd

Expressen Dokumenten som avslöjar