Socialdemokratins förnyelse måste få ta tid

Eftervalsdebatten spretar så här i inledningsskedet. Man kräver ”Förnyelse” och ”Förändring”, positivt laddade ord men i sig fullständigt innehållslösa.
Somliga menar att ”partiet måste föra fram en politik som väljarna gillar”. Men är det inte så att väljarna har gillat alliansens politik i två val i rad nu?
Andra säger att vi måste föra en politik mer till höger eller åt mitten för att attrahera medelklassen. Men är det inte det som alliansen lyckats med. Ska vi således ta över alliansens politik?
En annan grupp menar att vi ”måste föra en politik mer till vänster”. Men är det inte vänsterns förvirring som är en stor del av orsaken till socialdemokratins nederlag i hela Europa? ”Vänstern” har ingen gemensam sammanhållande idé utan består av idéfragment som inte sällan står i motsats till varandra. Där finns statssocialistiska, antistatssocialistiska, konspirationsteoretiska, vulgärmarxistiska, leninistiska, frihetliga, anarkistiska, liberaldemokratiska, socialliberala vänsterlösningar på världens problem.
Daniel Suhonens, Göran Greiders, Lars Ohlys, Mona Sahlins och för all del min egen syn på vad som är vänster skiljer sig antagligen en hel del. Och partiet har ytterligare 103 000 medlemmar.

Är det inte just att forma en trovärdig, sammanhängande vänsterteori och praktik som är socialdemokratins stora och mödosamma uppgift?

”Vi måste leverera en berättelse som väljarna känner igen sig i”, säger många. Men stora berättelser engagerar därför att läsaren inte tidigare har hört dem. Berättelser som läsarna känner igen är underhållning.
Att ”vi måste få fram våra visioner, återgå till de gamla idealen, föra fram vår ideologi” är sådant vi länge hört och sagt men inte lyckats konkretisera.
Det kommer att ta tid att forma en ny socialdemokrati.
Jag tror att den fortsatta debatten måste föras med minst två perspektiv.
Det ena syftande till en djupare ideologisk ”långsiktig” bestämning av socialdemokratin i förhållande till samtids- och framtidsfrågorna. Den diskussionen måste föras i samverkan med hela arbetarrörelsen och i ett globalt perspektiv.
a) Vad vill socialdemokratin när det gäller kapitalismen, miljöförstörningen, exploatering av människor, arbetet, näringslivet, produktionen, resursfördelningen, makten, hierarkierna och den sociala skiktningen, ekonomin, flyktingproblemen, resursslöseriet, urbaniseringen, utarmningen av naturresurserna, obalansen i världsekonomin o.s.v.
b) Hur ställer sig socialdemokratin till begrepp som frihet, jämlikhet, rättvisa, solidaritet, humanitet, människosyn, tolerans, moral o.s.v.
Det är inte fråga om att i första hand skriva ett nytt partiprogram men att förutsättningslöst definiera en bas för vad socialdemokrati innebär.
Den diskussionen måste få ta sin tid och inte snegla på valet 2014. Låt en ny socialdemokrati växa fram sakta men säkert över nästa val medan alliansen regerar ihjäl sig.
För det andra blir det nödvändigt att göra en partipolitisk ”kortsiktig” bestämning i förhållande till alliansen, med sikte på valen 2014 och 2018.
Det gäller frågor som välfärdsfrågorna, tillväxtfrågorna, fördelningspolitiken, arbetsrätten o.s.v.
Var går politikens gränser? Vilka begränsningar har politiken och var bör gränserna för politiken gå? Hur ställer sig partiet till statens och myndigheternas makt och till de ekonomiska, sociala och kulturella makthierarkierna i samhället?
Vilka är socialdemokrater? (socialdemokratiska reklammakare skulle fråga: Vilka är ”målgrupperna”)
På vilken socialdemokrati röstade de väljare som röstade socialdemokratiskt?
Varför röstade de på (s?)
Vilka är de?
Vilken socialdemokrati refuserade de f.d. socialdemokratiska väljarna som bytte parti?
Varför dög inte socialdemokratin längre för dem?
En regering ska tjäna hela samhället och alla svenska medborgare både rika och fattiga, både stadsbor och lantisar, både unga och gamla, både kapitalister och löntagare..
Men ett parti behöver inte vara så allomfattande utan kan väl vara ett intresseparti för medborgargrupper. Inget parti kan bli ett parti för hela folket. Det är ju därför vi har ett partiväsende.
Problemet är att partiet, i valen, ändå måste vara trovärdig som regeringsbildare. Det är ett dilemma som måste lösas innan valet.
Moderaterna har med hjälp av alliansen och ”arbetslinjen”, och genom att dölja att det företräder kapitalets intressen, lyckats med att framstå som ett sådant ”regeringsdugligt” parti.
Inför nästa val gäller det för socialdemokratin att klä av Moderaterna deras lammförklädnad.
I förhållande till Moderaterna bör socialdemokraterna ställa sig ett antal frågor, bl.a.:
Vems eller vilkas parti är socialdemokratin?
I april 2009 var 4 460 000 personer i åldern 15-74 år ”sysselsatta” i Sverige. Antalet arbetslösa uppgick till 403 000. Alla dessa definierar sig inte själva som arbetare.
Bör SAP uppfattas som ett löntagarnas, småföretagarnas, och småbrukarnas parti gentemot den ekonomiska eliten och kapitalet?
Ska arbetslinjen handla om mer än att alla ska ha arbete. Bör den inte också handla om att arbetet, så långt som möjligt, ska vara meningsfullt, hälsosamt, utvecklande eller åtminstone anständigt?
Debattens former måste ses över.
Rådslagsarbetet inför senaste valet blev något av en besvikelse eftersom frågeställningarna formulerades av partiledningen och grupperna leddes av ledningen.
Gärna rådslag men varför inte låta medlemmar och andra själva avgöra vad de vill rådslå om? En öppen och fri debatt är nödvändig inte bara i den ordinarie mötesverksamheten utan främst på nätet. På Sossebloggen kommer åsikter till uttryck men de debatteras knappast. Arbetarrörelsens tankesmedja ger ut ett antal rapporter skrivna av en liten begränsad grupp tänkare. Ge smedjan möjlighet att bjuda in till debatt och tankeutbyte.
Nätet bör utnyttjas bättre, inte endast som en megafon från riksdagsgruppen, partiledningen och akademisk elit utan som en tvåvägskommunikation mellan dessa och medlemmarna.

AB
AB
AB2

Dalademokraten

Norrländskan

Arbetarbladet

Arbetarbladet2

Eftervalsdebatt
NetRoots