Skillnaden mellan social liberalism och idiotisk

Ordet idiot kommer av grekiskans ”idios” (egen) och avsåg ursprungligen en människa som ställde sig utanför samhällsgemenskapen.

Fundamentalistiska nyliberaler i dagens värld tänker sig väljarna som om de (väljarna alltså) vore en samling idioter i denna ursprungliga mening. Ett exempel:

”Att vänstern anser staten lämpligast som varje löntagares förmyndare vet vi. Det har sin grund i den planekonomiska synen enligt vilken den politiska eliten är bättre lämpad än medborgarna att skapa och fördela välstånd.
Borgerlighetens ansvar är ett annat. Den bör inte anträda skattedebatten utifrån statens och finansdepartementets problemformulering, utan i stället driva diskussionen om varje persons makt att kunna påverka sin egen situation.”
Orden är Maria Ludvigssons i dagens SvD Ledare ”Skatt handlar om makt”

Typiskt idiotiskt. Gemensamheten, i det här fallet representerat av de valda politikerna, riksdag och regering, är fiender till individen, varje medborgare sköter sig själv bäst. Politikernas uppgift är att sänka och avskaffa skatterna, privatisera välfärden, låta marknaden lösa alla samhällsproblem utom möjligen det nationella försvaret.

En social liberal däremot håller individens frihet lika högt som den idiotiske men inser samtidigt att alla individer inte har samma chanser i samhället, att det finns individuella behov som kan tillgodoses endast genom att många samverkar och att en del problem är gemensamma och därför måste lösas genom att alla hjälps åt.
Skatternas och statens uppgift är att ge medborgaren trygghet, skydda medborgarna från all ekonomisk, social och kulturell exploatering samtidigt som individens frihet värnas.

Idiotliberalerna ser det enskilda företaget som högsta sociala enhet men de inser inte att dagens företag inte sällan är större, starkare och mäktigare än många stater. De flesta av dagens företag är inte ens privata utan i många meningar sociala enheter.

De fundamentalistiska liberalerna utgår dogmatiskt från Adam Smiths (1723 - 1790) liberalism. Smiths geniala iakttagelser av samhället byggde dock på företeelser som var samtida med Gustaf III.

De sociala liberalerna däremot har insett att dagens samhälle ställer andra krav än då.

Nytt liberalt frihetsparti

Från min gode vän Kosmo Elefterianasis har jag erhållit ett partiprogram för ett nytt svenskt parti.

Frihetsliberalerna Populisterna (FP) som han nyligen startat.

Han är trött på de etablerade liberala partiernas ”såsseri och kryptosocialism” och önskar nu jobba för en verklig frihet för svenska folket.

Som den socialliberal jag är kan jag inte neka honom att publicera detta även om jag inte i alla delar försvarar hans program. Absolut inte avskaffandet av Systembolaget.

Här är programpunkterna:

-         Släpp alla marknader fria!

-         Avskaffa trafikreglerna. Gör trafiken mer flexibel. Avskaffa trafikljus, parkeringsböter, fartbegränsningar och andra hämmande trafikregler. Slopa alla hindrande regler i trafiken så slipper vi trafikstockningar och köer. Avskaffa körkortskravet. Låt individen använda sitt förnuft för att avgöra om hen vill utveckla sin kreativitet i trafiken.

-         Slopa alla skatter. Skatt är stöld. Låt statens inkomster bygga på frivilliga bidrag från folket.

-         Slopa det kommunala tvånget. Låt människor själva skapa sina samhörigheter. Avskaffa kommunerna!

-         Avskaffa alla subventioner inom den s.k. välfärden. Privatisera och befria skola, vård och omsorg. Inga statliga bidrag till mediciner. Låt marknaden styra sjukvården. Avskaffa den kommunalstyrda skolan och skoltvånget. Privatisera all äldrevård.

-         Avskaffa jantelagen. Krav på ”rättvisa” är bara avundsjuka. Individen kan själv avgöra om hen vill vara rik eller fattig, obildad eller bildad.

-         Avskaffa naturlagarna!

-         Fram för nytänkande!

-         Folkomrösta om allt! Folkets vilja vår enda lag!

-         Avskaffa alla myndigheter. Ersätt dem med privata entreprenörer.

-         Privatisera polis, militär, fångvård och kungahus.

-         Valfrihet. Till exempel rätt att välja butik, skola, vård m.m.. Man ska inte vara hänvisad till närmaste butik. Bor man i Säffle och vill handla potatis i Höör ska man få göra det.

-         Släpp all handel fri. Slopa marknadsbegränsningar. Vill man köpa knark i Anderssons Livs ska man få göra det. Vill man sälja egentillverkat brännvin i foajén till kvartersbion ska man få göra det.

-         Ta bort sexköpslagen. Låt bordeller öppna fritt där behovet finns.

-         Avskaffa Public Service och Systembolaget och liknande kommunistiska påhitt.

-         Avskaffa alla hinder för kopiering av bild, ljud, tal, skrift m.m.. Skrota kopieringslagarna.

-         Avskaffa allt som är kollektivt: Kollektivtrafik, kollektivavtal, kollektivboende är smygkommunism.  På arbetsmarknaden bör varje anställd skriva ett personligt och enskilt arbetsavtal med ägaren eller de enskilda aktieägarna.

-         Uppmuntra delningsekonomin.

-         Avskaffa allt dåligt, stöd allt som är bra.

-         Frihet åt alla!

Hela programmet är naturligtvis mer omfattande och utförligt. Jag har här återgivit det kortfattat.

SvD:s ledarskribent: ”Ställ individen mot kollektiven!”

Ledarskribenten på SvD, Nils-Erik Sandberg, tar i dag sats i Regeringsformen 1:1 och 1:4 då han pläderar för att 

”varje individ ska få komma överens med ett företag om lön, oavsett vilka kollektivavtal företaget har ingått med facket.”

Sandberg gillar alltså inte kollektivavtal.

Han önskar att varje löntagarindivid, var för sig, ska ställas mot kollektivet ”företaget”.

Företaget är ju ett kollektiv som består av styrelse och aktieägare. Om man som ledarskribenten vill hävda individens rätt att skriva avtal borde väl, i konsekvensens namn, också företaget avkollektiviseras och VD personligen, eller varje aktieägare, skriva avtal med företagets anställda?

Grundlagen som Sandbergs hänvisar till lyder ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket – Den offentliga makten utövas under lagarna ” och 1 kap 4 §: ”Riksdagen är folkets främsta företrädare.”

Nå, men vad är ”folket” eller ”riksdagen” om inte kollektiv? De av kollektivet riksdagen stiftade lagarna är nationella kollektivavtal, även kallade samhällskontrakt.

Sandberg tycker sig ha funnit en konflikt mellan Regeringsformen 1:1 och 1:4 och Rättighetskapitlet i regeringsformen 2:17. I den sist nämnda står: ”Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om ej annat följer av lag eller avtal.”

Men bägge grundlagarna värnar demokratin.
Förenings- och strejkrätten är demokratiska rättigheter.

Brev till en ung testuggare (lib)

Bästa Maria Ludvigsson!
Från din position på SvD:s ledarredaktion har du i dagens ledare presenterat några tankar om arbetslivet och arbetsmarknaden som du för fram som om de vore den enda sanna bilden, den objektiva och vetenskapligt grundade bilden. ”Verkligheten 2011”
Det är inget att förvånas över eftersom i det är just så som alla nyliberaler brukar presenterar sin ideologi. Som den enda allmängiltiga sanningen.
Jag vet inte om du talar utifrån dina egna iakttagelser som anställd på verksatdsgolvet inom industrin eller om du har skolats inom rörelsen. Jag menar den nyliberala.
Det förefaller vara det senare eftersom dina framförda åsikter så exakt stämmer med Svenskt Näringslivs!
Vilket inte automatiskt innebär i att de är sanna, kan jag avslöja för dig.
För Maria, som goda liberaler, kanske vi skulle kunna vara överens om att det finns olika sätt att se världen på? Att det inte bara finns en sanning utan många.
Och kanske kan vi vara ense om att de olika sanningarna har en tendens att forma sig utifrån intressen, grupptilhörighet, social-, kulturell och ekonomisk position i samhällshierarkin.
Du har ju själv lön för att formulera Svenslkt Näringslivs dogmer, även om jag inte tvivlar på att du delar dem. Jag frågar mig dock därför hur pass mycket självständigt tänkande du egentligen är?
Du värnar om individualismen. Det gör jag också och har så gjort under mitt femtiåriga arbetsliv.
När det gick som sämst att hävda min individualitet var då jag var anställd hos privata arbetsgivare inom industrin. De gillade inte individuella iniativ utan ville alltid att man skulle producera och hålla käften. Stämpla in, jobba och stämpla ut. Vara tacksam för lönen och jobbet.
Det är den ”individualism” som fortfarande existerar för de flesta löntagare.
Min erfarenhet är alltså att akademiker och industriarbetare har mycket olika positioner och funktioner i produktionen. Jag förstår att vi i det fallet inte har samma synsätt.
Men kan du för ett ögonblick tänka dig att akademiker och industriarbetare kanske har olika arbetsvillkor och förutsättningar i arbetslivet?
Vad som är rätt och sant för akademiker behöver inte nödvändigtvis vara rätt och sant för industriarbetare.
Till sist en liten iakttagelse: Liberaler som du har en tendens att shablonisera tillvaron utifrån gamla teorier. Ett annat typiskt sätt att argumentera för nyliberaler är nyspråket.
Redan ordet ”nyliberal” är ett sådant eftersom ni stöder era teser på så gamla storheter som Adam Smith vilken levde på Gustav III tid. ”Ny” är alltså liktydigt med tämligen gammal.
”Nytänkande” betyder följaktligen att man förespråkar en ordning på arbetsmarknaden som rådde vid förra sekelskiftet.
”Frihet” och ”flexibilitet” är frihet för arbetsgivarna att ”fritt leda och fördela arbetet” vilket även det är en paragraf som SAF kämpat för att bevara sedan 1900-talets början.
Jag antar att det är den friheten du förespråkar.