Visar inlägg med etikett arbetstagare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetstagare. Visa alla inlägg

fredag 7 maj 2021

Lönen för mödan

Totalt fanns, år 2020, enligt SCB 4 780900 anställda (löntagare) i Sverige.

Men vad är egentligen lön?
Vanligen förklaras lön som ”ersättning för utfört arbete” eller för den arbetstid som den anställde disponerar hos sin arbetsgivare.
Din lön är en ersättning för din arbetskraft som du bidrar med i ett företags produktion.

Men lönen har ytterligare dimensioner.
För de flesta människor är lönen den enda inkomsten. Den ska täcka alla de utgifter som den anställde har i livet. Boendekostnad, livsmedel, kläder, barnuppfostran, försäkringar, avgifter, resor, kultur och mycket annat.

Många har säkert upptäckt att det är för mycket månad kvar efter att månadslönen är slut.
Nära var fjärde svensk, 23 procent, har använt upp hela sin månadslön innan nästa lön betalas ut. Det visar bland annat en Gallup-undersökning som gjorts på uppdrag av Nordea.
Varje löntagare får rätta sina utgifter efter lönens storlek.

Levnadskostnaderna är ju de samma för bankdirektören som för den som jobbar inom hemservice. Ett paket kaffe, en liter mjölk eller ett kilo mjöl kostar ju lika mycket för bägge.
Författaren Sven Lindqvist (1932-2019) skrev någon gång på sjuttiotalet en essä om hur det skulle vara om alla medborgare hade samma lön men att i stället priserna i butikerna skulle variera efter vilken samhällsstatus man har. Ett kilo kaffe skulle då vara betydligt billigare för en bankdirektör än för en undersköterska som skulle behöva betala trettio gånger så mycket.

Företagen, med hjälp av sina anställda, producerar varor och tjänster för marknaderna. De anställda får lön för sin arbetskraft. Lönen ska räcka för de anställdas konsumtion.  Löntagarna är med andra ord både producenter och konsumenter.
Lön, pris och konsumtion bildar ett kretslopp inom samhällsekonomin.

Sambanden mellan löne- och prisutvecklingen är därför viktig att studera. Statistiker, till exempel SCB, mäter därför den genomsnittliga prisutvecklingen för hela den privata inhemska konsumtionen, d.v.s. de priser konsumenten faktiskt betalar. KPI är det vanliga måttet för kompensations- och inflationsberäkningar i Sverige.

En del ekonomer och arbetsgivare brukar se lönerna som en utgift eller en kostnad. Men arbetsgivaren anställer och betalar ju lön till ”medarbetare” som utför arbetsuppgifter som bidrar till företagets lönsamhet. Arbetsgivaren giver arbete så länge det är lönsamt. Lönerna är alltså en investering. Löntagaren antas utföra arbete som är mer värt än den lön som löntagaren får. Löntagaren producerar en vinst.
Som producent bidrar du således till företagens och kapitalägarnas vinst, men också som konsument.
Företaget och handeln säljer ju för att göra en vinst på försäljningen.

Din lön bestämmer också din placering i samhällshierarkin. Eller om det är din placering i hierarkin som avgör din lönenivå.
Högre chefer inom bank, finans och försäkring har den högsta medianlönen av alla yrken. Medianlönen för dessa höjdare är 120 000 kronor. Lägst medianlön har hemservicepersonal med 21 500 kronor.
Frågan är om det är placeringen i hierarkin som bestämmer lönenivån eller tvärt om. Antagligen betingar de bägge faktorerna varandra.

En vd-lön på ett svenskt storföretag motsvarar 66,8 undersköterskelöner. Det visar LO:s rapport av inkomsterna för samhällets maktelit.

Men varför har en direktör högre lön än en undersköterka?
Löneskillnader för olika yrkesgrupper brukar motiveras med att den som har längre och högre utbildning, större erfarenhet, ansvar och kunskap bör ha högre lön. Man kan också väga in vilka risker arbetaren utsätter sig för i jobbet, fysisk ansträngning, arbetets besvärlighet, löntagarens speciella skicklighet o.s.v.
Men skulle en undersköterska vara mindre ansvarig än en direktör? Är inte bägge kunniga på sitt respektive område? Vem av dem har störst ansvar?
Om direktören hamnade på sjukhus och behövde vård skulle han då hellre ha en annan bankdirektör vid sin sida än en sjuksköterska?

Arbetet och lönen har således en grundläggande betydelse för samhällsutvecklingen. Arbetet och lönen är central för majoriteten av mänskligheten. Ett tydligare allmänintresse finns knappast.
Ändå anser en del debattörer att arbetet och lönen är särintressen.

Löneskillnaderna är ett mysterium. Tradition, makt, hierarkitänkande, exklusivitet (tillgång och efterfrågan), påverkar synen på löneskillnaderna.

Men var finns forskningen kring dessa och liknande frågor? Löneskillnader mellan kvinnor och män diskuteras i dag intensivt. Men varför existerar alla övriga löneskillnader?

Makteliten håller ställningarna, LO 

Lönen tar slut i förväg för var fjärde, SvD 

Antalet anställda minskar, SCB  

Arbetskraftsundersökningarna (AKU)

Konsumentprisindex (KPI), SCB

Real löneutveckling i Sverige, Ekonomifakta

Arbetskraftskostnader internationellt, Ekonomifakta




 

 

 

 

torsdag 18 juni 2015

SvD:s ledarskribent: ”Ställ individen mot kollektiven!”

Ledarskribenten på SvD, Nils-Erik Sandberg, tar i dag sats i Regeringsformen 1:1 och 1:4 då han pläderar för att 
”varje individ ska få komma överens med ett företag om lön, oavsett vilka kollektivavtal företaget har ingått med facket.”

Sandberg gillar alltså inte kollektivavtal.

Han önskar att varje löntagarindivid, var för sig, ska ställas mot kollektivet ”företaget”.
Företaget är ju ett kollektiv som består av styrelse och aktieägare. Om man som ledarskribenten vill hävda individens rätt att skriva avtal borde väl, i konsekvensens namn, också företaget avkollektiviseras och VD personligen, eller varje aktieägare, skriva avtal med företagets anställda?

Grundlagen som Sandbergs hänvisar till lyder ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket – Den offentliga makten utövas under lagarna ” och 1 kap 4 §: ”Riksdagen är folkets främsta företrädare.”

Nå, men vad är ”folket” eller ”riksdagen” om inte kollektiv? De av kollektivet riksdagen stiftade lagarna är nationella kollektivavtal, även kallade samhällskontrakt.

Sandberg tycker sig ha funnit en konflikt mellan Regeringsformen 1:1 och 1:4 och Rättighetskapitlet i regeringsformen 2:17. I den sist nämnda står: ”Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om ej annat följer av lag eller avtal.”

Men bägge grundlagarna värnar demokratin.
Förenings- och strejkrätten är demokratiska rättigheter.


måndag 18 mars 2013

Saligare att giva än att taga


Alla marknader består av köpare och säljare.
Alla utom en.
Arbetsmarknaden.
Den består nämligen av givare och tagare.
Nämligen arbetsgivare och arbetstagare/löntagare.

Tänk dig andra marknader med samma begrepp: Grönsaksmarknaden bestående av grönsaksgivare och grönsakstagare, fastighetsmarknaden bestående av fastighetsgivare och fastighetstagare, bilmarknaden av bilgivare och biltagare…
Vem har bestämt att det ska heta givare och tagare på arbetsmarknaden?
Hör inte givare och tagare mer till biståndsverksamhet och välgörenhet än till en marknad?
Borde det inte heta arbetsköpare och arbetssäljare?
Arbetsgivaren köper väl arbetskraft av den som säljer sin arbetskraft?
Men på sitt sätt speglar de konstiga begreppen en verklig relation: Givaren är alltid överlägsen tagaren. Tagaren är alltid beroende av givaren.
Begreppen speglar en patriarkalisk verklighet.
Dessutom är det saligare att giva än att taga, som det heter i Apostlagärningarna 20:35.


DN 



fredag 11 juni 2010

Varför är makthavarna så rädda för organiserade löntagare?

Varför är politiska och ekonomiska makthavare så rädda för att löntagare organiserar sig?
I Kina är fria fackföreningar förbjudna. Strejkande hotas med fängelse. De svenska företagen gillar läget.
I många länder är det livsfarligt att kräva fackliga rättigheter.
101 fackligt aktiva mördades under förra året, enligt en rapport från Internationella fackliga samarbetsorganisationen, IFS. Det är en ökning med 30 procent från året innan.
Förutom morden utsätts tiotusentals arbetstagare för hot, misshandel, sexuella trakasserier och avsked för att de engagerat sig fackligt.
I länder som Algeriet, Indien och Egypten bestraffades arbetstagare som demonstrerade mot uteblivna löner eller försämringar med misshandel och arresteringar.
(I IFS ingår fria och demokratiska fackliga organisationer från 155 länder.)
Läs mer om rapporten på IFS hemsida
Eller på Fackliga rättigheter nu
I Sverige råder, på gott och ont, ett samförstånd på arbetsmarknaden. I år lyckades arbetsgivare och löntagare, trots ett hårt arbetsmarknadsläge, komma överens om avtal som parterna är nöjda med.
Stabiliteten på arbetsmarknaden beror till stor del på ”den svenska modellen” som innebär starka välorganiserade fackföreningar i förening med ett socialdemokratiskt parti. Denna fackligt-politiska samverkan har i över hundra år givit löntagarna tillräcklig styrka mot kapitalintressena. Den styrkan har lett till att två jämbördiga parter tvingas lösa sina motsättningar genom förhandlingar.
I många länder måste löntagarnas organisationer ta till mer uppseendeväckande metoder för att hävda sina intressen.

En facklig organisation i Sverige som avvisar ”den svenska modellen” är SAC.
För några år sedan närmade sig SAC ett erkännande av ”den svenska modellen” men den ideologiska utvecklingen bröts när mer anarkistiskt inriktade krafter tog över organisationen.
I dagarna anklagas SAC för utpressning och maffiafasoner.
DN
SR
SR