Alla marknader består av
köpare och säljare.
Alla utom en.
Arbetsmarknaden.
Den består nämligen av givare och tagare.
Nämligen arbetsgivare och arbetstagare/löntagare.
Tänk dig andra marknader med samma begrepp: Grönsaksmarknaden bestående av grönsaksgivare och grönsakstagare, fastighetsmarknaden bestående av fastighetsgivare och fastighetstagare, bilmarknaden av bilgivare och biltagare…
Arbetsmarknaden.
Den består nämligen av givare och tagare.
Nämligen arbetsgivare och arbetstagare/löntagare.
Tänk dig andra marknader med samma begrepp: Grönsaksmarknaden bestående av grönsaksgivare och grönsakstagare, fastighetsmarknaden bestående av fastighetsgivare och fastighetstagare, bilmarknaden av bilgivare och biltagare…
Vem har bestämt att det ska
heta givare och tagare på arbetsmarknaden?
Hör inte givare och tagare
mer till biståndsverksamhet och välgörenhet än till en marknad?
Borde det inte heta arbetsköpare och arbetssäljare?
Arbetsgivaren köper väl arbetskraft av den som säljer sin arbetskraft?
Borde det inte heta arbetsköpare och arbetssäljare?
Arbetsgivaren köper väl arbetskraft av den som säljer sin arbetskraft?
Men på sitt sätt speglar de
konstiga begreppen en verklig relation: Givaren är alltid överlägsen tagaren.
Tagaren är alltid beroende av givaren.
Begreppen speglar en patriarkalisk verklighet.
Begreppen speglar en patriarkalisk verklighet.
Dessutom är det saligare
att giva än att taga, som det heter i Apostlagärningarna
20:35.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar