Ledarskribenten på SvD, Nils-Erik Sandberg, tar i dag sats i
Regeringsformen 1:1 och 1:4 då han pläderar för att
”varje individ ska få komma överens med ett företag om lön, oavsett vilka kollektivavtal
företaget har ingått med facket.”
Sandberg gillar alltså inte kollektivavtal.
Han önskar att varje löntagarindivid, var för sig, ska ställas mot kollektivet ”företaget”.
Han önskar att varje löntagarindivid, var för sig, ska ställas mot kollektivet ”företaget”.
Företaget är ju ett kollektiv som består av styrelse och aktieägare.
Om man som ledarskribenten vill hävda individens rätt att skriva avtal borde väl,
i konsekvensens namn, också företaget avkollektiviseras och VD personligen, eller
varje aktieägare, skriva avtal med företagets anställda?
Grundlagen som Sandbergs hänvisar till lyder ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket – Den offentliga makten utövas under lagarna ” och 1 kap 4 §: ”Riksdagen är folkets främsta företrädare.”
Grundlagen som Sandbergs hänvisar till lyder ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket – Den offentliga makten utövas under lagarna ” och 1 kap 4 §: ”Riksdagen är folkets främsta företrädare.”
Nå, men vad är ”folket” eller ”riksdagen” om inte kollektiv?
De av kollektivet riksdagen stiftade lagarna är nationella kollektivavtal, även kallade
samhällskontrakt.
Sandberg tycker sig ha funnit en konflikt mellan Regeringsformen
1:1 och 1:4 och Rättighetskapitlet i regeringsformen 2:17. I den sist nämnda
står: ”Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare
äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om ej annat följer av lag eller
avtal.”
Men bägge grundlagarna värnar demokratin.
Förenings- och strejkrätten är demokratiska rättigheter.
Men bägge grundlagarna värnar demokratin.
Förenings- och strejkrätten är demokratiska rättigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar